Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi en dag skulle sitta med mina föräldrar och min bror och dela upp arvet så det nästan blev till ett gräl där alla höjer rösten och ska hävda sin egen rätt. Jag är ändå vuxen nu, tjugo år fyllda och vill stå på egna ben, men min bror är bara fjorton. Vad ska han med en egen lägenhet till? Han har ju knappt börjat gymnasiet, och är fortfarande väldigt omogen.
Mina föräldrar ser honom också som ett barn, men det gör de på sätt och vis med mig med. Jag pluggar på universitetet och jobbar extra, men bor i den lägenhet som min pappa ärvt från sina föräldrar. Han erbjöd mig den möjligheten när jag berättade att jag ville flytta hemifrån och var redo att hyra eget.
Det var en fantastisk gåva från mina föräldrar, och jag började smått renovera i hopp om att en dag få äga lägenheten helt själv. Men allt blev annorlunda efter ett bråk med pappa. Jag minns inte längre vad som triggade det hela, men det sårade honom nog när jag sa att jag klarar mig själv.
Det ledde till ett familjemöte där mina föräldrar sa att om jag nu är så självständig, så får jag också flytta ut de skulle hyra ut lägenheten, och dessutom hävdade de att det ju inte är bara min bostad. Det finns ju inget att diskutera, eftersom även min bror räknar med den.
Jag kan inte riktigt förstå varför det är ett problem jag kan väl få den här lägenheten, och min bror kan ärva den där mamma och pappa bor? De är till och med villiga att sälja båda lägenheterna så att jag och min bror kan få varsitt startkapital, köpa helt egna ställen och börja om.
Jag är helt emot det. Varför göra allting krångligare än det behöver vara, betala mäklararvoden, skatter och hela den biten, när vi ju har två fina lägenheter redan?
Det som förvånar mig mest är att mina föräldrar är redo att kasta ut mig bara för att jag visar mig självständig.
Kanske lugnar de ner sig med tiden och vi kan prata ut, men just nu är jag verkligen inte sugen på att ta första steget. Jag tycker deras resonemang är orimligt, och min bror sväljer allt de säger eftersom han fortfarande är så ung. Vi drivs mot varandra, och det känns som om föräldrarna sår fröet till att vi i framtiden ska bli osams och tvingas sälja allt tillbaka till dem.
