På fabriken brukade kollegorna ofta skoja om Selmers efternamn. Även kvinnorna drog på smilbanden, särskilt när de hörde det för första gången.
Den här speciella morgonen dök det upp en ny säkerhetsvakt i femtioårsåldern vid fabriksgrinden. När hon prickade av Selmers bricka och läste hans efternamn log hon genast förtjust.
Oj då! Hustomte! Finns det verkligen sådana efternamn på riktigt?
Du ser ju själv, svarade Selmer och gick direkt över till att dua henne, för kvinnan såg ut att vara yngre än hon var. Mer vanliga än man tror.
Det skulle vara intressant att veta hur ni fått ett sånt namn i släkten, förklarar du det? fortsatte hon nyfiket. Hustomte?
Selmer hade redan lärt sig skämta bort frågor på det där viset.
Det sägs att min gammelfarmor en gång i tiden tog sig en svängom med självaste tomten hemma på gården. Och sen föddes det ett barn, och så har vi fått vårt namn.
Kvinnan skrattade dock inte, utan stirrade storögt på honom så han själv brast ut i skratt.
Menar du allvar nu? viskade hon förskräckt.
Jajemän, fortsatte Selmer att skoja. Vi Hustomtar har alla ärvt övernaturliga krafter från gammelfarmor. Så, bäst att inte bråka med mig, vackra du. Om du är stygg ska jag dyka upp hemma hos dig i tomteskepnad i natt och hålla dig vaken.
Efter de orden såg vakten misstänksamt på honom och sade strängt:
Du ska inte skrämma upp mig! Tror du jag inte klarar av en tomte? Släpp igenom nu, det är folk efter dig.
På kvällen, när Selmer gick hem från jobbet, stod samma vakt fortfarande vid grinden. Hon gav honom genast en missnöjd blick.
Men du, varför så butter, sköna du? frågade han vänligt.
Jag är ingen sköna, jag heter Lovisa Bergström! röt hon till. Sluta glo och gå vidare!
Trevligt, tänkte Selmer när han passerade ut, jag verkar ha fått mig en fiende. Humor är nog inget för den där kvinnan…
Nästa morgon stod en annan vakt vid grinden. Men vid lunch kom Lovisa Bergström fram till honom i fabriksrestaurangen. Hon slog sig ner bredvid honom när han satt och åt potatismos och pannbiff, och väste lågt för att inte höras av borden bredvid.
Kom igen nu, Hustomte! Det där i natt var det du?
Selmer hann nästan sätta maten i halsen.
Ursäkta, Lovisa Bergström, svarade han stelt och övergick till att nia henne. Vad pratar ni om?
Kom inte undan, Hustomte! Hon blängde så han nästan krympte ihop. Du varnade ju mig själv igår!
Om vad då?
Om att man inte skulle bråka med dig. Du hotade med att komma som tomte i natt, glömt det?
Men snälla du, jag skämtade ju bara! utbrast Selmer uppriktigt.
Ja tjena! Skämtade? Förklara då vem som drog mig i foten i natt?
Vad menar du drog i foten?
Precis så! Jag hann precis somna, så började täcket glida av och någon knep mig försiktigt om foten. Jag blev livrädd!
Vänta nu, menar du att jag klättrade in hos dig mitt i natten och tog dig i foten? utbrast Selmer chockat.
Jag vet inte hur du tog dig in, men jag kände din hand! sa hon surt.
Min? Selmer visste knappt vad han skulle svara. Kan det inte ha varit din före detta make, då?
Vilken make? Jag har varit ensam i fem år! Det var du, ingen annan!
Men hur kan du tro det?
För du är Hustomte! Och du sa själv att din farmorsmor låg med tomten! Det glömmer du väl inte?
Men jag skojar ju alltid så, alla skrattar utom du…
Ja, nu har du skojat färdigt… Hon stirrade rakt igenom honom. Jag har inte sovit en blund i natt på grund av dig. Varje gång jag somnade så började det prassla och knäppa överallt.
Du inbillar dig bara, försökte Selmer avväpna henne. Jag lovar, det var inte jag.
Men Lovisa Bergström skakade på huvudet.
Nej, du klarar dig inte undan så lätt. Du har ställt till det, nu får du stå ditt kast.
Vadå, vad menar du? Selmer såg förvånat på henne. Vad ska jag göra åt det?
Jag har hört att du är ensamstående.
Jo, och?
Då är det ju till ingen skada om du sover hos mig i natt. Du får äta och vila, men vid nio väcker jag dig och så får du sitta vakt för att hålla dina släktingar borta. Jag vågar inte sova i mörkret längre och i ljuset får jag ingen ro.
Ja, jag förstår Selmer nickade försiktigt, för han märkte att det inte gick att argumentera. När vill du att jag kommer?
Efter skiftet, såklart. Vi går tillsammans. Jag bjuder på mat, bäddar åt dig, och så får du sitta nattvakt bredvid mig till morgonen.
Det behöver knappt sägas att Selmer inte flyttade från Lovisa Bergström efter den natten. För hon var en godhjärtad kvinna, lite nervös och lättskrämd, men ändå varm och kärleksfull. Och vad mer vill en man ha, om inte värme och förståelse? Inget alls, faktiskt.
