Enligt gäddans vilja
Gunnel är en ivrig fiskare ända tills hon går i pension. När hon nu har gått i pension tillbringar hon hela sin fritid vid Norrbäcks å med spö i handen. Hennes man, Nils, jobbar fortfarande som tränare på en barnidrottsskola i Göteborg. Han är en respekterad tränare hans elever har gjort deras hemstad, Högsby, känd i hela regionen med sina framgångar. Det betyder att Nils, lika kärleksfull och omtyckt som sin fru, också gärna skulle sitta länge vid vattnet och titta på den spegelblanka ytan, men hans schema är så pressat att han bara hinner fiska på helgerna. Gunnel förstår honom och stöttar honom alltid. På en lördag bestämmer de sig för att fiska tillsammans, trots att landet har en lockdown och barnen bara får sina lektioner online. Nils packar sina fiskeredskap, sätter i bilen sin fru, sina två små barnbarn, Sten och Alva (den äldre sonen, Sanne, har redan avslutat gymnasiet och arbetar som brandman), och kör iväg.
Utanför huset ser grannen, lille Kalle, som är i samma ålder som barnbarnen, förvirrat på bilen som kör iväg. Han inser snabbt att de ska fiska spöt hänger på bakluckan. Kalle suckar: han får bara sitta hemma hos sin mormor, som alltid är upptagen med hushållet.
Nils bromsar, sänker lite på fönstret och ropar:
Kalle, vill du följa med och fiska?
Kalle hoppar upp, springer in och ropar:
Jag frågar mormor direkt! och sprintar hem.
Efter en minut dyker mormor, Viveka, upp.
Ska han få följa med? frågar hon.
Vi väntar, svarar Nils.
Jippi! ropar barnen i bilen.
Kalle drar på sig mössa, halsduk och vantar, hoppar in på baksätet och far med dem.
De anländer till sin vanliga fiskeplats vid Göta älv, där familjen Björk vet exakt var de stora, feta gäddorna håller till. Nils tänder en liten brasa vid stranden så att de kan värma sig. Gunnel sätter sig på en hopfällbar pall med spöet i handen, och Nils håller ett lagom avstånd så att de inte stör varandra. De fiskar på levande bete småmåsar. Gunnel håller utkik med ögonen på flottaren, men spanar också åt sidan så att barnen inte gör något busigt.
Medan barnen leker kurragömma och tafatta, börjar Gunnels flottare att ryka. Hon känner ett ryck och drar långsamt upp linan. Efter bara en halvtimme glimmar en stor gädda i luften och landar prydligt i den lilla hinken med vatten.
Den första är fångad, säger Gunnel nöjt. Hon sätter på ett nytt bete och kastar igen. Barnen drar fram en boll från bilen och börjar rita mål på sanden nu blir det fotboll på en enda målbur.
När spöet rycker till igen, spänner Gunnel sig och känner jakten pulsera. En ännu större, fetare gädda biter. Hon tror redan att de ska ha en fin middag med fiskpinnar.
När barnen springer tillbaka, hoppar tre gäddor i hinken.
Är det en gädda? viskar Kalle.
Ja, den som uppfyller alla önskningar, svarar Gunnel med ett skratt.
Verkligen? ropar Sten och Alva i kör. Vad ska vi önska?
Att hinkarna ska gå hem av sig själva, ler mormor medan hon sätter på ett nytt levande bete.
Nej, det låter tråkigt, suckar Sten.
Gunnel kastar igen:
Då så att prinsessan ska älska dig! skojar hon med en blinkning.
Får jag önska också? frågar Kalle försiktigt.
Självklart, svarar Gunnel.
Kalle gör ett allvarligt ansiktsuttryck, håller i fisken, viskar något i gäddans gälar och plötsligt dyker den ner igen. Gunnel rycker på axlarna och säger:
Så är det med sagor, ibland går det åt fel håll.
Barnen kramar sina glittrande fångster och viskar i varandras öron. Gunnel sträcker ut armarna och ropar:
Så, enligt gäddans vilja, uppfyll alla våra barnbarnens önskningar! hon ser på den stilla Kalle och säger och på dig också, Kalle!
Nils kommer fram till sin fru, ser den tomma hinken och frågar med ett leende:
Fångar den inget?
Gunnel svarar filosofiskt:
Gör gott och kasta det i vattnet!
På vägen hem slumrar barnen i baksätet. Nils bär Kalle i famnen lille killen har somnat. Han överlämnar honom till Viveka. Barnen vaknar och ropar:
Farfar! Vet du vad vi önskade?
Tyst, säger mormor, annars blir det inte uppfyllt.
De lagar en klassisk sillsoppa på fångsten, barnen lugnar sig och går och lägger sig. Gunnel kan inte sluta tänka på vad barnen önskade. Det känns som om Kalle saknar farlig farlig närvaro han har ingen far att kalla “pappa”.
På kvällen, när hon kramar Nils, säger hon:
Det är synd om Kalle. Han saknar en far, en telefon, en dator han vill ha någon som ser hur vi behandlar honom.
Jag tror jag är ganska bra, svarar Nils eftertänksamt.
Jo, men du är inte hans egen far. Han vill ha en egen pappa.
En månad går. Julen närmar sig. Staden sätter upp en stor gran, hängs ljusslingor, snön täcker mark, tak och träd. I förskolor börjar juluppträdanden. Kalle blir lite nedstämd. Viveka kommer med en termometer som gått sönder och berättar att Kalle har feber, hosta och ont i halsen.
Gunnel ser på Nils, och han förstår att Kalle behöver en far. Så Nils ringer sin gamla tränarkompis, Börje, som bor i en stad hundra kilometer bort.
Hej Börje, vi har en liten pojke som saknar far, säger Nils.
Vad menar du? frågar Börje, förvirrad.
Jag menar faktiskt en riktig far. Kalle har ingen, hans mamma är uppvuxen utan pappa. Jag tänkte att du kunde komma som jultomten en gång om året.
Jag har inga egna barn, men jag kan hjälpa till, svarar Börje. Jag kan klä ut mig till tomten, ge honom en present och säga att jag är hans far för en dag.
Börje pratar med sin fru Vera, som också är van vid att göra barnglada.
Vi kan gå, säger Vera. Jag tar med snögummorna och en snögubbe.
Precis innan nyår anländer deras son Mikael, som efter universitetet har tävlat i bobbning. Han kör med sin lyxiga SUV hem till föräldrarna för ett par dagar. De vet exakt var Björk-familjen bor. De knackar på dörren, och Viveka öppnar förvånad.
Börje kommer in med en säck på axeln, en stav och en stor påse med skridskor. Vera bär en vit mössa och en blå kappa hon ser ut som en riktig Snögubbe.
Är det här min farfar Kalle? frågar Kalle, förvånad.
Ja, svarar Börje med djup röst. Jag är här för att bli din far för en dag.
Kalle blir röd i ansiktet, går fram och säger nästan i tårar:
Får du bli här ett tag?
Självklart, svarar Börje, och ser på sin fru som blir rödare av stolthet.
Dörren öppnas igen och en ung kvinna i vit mössa och mörk kappa, lika vacker som Snöfrun, kliver in.
Mamma! ropar Mikael, när han ser dem. Tomten är här!
Katrin, Mikaels syster, ser förvirrad på sina oväntade gäster och blir blek.
Vera, som spelar rollen som Snöfrun, ser på sin son och på den lilla pojken och säger:
Vi får se vad som händer.
Kalle tackar och säger:
Jag önskade en far, och nu är du här.
Alla sitter ner, dricker te och äter paj som Gunnel har bakat. Börje inser att allt inte har gått som planerat, men alla är glada Vera, Mikael, Katrin, och den bleka Snöfrun.
När gästerna sitter, försvinner Katrin och Mikael ut i den mjuka snön som faller över gården. De skriker åt varandra:
Varför berättade du inte för mig? frågar Mikael.
Jag var tvungen att gå till träningslägret, svarar Katrin.
Efter ett år, den 31 december, stannar en bekant jeep vid Vivekas grind. Mikael hoppar ur, hjälper Katrin med ett paket och Kalle bär stolt en barnvagnsryggsäck. De har döpt den lilla systern till Gallina, till minne av fiskaren som fångade tre magiska gäddar den där dagen och uppfyllde barnens drömmar.
