Robert vandrade genom Stockholm med tunga steg, som om trottoarerna var byggda av mjuk mossa och skuggorna av Vasa-skeppet viskade gamla hemligheter. Hans hustru, Ingrid, hade själv bekänt sin otrohet en natt när snön föll snett över fönsterblecket, och bönat på knä i hallen att han skulle förlåta henne. Robert kunde inte förstå hur Ingrid kunnat göra något sådant, även om hennes handlingar ofta varit impulsiva, som när hon andra dagen efter bröllopet lättvindigt hade tagit ett lån i deras gemensamma namn. Nu måste de båda plötsligt betala tillbaka tjugo tusen kronor till banken, fastän världen snurrade i en långsam cirkel utanför deras lägenhet i Vasastan.
På tredje dagen låg Ingrid tyst i sängen; hennes kinder var kalla som istäckta sjöar. En ambulans susade genom natten, fylld av blått ljus. På Södersjukhuset fick Robert höra att Ingrid hade förlorat barnet hon burit han visste inte ens att hon varit gravid. Läkaren talade mjukt om komplikationer och vågor av ointagliga nyheter sköljde in genom Roberts inre.
Men vi har ju båda bra jobb nu, massor med pengar! Vill inte förstöra den där ekonomiska fasaden med att få ett barn, hade Ingrid viskat, som om hon talade i sömnen. Och nu, när otroheten avslöjats, hittade hon på en märklig metod för förlåtelse: Robert skulle också vara otrogen, för att jämna ut skulden mellan dem. Hon ordnade så att han skulle träffa en väninna till henneElin, en lång, smal blondin från Dalarna med vattenfallsleende.
Vad är det med dig? Är du ens man? frågade Elin och såg på honom genom ett drömlikt dis.
Jag är bara en vanlig kille. Jag klarar inte av att vara otrogen med flit, svarade Robert och kände hur orden föll som hagel på is.
Nästa morgon packade Robert sin väska och gled ut ur lägenheten. Han hälsade på sin vän Emil i Gamla Stan, lät sig svepas med i en märklig tystnad, där varje gatlykta blinkade i takt med hjärtat.
En kväll, då dimman från Mälaren flöt som skuggor över gatan, ringde Ingrid. Jag är gravid igen, så du måste ändå komma tillbaka till din familj, sa hennes röst, som om den ekade från en kall kyrka i norra Sverige.
Men något inom Robert var redan fruset. Han besökte en matbutik, där Elin återigen gled fram på ett golv som verkade luta snett, som om hela världen sakta snurrade runt Drottningholm.
Vad gör du här? viskade hon. Jag trodde Ingrids plan hade funkat.
Någonting skavde i Roberts dröm. Han ville se bevis på Ingrids graviditet ett ultraljud, ett intyg från barnmorskan. Varför skulle jag tro dig efter allt?
Ingrid hade inget att visa. Ingenting var riktigt eller sant längre, bara frostiga ord och svunna löften. Robert vaknade ur drömmen och bad om skilsmässa.
