OTACKSAMMA GUSTAF
På morgonen ringde maken upp Linnéa direkt till hennes avdelning och berättade att han efter jobbet skulle gå till Anderssons för att fira deras gemensamma arbetsdag.
Om du vill, kom förbi, sa han likgiltigt, övertygad om att hon ändå inte skulle dyka upp utan hellre läsa eller fastna framför datorn hela kvällen.
Visst, svarade hon lika slött, men på lunchrasten gick hon till Åhléns för att köpa en present till honom. Damexpeditionen var full av kvinnor.
Linnéa fick direkt syn på en flaska exklusiv herrparfym på den svartglansiga lådan poserade en elegant man i nonchalant kavaj, med självsäker blick och ett snett leende. Precis som hennes Gustaf.
Expediten slog snabbt in paket i färgglansig folie och fäste små rosetter. Plötsligt harklade sig en äldre dam bredvid och sade:
Ja ni flickor, här ger ni era karlar dofter, men det är ändå någon annan som får njuta av dem, och titta på deras slipsar.
“Damerna” skrattade högt, men Linnéa tänkte återigen på att hon alltid gjort allt för Gustaf, medan han tagit henne för given. När de var unga älskade hon honom vilt, och han tillät det överseende. När han började plugga på distans skrev hon hans inlämningsuppgifter om nätterna. Sedan kom barnen, och hon tog på sig allt ansvar.
Förvisso märkte hon först hans tacksamhet, men sedan vande han sig och såg det som självklart. Fast för andra kanske allt verkade perfekt: ordnad ekonomi, harmoniskt hem, lydiga, smarta barn. Men nu var barnen vuxna och hade flyttat. Linnéa blev kvar ensam med maken. Och hon insåg att något saknades i hennes liv.
Hennes mamma hade varit emot giftermålet för över 20 år sedan. “Titta bara på honom han är så snygg och medveten om det, njuter av sin egen spegelbild”, påpekade hon för den förälskade Linnéa. “En vacker man är en allmän egendom. Alla kastar blickar på honom få kommer få honom lika lite som du, även om du har rätten”. Följden blev: punkt ett olycklig fru, punkt två hon är 43 nu, punkt tre ingen behöver henne…
Linnéa gick bort till fönstret. Vårsolen värmde skönt. “Snart är det internationella kvinnodagen tänkte hon dystert. “Och vad gör jag då? Jag blir väl själv igen… Livet har nästan gått. Vad väntar där framme?”
Från gatan hördes plötsligt glatt kvittrande och ett ihärdigt knackande mot fönstret. Linnéa böjde sig fram på fönsterbrädan spatserade en tufsig sparv och gav henne en rund blick.
“Det är väl ett tecken”, tänkte Linnéa. Och som för att bekräfta det, slog väggklockan högt.
“Dåså, det finns fortfarande tid kvar. Punkt ett om ingen annan älskar oss, får vi älska oss själva” Med en dörr som slog igen snabbt rusade Linnéa nedför trappan: först till frisören, sedan till gallerian…
Halv sju stirrade spegelbilden fascinerad på en gåtfull främling: hon satt i datorstolen, svagt gungande. En liten svart klänning, ny kort frisyr, trendigt rufsiga slingor i tre färger, och ögonen djupt drömmande (med eyeliner, skuggor, skicklig toning); läppar, svepta med blyerts och glans, såg nu både fylliga och lynniga ut.
“Och så, punkt två: livet börjar vid fyrtio”
Hon gick ut i köket, kom tillbaka med ett glas vin, skålade med spegeln: Punkt tre behöver man verkligen en man som inte förstår vad han har?…
Kan ni gissa att hon klev in till Anderssons, stadigt på tunna klackar? Överraskning spred sig genast räcktes flera manliga armar ut: för att hjälpa henne av med kappan, erbjuda henne en stol, eller ett äpple. “Jaså, vad sa ni? Är min man också här? Det hade jag visst inte märkt”
Motståndaren blev förvånad över hennes oväntade inträde, förvirrad av strategin och sänkt av allas glada beundran.
På morgonen, i ett försök att återta makten, ropade han med sin gamla självsäkra röst: “Tänker vi äta frukost, eller?” Men här missbedömde han allting, för bredvid honom låg inte längre samma kvinna som förut inte hans gamla “fixa-och-servera”.
Bredvid honom andades nu en lugn, självsäker och lekande kvinna, trygg i sig själv.
Utan att vända det rufsiga håret, spann hon lekfullt:
Och har du redan fixat frukost, älskling?
Hon sträckte på sig och, halvt i sömn, tänkte: “Just så, min vän. Annars är det punkt tre som gäller.”
Livet förändras när man börjar värdesätta sig själv och inser att den största lyckan kommer från den egen respekten.
