Malin, vi är hungriga! Sluta ligga här! hördes mannens irriterade röst alldeles intill örat.
Huvudet bultade, halsen var alldeles torr, och näsan var täppt. Hon försökte sätta sig upp, men kroppen kändes som bomull. Inte konstigt att hon blivit sjuk.
Hela veckan hade det varit varmt, men igår kväll började det snöblandat regna. Vårens nycker… Taxi fanns inte att få, inte oväntat i sådant väder. Hon fick ta bussen hem från jobbet. En halvtimme fick hon vänta, och när den äntligen kom var den proppfull. Hon klemade sig indet var redan en framgång. Sen fick hon gå en lång sträcka från hållplatsen.
Ändå hade hon bett sin man att hämta henne på vägen.
Malin, jag och Anton har varit hos mamma. Vi kommer hem sent, hade Viktor sagt.
Som vanligt.
I slutändan kom Malin hem sent, genomblöt och frusen.
Hon tittade på klockan8 på morgonen. Lördag.
Viktor, kan du hämta termometern? bad hon med svag röst.
Vadå? Är du sjuk? Han lät överraskad. Men frukost då?
Kan ni inte fixa det själva? frågade hon.
Själva? Mannen såg oförstående ut. Och Anton då?
Han är tio år! Dessutom är du en vuxen man. Gör ni äggröra? Låt honom hjälpa till. Jag har lärt honom laga mat, han är stor nu.
Du har lärt honom laga mat? utbrast Viktor.
Ja. Vad är problemet? Han sitter bara med telefonen hela dagarna. Vill inte göra någonting. Malin ryckte på axlarna.
Är du helt sjuk i huvudet? Han är en kille! Män behöver inte laga mat, eller ens lära sig det! Det är ert, kvinnornas jobb! Han blev arg. Okej, vi åker till mina föräldrar, eftersom du inte bryr dig om oss. Vi kommer hem i morgon kväll.
Och så packade de snabbt ihop och åkte till Viktors föräldrar.
Malin reste sig mödosamt, hittade termometern, satte på vattenkokaren och tänkte…
*Hur kunde det bli så här? När gick det fel? När blev det hennes ensak att ta hand om allt hemma? Varför kunde inte hennes man ens hjälpa när hon var sjuk?*
Termometern pep39,2 grader.
Hon tog medicin och lade sig igen.
En stund senare ringde telefonen. Det var hennes mamma:
Malin, varför svarar du inte? Jag blir orolig när du inte ringer som vanligt. Victoria lät bekymrad.
Jag är lite sjuk. Tog medicin och somnade om. Malin harklade sig.
Lite? Var är Viktor? Är han och Anton hos sin mamma igen? muttrade mamman.
De åkte dit. För att inte bli smittade. Malin svarade trött.
Tror du själv på det? För att inte bli smittade… Säger du, för att slippa diska kanske! Victoria blev arg.
Men mamma… Malin försökte protestera, men fick inte chansen. Och hon visste själv vad som var sant.
Tyst nu! Jag har rätt att vara arg. Jag gav dig inte bort som slav! Har du tagit din temperatur?
Ja. Den var hög i morse. Känns lite bättre nu. Men jag har ingen energi. Malin klagade.
Vila! Pappa kommer och hämtar dig. Det här går inteatt vara ensam när man är sjuk. Vänta. Victoria lade på.
Malin kröp upp, tvättade ansiktet, packade några saker, sin laptop, och var redo när pappa kom.
Oj! Pappa tog sig för hjärtat när han såg henne.
Vad är det, pappa? Vad händer? Malin blev rädd.
Åh! Det var du! Han tog lugnt hennes väska. Jag trodde jag såg döden! Så blek du är!
Pappa! Varför skrämmer du mig så? Malin log svagt. Ska vi åka?
Ja. Håll i mig. Annars blåser vinden bort dig! Han hjälpte henne försiktigt in i bilen. Så mager och utmattad du är. Nej, din mamma har rätt, det är som att du blivit såld i träldom. Förlåt, men du ser inte bra ut!
Malin orkade inte argumentera. Hon var för trött.
Hos föräldrarna var det varmt, mysigt och tryggt. Victoria tog hand om dottern ordentligt, och redan mot kvällen mår Malin lite bättre.
Hon ringde Viktor för att säga att hon inte var hemma, men fick bara ett nonchalant svar:
Vad vill du? Jag kan inte köpa medicin till dig. Drack lite öl med pappa. Det är lördag! Vi tittar på fotboll. Åh, mamma vill prata med dig. Han gav luren till sin mamma.
Malin! Du är en kvinna! Du kan inte bara slappa och låta dina män gå hungriga! Vad är viktigt i en familj? Speciellt för män? Att de är mätta, varma och inte störs! Och du? Sjuk… Tar en tablett och det är allt! Katarina hånade henne.
Mamman som gick förbi hörde och tog luren:
Kära svärmor! Är din son hjälplös? Eller sjuk? Vilken sorts man är han om han inte ens kan ta hand om sin fru? Inte ens köpa medicindrack öl istället… Äkta man! Frugan är sjuk, och han är glad. Victoria och Katarina ogillade varandra. Men Katarina var lite rädd för Victoria.
Vad menar du? Han är familjens försörjare! Män är som de är. Katarina lät överrumplad. Viktor, hur är det där?
Hur det är? … Fan också! Jag tar hand om min dotter. En riktig man kan tydligen inte ens ta hand om sin fru! Inte ens köpa medicindrack öl… Frugan är sjuk, och han är nöjd. Det blev tyst i luren.
Vad dumt. Killarna åkte för att inte besvära Malin. Katarina fnös. Drottning av sig! Medicin, omtanke! Frisk tjej, bara lat. Glömde sina män! Och de är ju familjen! Men det gör inget! Jag tar hand om mina pojkar! Din dotter är en dålig hustru!
Victoria stirrade på telefonen utan att säga något.
Malin, behöver du verkligen det här? Du är ung! Det här är för mycket. Mamman var upprörd.
Då kom ett meddelande från Viktor:
»Malin, kan du swisha? Har slut på pengar före löning. Spenderade på Anton. Fick betala alla hans aktiviteter och kläder!»
*Men alla räkningar och mat har jag betalat hela månaden. Är det rättvist?* Malin blev chockad av fräckheten.
»Klart det är rätt. Det är ju din lägenhet! Swisha nu, jag är i affären!» Han lät otålig.
»Inga pengar. Gick till medicin.» Hon ljög.
»Va? Din sjukdom blir för dyr! Be dina föräldrar.»
»Be din mamma.»
