“Oönskat barn”
Vad vill ni kalla er lilla flicka? Den äldre läkaren log vänligt, med sin typiska professionella distans, när han såg på den unga patienten mitt i Uppsala sjukhusets stillsamma rum.
Vi har faktiskt inte bestämt namn ännu, inflikade Karolina, som satt tyst på stolen vid sängen. Det är ett stort beslut, Siri måste få tänka igenom det ordentligt.
Jag vill inte ge något namn, svarade Siri plötsligt, så oväntat att båda vuxna stirrade matt på henne. Egentligen vill jag inte ta henne alls. Jag tänker skriva under på att jag avstår.
Hur kan du säga så där? Karolina forsade upp från stolen och kastade en vass blick på Siri innan hon vände sig till läkaren. Hon är omedveten om vad hon säger. Självklart tar vi flickan med oss.
Jag kommer tillbaka om en stund, vila nu, sa läkaren sakligt och drog sig snabbt undan, ointresserad av familjebråket.
När dörren stängdes bakom honom blev tystnaden kompakt. Karolina reste sig och gick till angrepp direkt.
Hur vågar du ens föreslå något sådant? Vad ska folk säga om oss? Vi flyttade hit till Uppsala för att undvika just sådant skvaller. Det här barnet måste stanna i vår familj.
Och vems fel är det? Siri mötte Karolinas blick utan att blinka. Om du bara hade lyssnat på mig förra året, hade inget av det här hänt. Jag hade fortfarande gått i gymnasiet, kanske kunnat plugga vidare. Om du vill ha barnet, ta henne då.
Hon vände sig mot väggen, och det var tydligt att samtalet var slut. Karolina försökte förgäves tala till Siri tills en sjuksköterska stack in huvudet och bad om lugn patienten behövde vila.
Siri låg kvar, ensam i sitt rum. Hon grät dämpat mot kudden, och önskade av alla sina krafter att allt detta bara skulle ta slut.
Det knackade försiktigt. Siri torkade sina tårar, drog ett djupt andetag och sa:
Kom in.
Hon väntade sig en sköterska, eller möjligen sin pappa. Men kvinnan som klev in var en främling.
Finns det något jag kan göra för dig? Siri kämpade för att hålla masken av lugn.
Jag råkade höra… Helt av en slump! Läkarna pratade utanför mitt rum, mumlade kvinnan ursäktande.
Det stämmer, jag vill inte ha kvar barnet. Är det vad du undrar över?
Jag såg hur din mamma
Hon är inte min mamma! Siri fräste till och rösten darrade av ilska. Hon är min styvmor, tror hon bestämmer över allt. Min riktiga mamma jobbar utomlands.
Förlåt, jag ville inte såra dig, kvinnan såg helt bestört ut. Jag har tre egna barn och fick själv växa upp på ett barnhem. Det gör mig orolig för din lilla flicka. Hon har ju inte gjort något ont.
Små barn som detta blir adopterade direkt, har jag fått höra, sa Siri axelryckande. Jag klarar inte ens av att hålla henne. Om Karolina inte hade lagt sig i så hade jag aldrig hamnat här ens.
Men du är ju ändå över femton? Du är vuxen och kunde ha valt själv.
Skammen är för stor! Siri härmade sin styvmors snäsiga röst. Hur ska vi kunna gå ut bland folk?!
Jag förstår inte…
Jag kan förklara, Siri log skevt. Så kanske du slutar döma mig.
**********************************************
Sista året på gymnasiet blev ett helvete för Siri. Hennes pojkvän Filip blev inkallad till lumpen, och samtidigt började en ny kille i klassen Edvin, en stöddig Stockholmskille som hans pappa skickat till småstaden som straff. Han flörtade ogenerat med varenda tjej. För Edvin handlade det om statusjakt, inget mer det var precis därför han blivit utkickad.
Edvin kom med dyra presenter, körde dem till exklusiva ställen och flotta restauranger i centrala Uppsala. Tjejerna föll en efter en, och alla hoppades bli prinsessan.
Bara Siri stod emot. Hon älskade Filip och hade ingen tanke på någon annan. Till slut verkade det som att Edvin släppt intresset för henne det trodde Siri åtminstone.
Så fel hon hade!
I december var det födelsedagsfest för en av tjejerna i klassen, och hela gänget var samlat. Edvin dök förstås upp och förgyllde tillställningen men hans mål var knappast att fira födelsedagsbarnet.
Mitt under festen ringde Siris telefon. Hon gick ut i hallen för att prata och när hon kom tillbaka satt Edvin bredvid hennes plats. Först tänkte hon inte på det. Sedan blev allt suddigt
Nästa morgon vaknade Siri med tungt huvud, dimmig i tankarna. Edvin låg bredvid och log retsamt.
Du stretade emot, men se där, sa han fräckt. Det här kan duga som kompensation. Och din Filip vilken tönt.
Att ta sig hem var en plåga. Siri vinglade, världen snurrade. Folk hon mötte såg på henne med rynkade näsor.
Hon tryckte inte ens upp nyckeln, utan ringde på. Hon visste att Karolina var hemma.
Var har du hållt hus? Karolina ställde sig direkt i dörren, ilskan sprakade om henne. Du kom inte hem i natt, svarade inte i telefon, och ser ut Ja, du fattar nog själv. Om din pappa fått se dig så här!
Ring läkaren och polisen, Siri överröstade henne. Jag vill anmäla det. Han ska straffas.
Karolina stelnade. Något gled in i hennes blick.
Vem?
Edvin, vem annars. Ingen annan skulle våga. Ring, eller så gör jag det själv.
Vänta. Karolina tänkte fort. Hon vägde sina fördelar väldig noga. Hans pappa kommer ändå köpa honom fri. Vi gör på ett annat sätt. Jag hör av mig till honom de får betala för det här.
Är du inte klok? Siri stirrade på henne. Vilken ersättning? Jag går själv till polisen!
Du går ingenstans, fräste Karolina och drog Siri in i rummet. Siri orkade inte stå emot. Alla kommer ändå skylla på dig. Hela byn kommer viska. Jag tar hand om det.
Siris mobil var borta, antagligen tappad på vägen. Hon kunde inte lämna lägenheten heller Karolina hade låst ytterdörren. Siri sjönk ner på sängen, yr och tom.
Några dagar senare reste Siri till sin farmor i Dalarna, som bodde hundra kilometer bort och var skröplig. Hon försökte hålla masken så att farmor slapp oroa sig.
En månad senare slog verkligheten till. Siri var gravid.
Karolina var överlycklig. Barnet skulle ordna deras liv! Edvins pappa betalade generöst och lovade ett fortsatt stöd. Bara Siri höll tyst till femte månaden.
Vad Siri kände var det ingen som frågade. När hon ens antydde abort blev det ett enormt drama, och Karolina blev hennes skugga, släppte henne inte med blicken.
Edvins pappa var besviken, men betalade ändå ännu en gång för att rädda sin sons anseende.
**********************************************
Förstår du nu? Det här barnet har kostat mig så mycket. Jag förlorade Filip, han trodde inte på mig. Vännerna försvann, vi fick flytta. Jag hann inte ens ta studenten!
Förlåt, jag hade ingen aning… Kvinnan bidade en stund, generad. Men din lilla flicka kan ju ändå inte hjälpa något.
Siri, nu räcker det, vi måste prata på riktigt! Karolina bröt in och ledde resolut in Siris pappa med sig. Jag vill att vi får prata ensamma.
Kvinnan vinkade svagt och smög ut ur rummet.
Jag tänker inte låta dig förstöra min plan. Om du lämnar flickan här så har du inget hem. Vart ska du ta vägen? Din älskade farmor är död, hennes lägenhet gick till din farbror. Du får väl gå på socialen då.
Nej, hon följer med mig! En elegant kvinna i kappa steg in, och Siris ögon tindrade.
Mamma! Du kom!
Självklart, älskling. Jag kan inte lämna dig ensam nu. Helena höll om dottern länge. Hade du bara sagt något tidigare så hade jag tagit dig till Malmö direkt. Jag trodde ju det här var ditt eget val, för att kunna ta studenten.
Jag trodde att du inte ville ha mig, snyftade Siri. Alltihop bara rann över.
Någon har sagt att du inte ville prata med mig. Mina paket kom i retur, ditt nummer funkade aldrig. Jag trodde du inte kunde förlåta mig. Men nu är jag här. Helena drog undan tårarna från Siris kind. Vi reser härifrån. Du ska få ett nytt liv
**********************************************
Siri flyttade. Karolina tog med sig barnet och trodde att pengarna var säkrade men när Edvins pappa fick veta läget, kom han själv och tog med flickan hem. Edvin tvingades erkänna faderskapet, även om han stretade emot.
Siri däremot hittade äntligen hem. Hon hade fått sin mor tillbaka den enda människa hon litade på, och som aldrig skulle svika henne.
