– Onödigt att säga, men allt detta är mitt fel! – Min pojkväns syster snyftar. – Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att något sådant skulle hända! Och nu vet jag inte hur jag ska gå vidare. Jag har ingen aning om hur jag ska lösa detta utan att tappa ansiktet. Min pojkväns syster gifte sig för några år sedan. Efter bröllopet bestämdes det att det nygifta paret skulle bo hos makens mamma. Hennes föräldrar har en stor trerumslägenhet och bara en son. – Jag behåller ett rum och resten är ert! – sa svärmor. – Vi är alla väluppfostrade människor, så jag tror att vi kommer att komma bra överens. – Vi kan alltid flytta ut! – sa maken då till sin fru. – Jag ser inget fel med att försöka bo under samma tak som min mamma. Fungerar det inte, så kan vi alltid hyra något eget…. Sagt och gjort. Men det visade sig att sambolivet blev en riktig utmaning. Både svärdottern och svärmodern försökte, men med tiden blev det bara värre. Irritationen växte och grälen blev tätare. – Du sa ju att vi kunde flytta ut om det inte gick! – snyftade frun. – Har vi verkligen det så illa? – log hans mor överlägset. – Det är småsaker, det är inget att flytta för. Ett år efter bröllopet blev frun gravid och födde en frisk son. Barnbarnets födelse sammanföll med att svärmodern lämnade sitt gamla jobb och inte fick något nytt, eftersom ingen ville anställa någon strax före pensionen. Svärdottern och svärmodern satt därför fast med varandra 24 timmar om dygnet, och humöret hemma blev allt sämre. Maken ryckte bara på axlarna och lyssnade på klagomålen, eftersom han var ensam om att försörja familjen. – Vi kan inte lämna min mamma ensam, hon har ingen inkomst. Jag kan inte bara vända henne ryggen, och vi har inte råd att både hyra och hjälpa mamma. När hon fått jobb, då flyttar vi! Men den unga kvinnans tålamod tog slut. Hon packade sina och sonens saker och flyttade hem till sin egen mamma. Hon sa till maken att hon aldrig mer tänkte sätta sin fot i svärmors hem. Om han värderade sin familj, fick han lösa det. Hon var säker på att han skulle försöka få henne tillbaka direkt. Men där hade hon fel. Nu har hon bott hos sin mamma i över tre månader, men maken har inte ens försökt få henne tillbaka. Han bor hos sin mamma, pratar med fru och barn via videosamtal efter jobbet och hälsar på dem hemma hos svärmor på helgerna. Han har nu två kvinnors uppmärksamhet och omtanke, och dessutom känner mamman verklig sympati för sin son som blivit lämnad ensam, men har inget ansvar för barnet. Maken är en vinnare! Och svärmor lever säkert ett toppenliv, för hon har ju inte förlorat något! Men den unga kvinnan är inte lycklig i situationen. Hon älskar sin man, trots att hon vet att han inte agerar som han borde. – Vad väntade du dig när du gick? – säger maken, – Du kan komma tillbaka om du vill. Förmodligen har frun ändå inte en tanke på att lämna sin mamma för att hyra en egen lägenhet. Tjejen är ju föräldraledig och har självklart inte råd. Är detta verkligen slutet för familjen? Vad tror du – har hon en chans att flytta tillbaka till svärmor och ändå rädda ansiktet i den här situationen?

Onödigt att säga att allt det här är mitt fel! min flickväns syster snyftar. Jag kunde inte ens föreställa mig att något sådant kunde hända! Och nu vet jag inte hur jag ska gå vidare. Jag vet inte ens hur jag ska få ordning på allt utan att tappa ansiktet.

Min flickväns syster gifte sig för några år sedan.

Efter bröllopet bestämdes det att de nygifta skulle bo hos makens mamma. Hans föräldrar har en stor trea i Vasastan och det är bara han som är deras barn.

Jag behåller ett rum, resten får ni! sa svärmodern. Vi är alla väluppfostrade människor, så jag tror vi kommer fungera ihop.

Vi kan alltid flytta ut om det inte går! sa maken till sin fru. Jag ser inget fel med att försöka bo ihop med min mamma. Om det inte funkar kan vi alltid ta en hyresrätt…

Och precis så blev det. Som det visade sig var sambolivet inte helt lätt. Både svärdotter och svärmor ansträngde sig, men för varje dag blev det svårare. Allt fler irritationer växte fram, och bråken blev snart vardag.

Du sa att om vi inte står ut så flyttar vi! snyftade hans fru.
Men har vi verkligen det så illa? fnös svärmodern. Det är väl småsaker, inget man packar resväskan för.

Exakt ett år efter bröllopet blev hans fru gravid och födde en frisk son.

Pojkens födelse råkade sammanfalla med att svärmodern förlorade sitt jobb och hade svårt att hitta nytt eftersom arbetsgivarna var tveksamma till någon i pensionsåldern. Både svärdotter och svärmor satt därför hemma dagarna i ända utan att kunna komma ifrån varandra. Hemma blev stämningen snabbt sämre.

Maken ryckte bara på axlarna och lyssnade på klagomålen han var ju den enda som jobbade.

Vi kan inte lämna min mamma ensam nu, hon kan ju inte försörja sig själv. Jag klarar inte att hyra lägenhet och hjälpa henne ekonomiskt samtidigt. När mamma hittar ett nytt jobb, då flyttar vi!

Men hans frus tålamod tog slut. Hon packade ihop sina och sonens saker och begav sig hem till sin egen mamma i Uppsala. När hon gick sa hon att hon aldrig tänkte sätta sin fot i svärmoderns hem igen. Om hennes man brydde sig om sin familj, fick han lösa situationen.

Hon var övertygad om att hennes man värdesatte deras familj och genast skulle försöka vinna tillbaka henne. Men där hade hon verkligen fel.

Det har nu gått tre månader sedan hon flyttade hem till sin mamma, och mannen har inte ens försökt få henne tillbaka. Han bor kvar hos sin mamma och håller kontakt med sin fru och sitt barn via videosamtal när han kommer hem från jobbet. På helgerna hälsar han på dem i svärmors villa.

Mannen får samtidigt omsorg och uppmärksamhet av två kvinnor, dessutom har mamman uppriktig sympati för sonsonen som den arga frun lämnade kvar, och behöver själv inte engagera sig särskilt i barnet. Det är maken som går segrande ur allt detta! Och svärmor verkar också ha det rätt bra hon förlorade ju egentligen ingenting!

Men den unga frun är inte lycklig i den här situationen. Hon älskar sin man trots att hon vet att han inte agerar rätt.

Vad trodde du skulle hända när du gick? frågar maken. Du kan komma tillbaka om du vill.

Troligen har inte hustrun för avsikt att lämna sin egen mamma eller hyra en lägenhet. Hon är ju föräldraledig och ekonomin räcker inte.

Är det här verkligen familjens slut?

Tror du hon har en chans att återvända till svärmoderns hem och rädda sitt anseende?