– Onödigt att säga, det är ju allt mitt fel! – Min pojkväns syster gråter. – Jag kunde inte ens föreställa mig att något sånt här skulle hända! Nu vet jag inte hur jag ska gå vidare eller ens hur jag ska hantera allt utan att tappa ansiktet. Min pojkväns syster gifte sig för några år sedan. Efter bröllopet bestämdes att det nygifta paret skulle flytta in hos mannens mamma. Hans föräldrar har en stor trea och bara en son. – Jag behåller ett rum, resten får ni! – sa svärmor. – Vi är alla väluppfostrade människor, så jag tror vi kommer att komma bra överens. – Vi kan alltid flytta härifrån! – sa maken till sin fru. – Jag ser inget fel med att försöka bo med min mamma. Funkar det inte, så hyr vi en egen lägenhet… Och precis så blev det. Det visade sig vara en riktig utmaning att leva ihop. Både svärdottern och svärmodern försökte, men för var dag blev det värre. Irritationen växte och bråken blev bara fler. – Du sa att om det inte funkade skulle vi flytta! – sa hans fru och brast i gråt. – Men vi har ju inte flyttat, eller hur? – log hans mor överlägset. – Det är småsaker, det är väl ingen anledning att packa väskan och flytta. Ett år efter bröllopet blev hans fru gravid och födde en frisk son. Barnbarnets födelse sammanföll med att svärmor slutade sitt gamla jobb och ännu inte fått ett nytt, eftersom arbetsgivare sällan vill anställa kvinnor som närmar sig pensionen. Både svärmor och svärdotter blev alltså fast hemma 24 timmar om dygnet, utan någonstans att ta vägen. Stämningen hemma försämrades snabbt. Maken bara ryckte på axlarna åt klagomålen – han var nu ensam försörjare. – Vi kan inte lämna mamma ensam, hon har inget att leva på. Jag kan inte svika henne, och vi har inte råd att både hyra och hjälpa mamma. När hon fått ett nytt jobb, då flyttar vi! Men fruns tålamod tog slut. Hon packade ihop sina och sonens saker och flyttade hem till sin egen mamma. Hon sa åt sin man att hon aldrig mer skulle sätta sin fot i svärmors hem igen. Om han brydde sig om sin familj fick han komma på en lösning. Hon var säker på att maken skulle värdesätta deras familj och försöka vinna tillbaka henne. Men där hade hon helt fel. Det har nu gått över tre månader sedan hon flyttade, utan att maken ens försökt få henne att komma tillbaka. Han bor hos sin mamma och håller kontakten med fru och barn via videosamtal efter jobbet, och hälsar på dem hos svärmor på helgen. Mannen får uppmärksamhet och omsorg från två kvinnor samtidigt, dessutom får mamman genuin förståelse för den son som hans uppretade fru lämnat, och behöver själv knappt oroa sig för barnet. Mannen är vinnaren! Och svärmor verkar inte direkt ha förlorat något, snarare tvärtom! Den unga frun är däremot inte glad. Hon älskar sin man, trots att hon vet att han inte beter sig rätt. – Vad trodde du skulle hända när du stack? – frågar maken, – Du kan komma tillbaka om du vill. Troligen har frun ingen intention att lämna sin mamma för ett eget hyreskontrakt. Som föräldraledig har hon knappast råd. Är det här verkligen slutet på familjen? Vad tycker du – har hon ens en liten chans att kunna återvända till svärmors hem och ändå behålla sitt anseende?

Onödigt att säga, det här är helt mitt fel! snyftar min pojkväns syster. Jag kunde aldrig tänka mig att något sådant skulle hända! Och nu har jag ingen aning om hur jag ska gå vidare. Jag vet inte ens hur jag ska kunna hantera allt utan att tappa ansiktet.

Min pojkväns syster gifte sig för några år sedan.

Efter vigseln bestämdes det att nygifta skulle bo hos sin makes mamma. Hennes svärföräldrar har en stor trerumslägenhet i Göteborg och bara en son.

Jag behåller ett rum, resten är ert! sa svärmor. Vi är alla vuxna människor här, så klart att vi ska klara oss bra tillsammans.

Om det inte funkar är det bara att flytta ut! sa maken sedan till sin fru. Det är inget fel på att prova bo ihop med min mamma ett tag. Funkar det inte, så finns det alltid hyresrätter att söka…

Och precis så blev det. Det visade sig att det gemensamma boendet blev en riktig prövning. Både svärdotter och svärmor försökte verkligen, men det blev allt svårare för varje dag. Små irritationer växte och gräl blev vanligare och hetsigare.

Du sa själv att vi skulle flytta om det inte gick! utbrast frun i tårar.
Men har vi det verkligen så illa? log svärmodern nedlåtande. Det är bara småsaker, inget att packa väskan för.

Exakt ett år efter bröllopet blev frun gravid och födde en frisk pojke.

Barnbarnets födelse sammanföll med att svärmor slutade på sitt gamla jobb och inte lyckades hitta något nytt ingen ville anställa en kvinna nära pensionen. Svärdottern och svärmodern blev fast tillsammans i lägenheten dag ut och dag in, eftersom båda saknade ett ställe att ta vägen. Detta slet hårt på stämningen hemma.

Maken bara ryckte på axlarna och lyssnade på deras klagomål, eftersom han då var ensam om att ha inkomsten.

Vi kan inte bara lämna mamma nu när hon inte har några pengar. Jag kan heller inte hjälpa både henne och hyra en egen lägenhet. När hon får ett jobb, då kan vi flytta!

Men hans frus tålamod tog till slut slut. Hon packade sina och sonens saker och flyttade hem till sin egen mamma i Malmö. Innan hon gick sa hon till sin man att hon aldrig tänkte sätta sin fot hos hans mamma igen. Om hennes familj verkligen betydde något för honom, fick han hitta en lösning.

Kvinnan var övertygad om att hennes make skulle uppskatta deras familj och genast försöka få tillbaka henne. Men där hade hon helt fel.

Det har nu gått över tre månader sedan kvinnan flyttade hem till sin mamma, och mannen har inte ens försökt få henne tillbaka. Han bor kvar med sin mamma och har kontakt med frun och barnet genom videosamtal efter jobbet och hälsar på dem under helgerna i svärmors villa.

Mannen får omsorg och uppmärksamhet från två kvinnor samtidigt, dessutom slipper han ta hand om sonen som hans arga fru lämnade kvar, och behöver inte oroa sig för någonting annat. Maken är en vinnare! Och svärmor verkar inte heller ha förlorat något direkt hon lever sitt liv på som vanligt.

Men den unga kvinnan är inte det minsta lycklig med situationen. Hon älskar verkligen sin make, även om hon vet att han beter sig illa.

Vad trodde du skulle hända när du gick? frågar maken, Du kan alltid komma tillbaka om du vill.

Antagligen har kvinnan ingen tanke på att lämna sin mamma eller hyra en egen lägenhet. Som föräldraledig är det så klart svårt att få ekonomin att gå ihop särskilt i dagens läge när hyrorna i Stockholm ligger långt över 13 000 kronor i månaden.

Är det verkligen här familjen tar slut?

Vad tror du, finns det ens den minsta chans för henne att komma tillbaka till svärmor och ändå behålla sin värdighet?

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
– Onödigt att säga, det är ju allt mitt fel! – Min pojkväns syster gråter. – Jag kunde inte ens föreställa mig att något sånt här skulle hända! Nu vet jag inte hur jag ska gå vidare eller ens hur jag ska hantera allt utan att tappa ansiktet. Min pojkväns syster gifte sig för några år sedan. Efter bröllopet bestämdes att det nygifta paret skulle flytta in hos mannens mamma. Hans föräldrar har en stor trea och bara en son. – Jag behåller ett rum, resten får ni! – sa svärmor. – Vi är alla väluppfostrade människor, så jag tror vi kommer att komma bra överens. – Vi kan alltid flytta härifrån! – sa maken till sin fru. – Jag ser inget fel med att försöka bo med min mamma. Funkar det inte, så hyr vi en egen lägenhet… Och precis så blev det. Det visade sig vara en riktig utmaning att leva ihop. Både svärdottern och svärmodern försökte, men för var dag blev det värre. Irritationen växte och bråken blev bara fler. – Du sa att om det inte funkade skulle vi flytta! – sa hans fru och brast i gråt. – Men vi har ju inte flyttat, eller hur? – log hans mor överlägset. – Det är småsaker, det är väl ingen anledning att packa väskan och flytta. Ett år efter bröllopet blev hans fru gravid och födde en frisk son. Barnbarnets födelse sammanföll med att svärmor slutade sitt gamla jobb och ännu inte fått ett nytt, eftersom arbetsgivare sällan vill anställa kvinnor som närmar sig pensionen. Både svärmor och svärdotter blev alltså fast hemma 24 timmar om dygnet, utan någonstans att ta vägen. Stämningen hemma försämrades snabbt. Maken bara ryckte på axlarna åt klagomålen – han var nu ensam försörjare. – Vi kan inte lämna mamma ensam, hon har inget att leva på. Jag kan inte svika henne, och vi har inte råd att både hyra och hjälpa mamma. När hon fått ett nytt jobb, då flyttar vi! Men fruns tålamod tog slut. Hon packade ihop sina och sonens saker och flyttade hem till sin egen mamma. Hon sa åt sin man att hon aldrig mer skulle sätta sin fot i svärmors hem igen. Om han brydde sig om sin familj fick han komma på en lösning. Hon var säker på att maken skulle värdesätta deras familj och försöka vinna tillbaka henne. Men där hade hon helt fel. Det har nu gått över tre månader sedan hon flyttade, utan att maken ens försökt få henne att komma tillbaka. Han bor hos sin mamma och håller kontakten med fru och barn via videosamtal efter jobbet, och hälsar på dem hos svärmor på helgen. Mannen får uppmärksamhet och omsorg från två kvinnor samtidigt, dessutom får mamman genuin förståelse för den son som hans uppretade fru lämnat, och behöver själv knappt oroa sig för barnet. Mannen är vinnaren! Och svärmor verkar inte direkt ha förlorat något, snarare tvärtom! Den unga frun är däremot inte glad. Hon älskar sin man, trots att hon vet att han inte beter sig rätt. – Vad trodde du skulle hända när du stack? – frågar maken, – Du kan komma tillbaka om du vill. Troligen har frun ingen intention att lämna sin mamma för ett eget hyreskontrakt. Som föräldraledig har hon knappast råd. Är det här verkligen slutet på familjen? Vad tycker du – har hon ens en liten chans att kunna återvända till svärmors hem och ändå behålla sitt anseende?