Jag hade aldrig trott att något sådant här skulle hända mig. Igår fick min make ett utbrott som jag aldrig tidigare sett hos honom.
Han har alltid varit så balanserad och det är just därför hans ilska överraskade mig så mycket. Han har aldrig svurit framför mig förut, men den här gången…
Jag har alltid känt mig lyckligt lottad över att ha en lugn man. Vi har varit gifta i två månader nu, och dessförinnan var vi tillsammans i tre år, allt har varit perfekt. Han har alltid varit omtänksam mot mig, aldrig förolämpat mig eller höjt rösten. Vi har knappt ens grälat.
Allt det där var tills igår.
Han har alltid älskat mitt långa hår, brukar säga att det fascinerar honom. Och igår, när han såg några långa hårstrån på soffan, blev det ett riktigt rabalder. Jag blev så chockad.
Han började skrika, kallade mig slarvig och anklagade mig för att inte ens kunna städa upp efter mig själv! Men alla kvinnor tappar ju hår, det vet ju alla.
Han började anklaga mig för att inte göra någonting på dagarna, att jag inte ens kan hålla hemmet rent medan han jobbar hela dagen.
Om jag ser det här igen, då är det raka vägen till skilsmässa! sade han argt.
Jag blev helt ställd. Jag vill ju ha barn med honom, hade redan börjat föreställa mig vår framtid tillsammans, och så säger han att han vill skiljas över några hårstrån. Jag började gråta och insåg att det var första gången jag grät på grund av honom. Efter bara två månader som gifta… Vad händer nu, jag kan ju inte gå härifrån…
Nu vill han inte ens prata med mig. Jag är rädd att om jag försöker tala med honom kommer han att bli ännu mer aggressiv, han är så arg! Är det normalt att känna rädsla för sin egen make egentligen?
Jag är rädd för att ens föna håret. Jag går hem med oro i kroppen, förväntar mig nästan att hitta min väska packad vid dörren.
Vad ska jag göra?
