Erik gifte sig med Linnéa i ett försök att trotsa sin före detta kärlek. Han ville visa sin gamla flickvän att hennes svek inte knäckte honom.
Han och Majken hade varit tillsammans i nästan två år. Erik var så förälskad i henne att han kände sig ostoppbar för Majken hade han kunnat gå genom eld och vatten. Han var övertygad om att förhållandet gick mot bröllop. Ändå skavde det lite när hon ibland duckade ämnet:
Varför ska vi gifta oss redan nu? Jag har inte ens tagit examen än, och din butik går ju inte direkt lysande. Ingen bil att tala om, ingen egen lägenhet. Visst, min bästis Elin är härlig, men jag vill inte stöta på henne på köksgolvet varje morgon. Om du bara inte hade sålt huset
Det kändes ibland bittert, men Majken hade en poäng. Han och hans syster bodde kvar i sina föräldrars trea i Solna, och familjeföretaget hade han precis börjat styra upp. Vem kunde förutse att han skulle bli tvingad ta över innan han ens avslutat Handelshögskolan? Erik slet för att både rädda företaget och klara examen.
Huset hade de sålt i samförstånd med Elin för att rädda det lilla familjeföretaget. På ett halvår innan arvet föll ut hade skulderna hopat sig, båda var fortfarande studenter Erik på sista året, Elin på sitt tredje. Genom försäljningen kunde de betala tillbaka allt, köpa in nya varor till butiken och lägga undan en buffert.
Men Majken ansåg man skulle leva i nuet, inte vänta på något diffust sen. Lätt för henne, tänkte Erik, hon bodde fortfarande tryggt hos sina föräldrar i Bromma. Men när man plötsligt står där, som den som bär allt ansvar, måste man prioritera annorlunda. Affärerna går snart bra, då kan de få både bil, hus och trädgård.
Allt verkade stabilt tills han en kväll väntade på Majken utanför SF-biografen i city. Hon hade sagt att han inte behövde hämta henne, vilket var ovanligt. Han såg henne komma men inte från bussen utan i en blank BMW.
Förlåt, men vi kan inte vara tillsammans längre. Jag gifter mig, sa hon, tryckte en bok i hans hand, vände på klacken och hoppade in i bilen.
Erik stod kvar som förstenad. Vad kunde ha hänt under de tre dagar han varit bortrest på affärsresa till Göteborg?
Elin såg genast på hans ansikte vad som hänt:
Du vet redan? Hon hittar sig en ny rik snobb och bröllopet är den tjugofemte. Hon ville att jag skulle vara tärna men jag vägrade. Fy fan, hon gick bakom ryggen på dig! Elin grät av ilska.
Släpp det, sa Erik och smekte hennes hår som när hon var liten. Låt henne gå. Vi får det ändå bättre till slut.
Nästan ett helt dygn stängde han in sig på sitt rum. Elin tiggde genom dörren:
Kan du inte åtminstone äta lite? Jag har stekt pannkakor.
Framåt kvällen kom han ut med glödande ögon:
Klä dig, sa han kort till Elin.
Vad har du nu för dig?
Jag ska fria till den första flicka jag träffar som vill gifta sig med mig, svarade han.
Men du kan ju inte leka med folks liv, försökte hon sansa honom.
Han brydde sig inte.
Följer du inte med, går jag själv.
Parken var fylld av folk. Första tjejen han frågade skrattade högt och gjorde tecken mot huvudet. Den andra blev rädd. Den tredje tittade honom djupt i ögonen och log försiktigt:
Och vad heter du, vackra?
Linnéa, svarade hon stillsamt.
Då firar vi förlovningen! Erik drog med Linnéa och sin syster till ett kafé vid vattnet.
Vid bordet var stämningen tryckt. Elin visste inte vad hon skulle säga. Erik var uppfylld av sina egna tankar. Han visste redan hans bröllop skulle bli samma datum, den tjugofemte.
Det finns väl någon viktig orsak till att du friat till en främling? frågade Linnéa sakligt. Om det bara var ett infall så kan jag gå.
Nej. Du har gett ett löfte. I morgon lämnar vi in pappren och sedan ska vi träffa dina föräldrar.
Erik flinade:
Men först tycker jag att vi ska börja säga du till varann.
De träffades varje dag hela månaden till bröllopet. Pratade, lärde känna varandra.
Kan du inte berätta varför? undrade Linnéa en dag.
Alla har väl sina hemligheter, svarade Erik undvikande.
Bara de inte förstör livet.
Och varför sa du ens ja?
Jag föreställde mig som en prinsessa som blir bortgift med första bästa sådana sagor slutar alltid med De levde lyckliga i alla sina dagar. Så jag ville pröva själv.
Men hon romantiserade inte. Hennes egen stora kärlek hade slutat med ett brustet hjärta och förlorade besparingar. Erfarenheten hade gjort henne vaksam beslutsamma män var viktigare än snygga snackare för henne. I Erik såg hon handling och fasta grunder. Hade han gått omkring med vänner, hade hon aldrig stannat.
Vilken sagofigur är du då? undrade Erik. Prinsessan Törnrosa, Askungen eller kanske en grodprinsessa?
Kyss mig så får du veta, skämtade hon.
Men de kysstes inte. Inte än.
Att förbereda bröllopet tog Erik på sig. Linnéa behövde bara välja bland de alternativ han fixade. Till och med brudklänningen köpte han själv:
Du ska vara den vackraste, sa han bestämt.
I Stadshuset, i väntan på ceremonin, stötte de ihop med Majken och hennes fästman. Erik satte på sig ett stelt leende:
Grattis, sa han och pussade sin föredetta på kinden. Hoppas du blir lycklig med din vandrande plånbok!
Sluta spela teater, väste Majken.
Hon ögnade snabbt Linnéa vacker som en drottning, rakryggad och självsäker. Majken kände sig plötsligt liten och grön av avund. Allt hon hoppats på, allt som nu var så tomt.
Erik vände tillbaka till Linnéa:
Allt är lugnt, sa han och log spänt.
Det är inte för sent att ångra sig, viskade Linnéa.
Nej. Vi spelar ut hela partiet.
Men när han stod där och såg in i Linnéas sorgsna ögon under vigseln kom insikten: Vad har jag egentligen gjort?
Jag ska göra dig lycklig, viskade Erik och menade det.
Så började vardagen. Elin och Linnéa blev snabbt goda vänner. Impulsiva Elin lärde sig tygla sina känslor Linnéas organisation och varma humor gjorde hemmet harmoniskt.
Som skicklig ekonom och expert på redovisning och skatt fick Linnéa snabbt ordning i företagets finanser. Efter ett halvår öppnade de en ny butik, snart därpå startade de bygg- och renoveringsteam. Vinsten sköt i höjden.
Linnéa blev klok som en konungadotter hon presenterade alltid förslag så att Erik trodde de var hans egna. Allt borde vara perfekt, men Erik saknade ändå den vilda passion som han känt med Majken. Allt var tryggt, förutsägbart rutin som kvävde honom.
Med Linnéas drift blev företaget ännu större: nu byggde de villor nyckelfärdiga åt kunder, och deras eget drömhus stod klart först.
Ju bättre det gick, desto oftare tänkte Erik på Majken: Om du bara hade orkat vänta Vilken bil jag kör nu! Och huset som ett slott!
Tankarna snurrade: Tänk om
Linnéa märkte hur han slets itu inombords. Hon försökte bli älskad men man kan inte tvinga någons hjärta. Inte alla sagor blir sanna, tänkte hon sorgset, men hoppet bar hennes namn.
Elin såg sin brors oro:
Du kommer att förlora mer än du hittar, sa hon när hon fann honom vid Majkens Facebooksida.
Sköt dig själv, snäste Erik.
Elin blängde bistert:
Jösses, Linnéa älskar dig på riktigt. Men du leker bara!
Som om jag behöver unga syrrans pekpinnar, grumlades Erik. Han längtade mer och mer tillbaka till Majken till sist skrev han till henne.
Majken beklagade sig över sitt liv. Mannen hade kastat ut henne. Ingen utbildning kvar, jobbar mest på tillfälliga extrajobb, sitter i en etta i Norrköping.
Erik tvekade i dagar. Ska jag åka eller inte? Men så, när Linnéa åkte till sin sjuka mormor i Småland, var frestelsen för stor.
Han bokade biljetten, for till Norrköping. Hjärtat slog snabbt, han kände sig som tjugo igen.
Men verkligheten slog honom hårt.
Wow, vad snygg du blivit! utbrast Majken och kastade sig om halsen på honom.
En sur doft slog mot honom. Erik backade som instinktivt.
Folk ser, mumlade han.
Och? skrattade hon högt.
Kort kjol, billigt smink, obestämbar parfym Hon var vulgaritetens urmoder. I jämförelse med Linnéa var hon ingenting. Var hon så här redan då? tänkte han, medan Majken smuttade på ännu en öl.
Kan inte du ge mig lite pengar? Då lovar jag att tacka dig ordentligt, flinade hon.
Han började desperat leta efter en utväg.
Förlåt, jag måste faktiskt gå nu.
Ses vi igen? försökte hon.
Tveksamt, sa Erik och vinkade till servitören. Notan, tack.
Jag vill sitta kvar mer, gnällde Majken.
Låt damen beställa för det här, ni kan behålla resten, sa han, och lade fram en helsedel på tusen kronor.
Servitören nickade förstående.
Erik körde hem som i feber.
Vilken idiot jag är! tänkte han. Elin hade haft rätt. Varför blev allt så här? Eller var det nödvändigt att få klarhet?
Jag har aldrig kallat Linnéa något gulligare än hennes namn, slog det honom plötsligt. Jag har ju ingen närmare än henne.
Med bromsarna tjutande stannade han upp. Fem minuter satt han där och gick igenom alla år sedan bröllopet i sitt huvud.
Han såg framför sig Linnéas ansikte, de där varma klarblå ögonen, hennes leende när hon såg honom, hur hon rufsade honom i håret med sina mjuka händer.
Jag lovade göra henne lycklig, tänkte han, svängde av mot deras lilla by utanför Växjö.
En vecka är för länge. Jag klarade bara två dagar utan dig, viskade han när Linnéa kom springande ut från mormors hus mot honom.
Din galning, sa hon leende med tårar i ögonvrån.
Linnéa, älskade, andades Erik mot hennes öra och både han och hon snurrade runt i en nyuppväckt storm av lycka.
