Olga förberedde hela dagen inför sitt första nyår utan föräldrarna – hon städade, lagade mat och dukade, allt för att fira med sin älskade. Tre månader hade hon bott hos Totte, femton år äldre än henne, frånskild, betalade underhåll, gillade att ta sig en sup och var långt ifrån någon skönhet – snål, butter och alltid pank, men ändå var hon förälskad. Omgivningen förstod ingenting: varför skulle någon som Olya falla för en som Totte? Hoppet fanns att han, när han såg hur hon skötte hem och hushåll, till slut skulle göra henne till sin fru. Totte sa ju: “Man måste ju bo ihop först, kolla om du verkligen är en bra hemmafru, så man inte råkar ut för samma sak som med mitt ex.” Olya gjorde allt för att bevisa sig – höll god min när han kom hem full, lagade mat, städade, handlade för egna pengar och köpte till och med en ny mobil åt honom i julklapp. Men på nyårsafton när Olya dukat upp all mat för sitt och Tottes firande, dök han upp berusad och bjöd med hela sitt gäng, människor hon aldrig mött. Väl på plats förvandlades hennes första nyår med sin kära till en ren mardröm när Tottes vänner åt hennes mat, hånskrattade och kallade henne “sänggranne”, medan Totte satt tyst och skrattade med. Utan att bli presenterad eller sed att tillhöra, smög Olya ut till sina föräldrar, där mamma sa “Jag varnade dig” och pappa lättad kunde andas ut. När Totte, pank och obekymrad, sedan dök upp en vecka senare och undrade vart hon tagit vägen och kallade henne “precis som sitt ex”, förstod Olya äntligen att det var dags att börja om – och låta ett nytt liv börja med det nya året.

31 december

Hela dagen har jag sett Agnes förbereda inför nyår. Hon har städat varje vrå i vår tvåa i Solna, lagat mat och dukat bordet. Det är hennes första nyår utan föräldrarna. Istället firar hon med mig hennes stora kärlek, enligt henne.

Hon har bott med mig i tre månader nu. Jag är femton år äldre än henne, har varit gift tidigare, betalar underhåll till min dotter och har inte precis slutat ta ett glas för mycket ibland. Allt det där spelar visst ingen roll för Agnes. Hon menar att kärleken övervinner allt. Mina vänner har kliat sig i huvudet vad såg hon egentligen i mig? Jag är ingen snygging, det är ett som är säkert. Snarare tvärtom. Hetsig, snål bortom all sans, och pengarna räcker sällan till något mer än mina egna behov. Men ändå drog jag hem just henne, Agnes från Örebro.

Under de här månaderna har jag märkt hur hon desperat vill visa vilken ordentlig kvinna hon är, hoppas att jag ska fråga om vi ska gifta oss en dag. Vi måste ju prova att bo ihop först, så jag vet att du inte är som mitt ex. har jag slängt ur mig ibland. Vad mitt ex egentligen gjorde fel har jag knappt förklarat för Agnes. Så hon kämpar på, håller god min även när jag vinglar hem sent på kvällarna, lagar mat, städar, tvättar och använder sina egna kronor för att handla allt till hemmet. Även nu till nyår köpte hon mat och en present till mig en sprillans ny mobil.

Och om Agnes hade fixat med hemma så hade jag förstås förberett mig på mitt eget vis: drog till kvarterskrogen med grabbarna, blev kvar någon timme för länge och kom hem halvlullig lagom till kvällen. Då berättade jag för Agnes att mina polare och några av deras tjejer snart skulle komma över och fira med oss. Jag såg hur hennes humör sjönk, men hon höll tillbaka ilskan. Hon skulle ju visa att hon inte var som mitt ex.

En halvtimme före tolv ramlade hela gänget in, redigt på pickalurven. Jag placerade dem runt bordet och festen började på riktigt. Ingen brydde sig om Agnes, jag presenterade henne inte ens. Det blev som om hon inte ens fanns där de snackade och skrattade med varandra, drack hennes champagne och åt hennes mat.

Två minuter före tolv påminde Agnes försiktigt om att vi kanske borde hälla upp något i glasen. En av tjejerna sluddrade: Och vem är du då? och alla vände sig mellan fnissen mot Agnes. Bordsgrannen i sängen, svarade jag muntert, så började alla hånskratta. Snart började de skoja om hur dum jag vore om jag inte tog tillvara på någon som lagar mat och städar gratis, och de hyllade mig för att jag hittat en självgående hushållerska. Jag skrattade med och Agnes gick i princip upp i rök.

Mitt i all förnedring, precis vid tolvslaget, lämnade hon tyst rummet, packade ihop sina grejer och åkte hem till föräldrarna i Örebro. Det blev mitt kanske sämsta nyår någonsin och säkert Agnes också. Hennes mamma sade förstås Vad var det jag sa, pappan drog en lättnadens suck, och Agnes grät ut allt på sitt gamla pojkrum.

En dryg vecka senare, när både ölen och pengarna tagit slut, dök jag upp hos Agnes som om inget hänt. Varför drog du? Blev du sur på nåt eller? försökte jag, och när hon inte svarade bytte jag ton och gnällde om att kylskåpet var tomt hemma. Du börjar låta som mitt ex! fräste jag, men Agnes svarade inte. Istället fick jag höra några väl valda svordomar och såg hur dörren smälldes igen framför näsan på mig.

Det här nyåret blev ett uppvaknande. En sak har jag lärt mig: behandlar man andra som dörrmatta blir det till slut väldigt tomt innanför dörren.