Tycker ni inte om att jag vill bygga mitt eget liv och min egen familj? Jag flyttade ju hemifrån, började om på nytt och nu kommer ni hit och fortsätter som förr
Vendela, oroa dig inte så mycket! Jag förstår att det kan vara knepigt för dig, van vid stadslivet, att anpassa dig i en liten by på landet. Men jag ska finnas här och stötta dig, försökte Johan lugna henne. Jag fixar det här, bara du är vid min sida!
Vendela var riktigt splittrad. Varför var hon tvungen att falla för en kille från landsbygden? Och så djupt dessutom!
Hon var tjugoåtta, hade avancerat på jobbet i Stockholm, medan Johan, som just fyllt trettio, hade ett hus och stor släkt i byn utanför Uppsala.
De hade träffats av en slump på Gröna Lund Johan hade hamnat där när hans mamma fördrivit tiden på NK, och Vendela hade tackat ja när hennes väninnor drog med henne dit.
De bytte nummer, började höra av sig och Johan ansträngde sig verkligen för att överraska henne han tog ofta tåget in till stan, var uppmärksam och varm och Vendela smälte. Han skilde sig verkligen från alla karriärkillar hon tidigare dejtat; han var ärlig, öppen och godhjärtad.
Sedan, för inte så länge sedan, friade han. Vendela sa ja.
Nå, dotter, testa. Johan är från landet, arbetar hårt och är en fin människa, sade hennes mamma. Och om det inte funkar, är du alltid välkommen tillbaka till stan.
Vendela hade inget att förlora. Hon kunde numera jobba på distans, och trettioårskrisen smög sig på. Frisk luft på landet lockade ändå, även om Hon tvekade.
Johan, men vad kommer jag egentligen hit som? frågade hon lite osäkert.
Som min fästmö. Om ett år har vi vårt bröllop och tar semester efter det. Då har jag sparat tillräckligt för allt, så vi slipper oroa oss för pengar, sa han lite generat. Jag förstår att du är van vid ett annat liv.
Allting lät ju bra, ändå gnagde det inom Vendela. Hon kunde inte sätta fingret på vad Men hon bestämde sig för att chansa.
Så, med veckans semester inbokad, en välpackad resväska, och sin lilla tvåa i Stockholm tillfälligt låst, den hon slitit länge och hårt för, körde Vendela sin Volvo ut till byn. Johan väntade redan.
Första kvällen på landet var överraskande mysig. Värmen låg kvar i luften, de bevattnade trädgårdslandet tillsammans och fixade kvällsmat. Allt kändes lätt när de hjälptes åt.
Älskling, mina föräldrar är på väg! Johan dök upp i hallen lite tidigare än vanligt fredag efter jobbet.
Varför då? undrade Vendela och kände pulsen öka.
De vill träffa dig, kanske hjälpa till med något. Min bror med frun kommer också, sa han och gick runt i vardagsrummet.
Hur länge tänker de stanna? frågade Vendela och såg bekymrad ut.
Jag hoppas inte så länge, log Johan, Men oroa dig inte. Vi klarar det.
Efter de orden började Vendela verkligen bli nervös.
Lugn, gumman. Se det som ett test. Funkar det inte, kan du alltid dra hem igen, skojade hennes mamma. Gör som du själv vill. De får vänja sig, eller låta bli. Det får Johan ta hand om.
Egentligen, varför oroar jag mig? Jag är ju inte ens fru än tänkte Vendela och slappnade av. De kommer ju inte äta upp mig
Just när hon dukade färdigt hörde hon bilen rulla in på grusuppfarten.
Nu kommer de! sa Johan och de gick ut för att möta gästerna.
Jaha, hej där svärdotter! utbrast Britta, hans mamma, storväxt i bekväma kläder, tjockt mörkt hår och riktigt mörka ögonfransar. Hon kramade Johan hjärtligt.
Johans pappa, Arne, kraftig med en liten mage, hälsade på sin son och nickade mot Vendela.
Brorsan Patrik skrattade och presenterade sig lekfullt för Vendela, men hans fru Josefin blond, kraftig och rätt högljudd gav Vendela en snabb, kylig blick innan hon vände sig till maken.
Patrik, stå inte och dregla! Hjälp till istället! kom det, och Josefin gick iväg mot bilen för att ta in väskorna.
Vendela kallade in alla till maten i hopp om att spänningarna skulle försvinna hon var ju bra på att laga mat!
Oj, vad ni har slitit! Fint gjort, berömde Britta.
Hrrm, men vad är detta? Kycklinggryta? Vem lagar mat såhär? sa Josefin och petade i maten. Folk hittar på så mycket konstigt nuförtiden
Lugn, jag tycker det är jättegott! protesterade Patrik.
För dig spelar det väl ingen roll, bara det finns mat, snäste Josefin och lade demonstrativt ner gaffeln.
Johan såg urskuldande på Vendela.
Josefin, visa lite respekt! Och var inte så avundsjuk, Vendela har faktiskt ansträngt sig, försvarade han Vendela.
Och vem har kommit på det namnet? Vår gamla ko hette faktiskt också Vendela, muttrade Josefin giftigt.
Vendela skrattade till.
Vad nu då? undrade Johan tyst.
Min kompis har en marsvinsflicka som heter Josefin, viskade Vendela till honom, men alla hörde det.
Britta såg inte road ut, männen satt och försökte låta bli att skratta, medan Josefin blossade rött.
Hur vågar du?! fräste hon mot Vendela.
Du kan ju själv, tänkte det passade dig, svarade Vendela med en axelryckning.
Patrik såg nöjd ut.
Jag är i alla fall Patriks lagvigda fru! Vad är du? Sällskapsdam! utropade Josefin. Britta nickade medhållande.
Jag har i alla fall hyfs och när jag gästar folk försöker jag hålla mig artig, svarade Vendela snabbt.
Men jag har ju inte kommit för din skull! log blondinen segerstolt.
Jag har inte bjudit dig hit, svarade Johan bistert. Hur länge ska ni stanna?
Plötsligt blev det tyst. Alla såg förvånat på Johan.
När din stadstjej har lärt sig hushålla på landet åker vi hem igen, kontrade Britta.
Mamma, det behövs inte. Vi klarar oss, log Johan.
Jaha, så du har skaffat dig en lyxhustru och är jättenöjd nu? Hur länge tror du det varar? Josefin gav sig inte.
Latmask är det bara en som är här, och det är definitivt inte Vendela, slog Johan fast. Okej, kära gäster, tack för maten, nu kan ni ta det lugnt.
Johan tog Vendela i handen och tillsammans plockade de undan, under gästens övervakande blickar.
Vendela tänkte att det är faktiskt skönt att ha en trygg punkt bakom sig. Och ingen ska trampa på mig här. Skulle det behövas, vet jag vart jag kan åka tillbaka.
Lördagsmorgonen blev mindre bra.
Varför sover ni? Det blir inget av att ligga och dra sig till lunch, här går vi upp! utbrast Britta och stormade in. Och frukost måste ju fixas.
Vendela sneglade på mobilen. Klockan var bara åtta!
Britta, allt till frukosten finns i kylen. svarade hon och drog täcket tätare runt sig. Kan jag få klä på mig först?
Oj, vad fint! Men du, kära, sakerna måste ju lagas också! Upp nu!
Britta gick ut och smällde igen dörren. Vendela klädde sig och gick ner.
Älskling, du är redan vaken! log Johan vid spisen.
Jadå. Om jag inte hade väckt henne själv, hade hon sovit än, skrockade Britta.
Vendela vred irriterat på sig.
Mamma, varför gick du ens in på vårt rum? undrade Johan, förbluffad. Jag sade ju…
Så, vi har visst en latmask också? log Josefin.
Frågade vi dig? snäste Vendela.
Vadå då? Så är livet på landet, tidiga morgnar. När ni skaffar ko måste den mjölkas kl 6. retades Josefin.
Någon ko tänker vi inte skaffa, svarade Johan.
Varför inte? Eget mjölk, grädde Fast nu förstår jag. Vendela kan väl ändå inte mjölka! Hon vill ju bara ligga! skrattade Josefin.
Du kan inte heller mjölka, men ändå går det, fnissade Johan.
Sen du träffade Vendela har du blivit irriterad och elak, lade Britta till.
Johan, jag åker hem. Ring när det här spektaklet är över, sa Vendela och reste sig.
Vad? Hon splittrar hela familjen! Sade Britta upprörd. Vi försöker rädda dig för din egen skull!
Mamma, Vendela jobbar och tjänar sina egna pengar. Jag sparar till bröllopet. Om ni vill oss väl åk hem nu. Gäster tas bara emot med inbjudan. Speciellt Josefin, sa Johan och hindrade Vendela från att gå.
Medan släkten försökte samla sig ledde Johan Vendela därifrån, och gick sen tillbaka till köket där de packade för att åka hem.
Välj nu, Johan. Antingen jag eller hon där, muttrade Britta.
Men ni har ju tagit emot Josefin? påpekade Johan, besviken.
Hon är inte som den där, svarade Josefin torrt.
Pappa Arne och Patrik följde intresserat dramat.
Nå? Britta försökte pressa sonen.
Jag väljer min egen lycka, sa Johan och såg sin mamma i ögonen.
Då har jag ingen son längre! ropade Britta, slängde väskorna åt Arne och traskade ut. Josefin följde efter.
Vi finns kvar om du behöver oss, log pappa och klappade Johan på ryggen. Han förstod sin son. Jag tar hand om din mamma.
Patrik kramade sin bror. Ta hand om din lycka. Vi har nog själva lite att rätta till i familjen!
Sedan åkte de. Vendela var omtumlad, men insåg att Johan tog henne på fullaste allvar.
De började återigen ta hand om alla sysslor tillsammans och Vendela såg till att alltid stötta Johan hon märkte hur tungt det varit för honom. Fast hemma hos Patrik och Josefin blev det annorlunda.
Mamma, Josefin! Vi har köpt ko till er! ropade Patrik skämtsamt.
Har du blivit tokig? Britta rynkade pannan.
Nej då. Från och med nu är det Josefin som mjölkar kl 6 varje morgon. Gården ska ju skötas!
Patrik, du skämtar väl?! utbrast Josefin.
Ni ville ju lära Vendela det där. Dags att se om ni själva riktigt vet hur det går till! skrockade Arne. Och frukost ska stå på bordet redan kl sju, rejäla grejer, inga smörgåsar.
Och så började kvinnornas prövotid Josefin och Britta fick smaka på samma regler de själva predikat.
De insåg så småningom att Vendela aldrig varit någon börda, och när jobbet behövde skötas på samma nivå som henne, insåg de snabbt att det blev för tufft. Britta och Josefin fick backa och be om ursäkt.
Efter en tid gifte vi oss bröllopet blev helt underbart, och festade gjorde vi med hela släkten! Britta och Josefin blev visserligen aldrig de bästa vännerna med Vendela, men de lärde sig att hålla kritik för sig själva det var bäst så.
Jag själv lärde mig att det är viktigt att välja sin egen lycka, även om det stör gamla mönster. Det är bara man själv som kan avgöra vad som är bäst i sitt eget liv. Och, viktigast: tillsammans blir allting både lättare och roligare.
