Gjorde disken igen. Det är tredje dagen i rad som den står i vasken. Inte ens en ren kopp finns kvar. Väntade, väntade… Vad ska man göra? Jag kom hem från jobbet, hungrig, arg, trött. Och först måste allt diskas, annars finns det inget kvar att äta på.
Och det finns inget att äta heller. Jag satte på vattenkokaren och ställde kastrullen på spisen med vatten. Kanske skulle jag koka några korvar. Eller bara koka dem. Jag är verkligen hungrig. Att jag skulle behöva ha det så här… Och tänk på den där syrliga soppan som Malin brukade göra! Om jag ändå hade sådan soppa nu…
Och hennes pajer! Smördeg med olika fyllningar. Och revbensspjällen, hennes specialitet. Och så ordning och renlighet i hemmet! När jag kom hem från jobbet, var allt skinande rent. Doften av fräschhet överallt. Nu…
Varför märkte jag inte det? Det verkade som att Malin inte behövde något mer än att tvätta och laga mat…
Jag såg Elin en dag. Snygg, i kort kjol och höga klackar. Hon kom ut från en salong. Välvårdad, den enda. Det kändes då…
Malin gick aldrig till saloner, lade inte pengar på sitt hår, tyckte inte om att färga det. Och hon sprang heller inte runt i dyra modebutiker. Fast hon var också smal och vacker. Hon gillade bara inte allt det där feminina. Alltid i jeans och sneakers. Sprang ut till affären eller runt i huset.
Jag älskar någon annan! sa jag till Malin när jag kom hem. Jag lämnar dig, jag vill inte ljuga för dig.
Malin stod och vispade grädde till en tårta. Hon vände sig inte ens om. Och jag såg aldrig tårarna som rann nerför hennes kinder…
Trött på att ha en hushållerska bredvid mig istället för en kvinna. Det är väl därför jag drogs till Elin. Och nu står jag här och gör disken, torkar golven och städar. Jag har inte lärt mig laga mat särskilt bra än, och ibland på natten drömmer jag om Malins pajer…
Elin har ny manikyr nu, så hon får inte diska. Hon sitter i soffan, bläddrar i en tidning, ska till salongen för att fixa håret. Några klänningar ligger slängda på golvet runt henne, och jag har redan snubblat över hennes skor ett par gånger. Hon vet inte vad hon ska ha på sig till salongen. Och glaset vid dörren det tog hon inte med sig igår, står kvar.
Hur kunde jag byta min fru mot en så lat och bortskämd tjej? Det är inte långt kvar tills jag svälter. Kanske skulle jag koka lite pasta till? Jag är så hungrig…
Idag förstår jag att man ibland inte ser vad man har, förrän det inte finns kvar. Och att det är de små, vardagliga sakerna ordning, värme, omsorg som gör ett hem till ett hem.
