Och hur ska jag förklara för alla varför du inte är med på mammas kalas? undrade mannen lite uppgivet.
Tack, det var riktigt gott, sa han och sköt undan tallriken. Linnea, jag behöver prata med dig.
Vet du, Mattias, jag kan nog ana vad det gäller.
Jasså, vad då?
Din mammas födelsedag såklart.
Just det. Det är redan tionde idag och mamma fyller den artonde, sa Mattias.
Och jag fyller tjugonde. Det minns du väl? frågade Linnea med en snabb blick.
Självklart, älskling…
Mattias, börja inte ens! Jag säger direkt: NEJ!
Men du har ju inte ens hört mitt förslag, protesterade Mattias.
Jag vill inte ens lyssna! Jag har redan bokat bord på restaurang till lördag för tio personer. Åtta är mina vänner du känner ju allihop, förresten och resten är du och jag. Om du nu har lust att dyka upp, alltså. Annars firar vi ändå.
Det pikanta i situationen var att Mattias mammas födelsedag var den artonde september och Linneas den tjugonde.
Redan tredje året i rad började Mattias velande varje september hur skulle han styra upp två kalas så ingen blev sårad? Hittills hade det inte riktigt gått vägen.
Linnea, mamma föreslår att vi slår ihop kalasen, på lördag, hemma hos henne. Det är ju ändå smart. Varför bjuda hem släkten två gånger på en vecka och bränna pengar i onödan? Dessutom är det ju lördag alla har tid!
Mattias, vem har sagt att jag vill ha dina sysslingar, kusiner och hela långa släkttråden på mitt kalas? Jag har bjudit mina vänner som sagt, du gillar dem också, sade Linnea bestämt.
Mamma blir ledsen, suckade Mattias.
Och att jag varit ledsen de senaste två åren, räknas inte det? Har du redan glömt?
Men det var väl okej ändå.
Okej? Låt mig friska upp minnet! För två år sedan, vi hade nyss gift oss i april. September kommer. Din mamma fyller jämt. Vad sa du då?
Linnea, mamma fyller sextio, vill gärna ha det hemma, familjärt och mysigt, så vi skjuter på firandet till nästa lördag!
Och där stod jag, ledig från jobbet, fredag och halva lördagen, i din mammas kök och skalade, hackade, kokte, marinerade och allt vad det var.
Och på lördagen sprang jag som ett skållat troll mellan köket och vardagsrummet, kände mig mer som servitris än gäst. Ingen sa ens grattis på min födelsedag!
Inte sant! Zoya (din syster) sa faktiskt grattis, påminde Mattias.
Nä! När du sa det till henne såg hon på mig och log: “Jo men det var ju i veckan. Det är ju redan över!”
Men jag pratade med mamma sen, och förra året fick du ett riktigt grattis vid bordet.
Förresten! Förra året: Fredag, tjugonde, och jag var återigen kökschef och diskmaskin. När jag frågade Gun, varför Zoya inte hjälpte till, vet du vad hon svarade?
Zoya har tid hos manikyristen naglarna får ju inte förfalla! I morgon bitti ska hon till frisören.
Jodå, Zoya dök upp på festkvällen glossig och fönad. Själv hann jag knappt dra på mig andra kläder innan gästerna trillade in. Visst, jag fick ett grattis.
Och ett glas bubbel. Sen var det över! Förresten, inte ett endaste paket förutom från dig och mina föräldrar. Förklara gärna för din mor att hon inte ska räkna med mig i år!
Men hon klarar sig inte utan dig?
Mattias, Gun har ju förutom svärdottern även sonen alltså du, och dottern Zoya. Jag tror ni klarar er. Jag har faktiskt födelsedag i helgen och vill fira med vänner mina vänner.
Men hur ska jag berätta varför du inte kommer på mammas kalas? frågade Mattias.
Åh, sluta vara barnslig! Det enda de saknar mig till är att hämta kärl och duka om. Ni är ett så sammansvetsat gäng att jag alltid känner mig som femte hjulet.
Linnea övertygade till sist Mattias om rätten till sitt eget firande. Hans mamma och syster var dock enade: en riktigt svensk svärdotter ska hålla sig till flocken.
Resten av tiden till tjugonde satt mamma Gun och Zoya i långtidsluren för att försöka tala Linnea till rätta så hon följde traditionen och närvarade på Gunks födelsedagslunch.
Linnea, ringde Gun flera gånger vi har ju faktiskt fått en så fin tradition ihop nu. I två år har vi firat tillsammans, det har varit så trevligt! Vad är det som är så fel i år?
Gun, det är enkelt: för det första vill jag fira med mina egna vänner, och för det andra, jag föredrar att sitta på restaurang där jag slipper springa fram och tillbaka med köttbullar och silltårtor, utan kan snacka och ha trevligt!
Men vi har det ju så mysigt hemma med släkten, invände Gun.
Med all respekt, du har det säkert jättetrevligt. Jag springer mest och filar kastruller. Sån fest vill inte jag ha!
Jag trodde aldrig att du skulle vägra hjälpa din mans mamma, suckade Gun, dödligt förnärmad.
Zoya gick rakt på sak:
Linnea! Sluta larva dig. Mamma har redan planerat maten, pappa har varit på ICA MAXI, listan är fixad. Dags att bestämma vad du lagar!
Mamma skickade inköpslistan till Mattias. Lägg av och försök inte skapa bråk med mamma nu. På lördag är det firande, sen kan du träffa dina tjejer hur mycket du vill.
Zoya, jag är inte tjurig. Jag sa till din mamma i god tid att det är andra planer i år! I år får ni hjälpa Gun själva.
Jobbigast hade Mattias det: han var tvungen att välja fest. Han ville ju inte göra någon ledsen.
Linnea krävde visserligen inte att han skulle välja henne, men han visste att hon skulle ta illa upp om han prioriterade sin mammas kalas.
Linnea sa inget mer om lördagen. På fredag efter lunch ringde Gun till hennes jobb:
Linnea, var är du?! Jag hoppas du har släppt den där tokiga idén om restaurang? Jag väntar här, vi måste sätta igång snart, annars blir vi aldrig klara!
Gun, jag är på jobbet! Som jag sa, jag kommer inte att hjälpa till i år. Zoya får hjälpa dig.
Jag hoppas Mattias förstått vilken respektlös attityd det här är mot honom och hans familj! kontrade Gun hotfullt.
Att gifta sig med Mattias betyder inte att jag ska vara hushållerska åt hela er släkt!
Jag har mitt eget liv, mina egna intressen och vänner för övrigt gemensamma med Mattias och jag tänker inte offra det för att bli er evighetskock och lokal diskmästare!
Samtalet avslutades med en suck och en lättnad.
På lördagen åkte Mattias, med paket i handen, hem till mamma. Linnea gick prick klockan fyra till restaurangen där bordet väntade.
Hennes gäster kom punktligt. Enda tomma stolen var bredvid Linnea. Ingen frågade varför alla visste.
Hon fick presenter, glada rop, och det var roligt vid bordet ändå sneglade Linnea mot dörren nu och då. Ville han komma?
Det gjorde han, nästan en timme för sent, vilt flaxande med en bukett svenska rosor.
Linnea, jag lyckades smita! Det blev nästan flykt. Förresten, du var en het fråga vid mammas bord. Faster Rut undrade varför det inte fanns någon svamptårta idag den gillade hon visst sist och ville ha receptet.
Och så klagade de på att bordet såg tomt ut. Och Zoya var, för att uttrycka sig milt, tjurig hon lyckades bryta två naglar medan hon hjälpte mamma.
De kommande två åren ingick Linnea i förberedelserna enbart som rådgivare kort därefter väntade hon nämligen barn, och blev själv mamma till en liten pojke.
Gun firade sitt nästa 65-årskalas på restaurang.
Vad var det egentligen Linnea skulle ha?! Allt var ju så bra tidigare men ändå skulle hon göra sig märkvärdig! fortsatte Gun att förundras.
Vad tycker ni, hade Linnea rätt? Kommentera, gilla och följ sidan alltid glad för publik!
