Jag bor granne med ett äldre par, och deras dotter bor tillsammans med dem tillsammans med sina tre döttrar. Hon heter Tyra det viskas om att hon är den som är faderlös. Det sägs bero på att flickorna har tre olika pappor. Om Tyra säger man att hon gifte sig första gången redan när hon var arton. Pojken var tydligen vansinnigt förälskad i Tyra hennes föräldrar protesterade inte, de samtyckte glatt. Vem vill inte sitt barns lycka?
De bodde tillsammans i ungefär fem år, men av någon anledning fick de aldrig barn. Snart började alla undra varför. Som det så ofta är lades hela skulden på flickan. Det sades att Tyra i sin ungdom levt alltför vilt och nu var hon obrukbar för familj och barn.
Tyra hade otur med svärmodern en kvinna från Norrbotten som ständigt malde i sin sons öra att han inte behövde en sådan hustru. En kvinnas första uppgift är ju att föda barn, menade hon. Till slut lyssnade sonen och lämnade Tyra. Skilsmässan var ett konstigt virrvarr, men Tyra behöll efternamnet, orka ändra och ordna papper.
Sedan hände det märkliga att hon träffade en ny kille, och plötsligt var hon gravid. Det visade sig att det inte var Tyra som inte kunde få barn, utan hennes förste make. Ingen brydde sig. Barnet föddes, men fadern stack genast, smälte in i kaféernas anonymitet som bortblåst. Vad gjorde man barnet fick ärva hennes första mans efternamn.
Tyras mamma tog emot barnet med öppna armar och längtade verkligen efter barnbarn. Efter ett tag meddelade Tyra igen att hon väntade barn. Den här gången hade hon faktiskt gift om sig, vilket ändå var något. Nya maken var inte beredd på barn så snart. Otur. Dottern föddes sjuk och pappan blev rädd, försvann utan att ens genomföra skilsmässan.
Någon tid senare träffade Tyra ännu en man och bestämde sig för att få ett tredje barn, trots att föräldrarna hennes försökte förhindra det hur skulle man kunna mätta alla dessa små munnar? Men Tyra brydde sig inte utan födde sitt tredje barn. Och pappan sprang sin väg även denna gång. Så den tredje dottern fick än en gång ett nytt efternamn.
Det var i alla fall tur att hon hade kunnat köpa en liten lägenhet på Södermalm, där föräldrarna stått för handpenningen, tjugotusen kronor, nästan drömda pengar. Efter ett gräl med föräldrarna insåg Tyra att hon måste skaffa pengar någonstans ifrån för att försörja barnen. Hon tänkte att det var dags att söka underhållsbidrag. Tror ni någon man ville stå fast som pappa, erkänna barnen? Vissa hotade, andra gömde sig.
Sådan är Tyras saga. Barn hade hon, men vad hjälpte det henne? Hon tycks irra i samma eviga dimma, utan riktning, mitt i ett Skanstull som förvandlas till snurriga, gungande korridorer varje natt.
