KÄRLEK UTAN SLUT
En gång gifte sig Per av ömsesidig förståelse och nästan överjordisk kärlek. Men allt som tiden gick, började kärleken, först likt en liten rännil, sedan en bäck, sakta sippra ut ur Pers familj. Inte ens dotterns födelse kunde hejda denna bäck tvärtom, den förvandlades med åren till en bred älv. Pers kärlek upplöstes till flyktiga romanser, korta förälskelser och återkommande passioner
Per kunde inte, och ville heller inte, tillhöra enbart sin fru. Han vann kvinnors hjärtan med sin charm, sitt modiga framåtanda och kanske något mer som ingen kunde sätta fingret på.
Sin obegränsade kärlek skänkte han till alla: långa och korta, blonda och mörka, glada och allvarsamma, gifta och de som fortfarande sökte sin väg i livet. Kvinnorna besvarade honom alltför villigt.
Hans hustru Siv tycktes aldrig märka något. I alla fall hördes inga förebråelser eller upprörda gräl från henne. Dessutom såg Per till att ge Siv all den manliga uppmärksamhet som sig bör.
Men en dag stannade denna ström av obändig kärlek det var när Jeanette dök upp i hans liv. Hennes skönhet och intelligens förtrollade Per! Med henne, och bara henne (sedan räknar vi bort hustrun), ägnade han all sin lediga tid. Jeanette hade visserligen en make, som hon ibland låg i ordstrid med och funderade på att lämna. Per blev som en frisk fläkt och en hel värld för henne. Deras romans pågick i tre år.
Pers dotter, Liselott, växte under tiden upp. Efter studenten åkte hon till USA genom ett utbytesprogram. Aldrig återvände hon hem till Sverige. Hon gifte sig med en amerikan i Los Angeles, fick tre barn och hennes nya liv fylldes av ansvar och bekymmer. Hon ringde sina föräldrar och bad dem komma över och hjälpa till. Hennes man, Jack, hade bara en far (Michael) modern hade gått bort.
Per och Siv reste över Atlanten och stannade ett par år, sysselsatta med barnbarnen. Men snart började Per längta hem till Sverige igen. Siv förstod ingenting. Varför ville han hem? Utan vidare förklaringar tog Per sitt pick och pack och for mot Arlanda. Så snart han fått fast mark under fötterna återvände han till Jeanette.
Här är jag, ta emot mig! Jag kan inte leva utan dig! Säg bara ordet, Jeanette, så stannar jag. Du har förhäxat mig!
Per, du glömmer något: jag är faktiskt gift. Det är trevligt att se dig, men där stannar det, sa Jeanette.
Per var inte beredd på att bli avvisad av sin älskade. Efter sin nesliga reträtt var det inget annat att göra än att återvända till Los Angeles och familjen. Väl hemma väntade ett “överraskningspaket” från Siv.
Pärlan min, Michael och jag har bestämt oss för att knyta våra liv till varandra. Jag hoppas att du inte har så mycket att förebrå mig? Barnbarnen klarar vi av utan dig. Vad har du egentligen att lära dem? sa Siv spydigt.
Du visste om allt? frågade Per misstänksam.
Självklart! Det finns alltid välvilliga vänner som pratar, svarade Siv retsamt och knep ihop ögonen med vinst i blicken.
Med svansen mellan benen vände Per hem till Sverige. Snabbt uppsökte han Jeanette igen.
Har du inte ändrat dig? Skulle vi inte kunna försöka tillsammans? bönföll han.
Nej, Per. Du flyr västerut så fort du inte får som du vill, och jag ska härda ut? Min man hjälpte mig tillbaka på benen. Det är slut nu, Per.
Ensam och avvisad lockade Per dörren om sig. I tre dagar såg ingen röken av honom.
Men så en dag knackade det på dörren. Utanför stod en ung kvinna.
Hej farbror Per! Känner du inte igen mig? Jag var kompis med din dotter. Hur är det med Liselott? frågade hon med ett blygt leende.
Jodå, det är väl bra. Du är väl Malin, om jag minns rätt? sa Per likgiltigt med en gäspning.
Har du kanske lite salt att låna ut? Vi är ju ändå grannar, ursäktade hon sig.
Per betraktade sin dotters barndomsvän. Söt och charmerande.
Kom in du, Malin. Vi kan ta en kopp te tillsammans, svarade Per plötsligt ivrigt.
Tänk, farbror Per Jag har ju varit förälskad i dig sedan jag var ung. Du var alltid idealet! Visst hann jag gifta mig på vägen, men du verkade alltid upptagen. Men jag är envis. Jag väntade ut dig!
Per var då 56 år och Malin 33.
En ny familj väntade nu sitt första barn tillsammans.
