Nyligen var jag hemma hos min svärdotter, och där fanns en kvinna anställd för att ta hand om huset och städa – och det är mitt hus vi pratar om! Jag har alltid sagt till min son att det inte spelar någon roll för oss vilken ekonomisk bakgrund hans blivande fru har, så han var lycklig och gifte sig med Maria, som aldrig haft mycket pengar och alltid blivit bortskämd av livet. Efter bröllopet flyttade de in i huset vi köpt till dem. Min man och jag hade renoverat det, och vi försöker fortfarande stötta dem ekonomiskt och komma med matkassar. Min svärdotter mår bra, hon har fött mitt barnbarn och jobbar nu inte, och min son har inget särskilt välbetalt jobb. Ni kan ju tänka er min förvåning när jag kliver in i huset där mina barn och mitt barnbarn bor och möts av en okänd kvinna som städar. Min svärdotter har alltså anlitat en städerska men gör inget själv. Hur har hon råd med det? Hur kan hon med? Jag körde ut den där okända kvinnan – hur man än vrider och vänder på det så är det faktiskt mitt hus! Och hon städar med mina pengar. Var skulle annars min son och hans fru få pengar till såna tjänster ifrån? Jag bestämde mig för att vänta på min svärdotter, som var ute med mitt barnbarn. När de kom hem drog jag inte ut på samtalet. Jag tog initiativet, och min svärdotter svarade: – Mamma, under min föräldraledighet har jag börjat blogga och tjänar faktiskt bra nu, och jag behöver den här hushållshjälpen eftersom det tar mycket tid med jobbet! Och vad är en bloggare? Är det ett riktigt jobb? Kan man ens tjäna pengar på det? Jag vill inte ha en främling som städar mitt hus. – Har du så gott om pengar så kan du betala mig, så städar jag – här ska inga främlingar in, sa jag. Min svärdotter mumlade bara och gick iväg för att mata sitt barn. Jag väntade på min son för att uppdatera honom om situationen, och han sa: – Mamma, jag visste om städerskan. Maria jobbar faktiskt väldigt hårt, och jag vill också kunna vara med vår son efter jobbet, så jag tycker inte det är något konstigt med det. Jag förstår inte dagens ungdomar – hur får de allt att gå ihop? Jag sprang till min man och vet du vad han sa? – Du måste sluta lägga dig i ungdomarnas liv! De är vuxna och kan lösa det själva! Jag kan inte minnas när jag senast varit så arg. Jag är övertygad om att jag har rätt i det jag gör och säger! Vad tycker ni?

För inte så länge sedan var jag hemma hos min svärdotter, och där såg jag att en främmande kvinna tog hand om städningen.

Jag har alltid sagt till min son att det inte spelar någon roll vilket ekonomiskt läge hans blivande hustru har det viktigaste är att de älskar varandra. Han blev lycklig och gifte sig med Saga, även om hon aldrig haft det gott ställt och alltid blivit omhuldad här i livet.

Efter bröllopet flyttade de in i huset vi köpt åt dem. Min man och jag renoverade det själva, och idag hjälper vi dem fortfarande med både mat och pengar. Min svärdotter har det förträffligt, födde nyligen mitt barnbarn, så hon arbetar inte nu. Min son har inget särskilt framstående jobb och lönen är inte direkt lysande.

Du måste förstå vilken chock jag kände när jag klev in i huset där mina barn och mitt barnbarn bor, och det där stod en okänd kvinna och städade. Min svärdotter hade anställt en hemhjälp, men gjorde själv ingenting. Hur har hon mage till det? Känner hon inget ansvar?

Jag körde ut den där kvinnan på en gång vad man än säger så är det fortfarande mitt hus! Hon städar dessutom med mina pengar. Var skulle annars min son och hans fru få råd till sådant? Jag bestämde mig för att vänta på min svärdotter, som var ute med barnet. När de kom hem drog jag inte ut på saken. Jag började genast prata och min svärdotter svarade:

Mamma, under min föräldraledighet har jag börjat blogga och tjänar riktigt bra med pengar, faktiskt mer än jag någonsin gjort. Dessutom behöver jag verkligen hemhjälpen så mycket tid går åt till jobbet nu!

Och vad är en bloggare? Är det ett riktigt jobb? Kan man verkligen tjäna pengar på sånt? Jag vill inte att främlingar springer runt i mitt hus och städar.

Om du nu har så gott om pengar, kan du lika gärna betala mig så kommer jag och städar inga utomstående har någonting här att göra, sa jag.

Min svärdotter mumlade något ohörbart och gick iväg för att ge mitt barnbarn mat. Jag väntade på min son för att berätta om dagens händelser, och han sa bara:

Mamma, jag vet om hushållerskan. Saga jobbar stenhårt med bloggen, och jag vill gärna vara med min son när jag kommer hem det är inget fel i att ta lite hjälp.

Jag förstår mig inte på de unga idag, hur får de råd till sånt här? Jag skyndade hem till min man och vet du vad han svarade?

Du måste sluta lägga dig i de ungas liv! De är vuxna nu, de får sköta sitt själva!

Det var länge sen jag var så här arg. Jag är övertygad om att jag gör och säger rätt! Vad tycker ni?