Paret levde gott. De gifte sig när de var trettio år gamla. Deras son föddes och de skapade en vacker liten familj. Ekonomin var trygg. De köpte en lägenhet i Stockholm och gjorde om sitt ärvda torp på landet utanför Uppsala till en modern stuga med alla bekvämligheter. Familjen reste utomlands på semester, ibland till Spanien och ibland till Grekland. Hennes make var henne trogen, hon behövde aldrig tvivla tanken på andra män fanns inte där.
Sonen växte upp och gifte sig med en vänlig flicka, som hette Majken. De var unga, bara drygt 20 år, precis som hon och hennes man men ett decennium tidigare. Sådant är livet, det upprepar sig, tänkte kvinnan med ett lyckligt leende. Föräldrarna till det unga paret köpte dem en liten lägenhet i Sundbyberg.
Kvinnan var glad. Fast åren gick, och långsamt smög sig en oro in. Kanske var det åldern, kanske gammal vidskepelse hon började frukta att något skulle störa denna fridfulla tillvaro. Något kunde ju alltid hända…
Och det gjorde det.
Hennes man dog. Helt plötsligt.
Det tog lång tid innan hon förmådde andas igen. Men tiden läkte, sakta men säkert lärde hon sig stappla vidare. Hon började arbeta på ett bibliotek. Innan hade hon varit hemmafru.
Alla sa att arvet måste lösas. Hon gick till en jurist tillsammans med sin son. Hon förstod egentligen inte poängen, hälften borde väl ändå tillhöra henne, resten sonen. Inga andra arvingar fanns makens föräldrar hade gått bort för länge sedan.
Juristen tog emot dem. Vid bordet satt en kvinna som hon aldrig sett förr.
Det visade sig att makens del av arvet tillfallit denna främling.
Kvinnan blev förvirrad och såg från juristen till främlingen. Hon såg äldre ut, sliten. Femtiotalet, kanske äldre. Vad hade hon haft med hennes make att göra?
Juristen förklarade att det fanns ett testamente. Maken hade upprättat det för 27 år sedan, och eftersom inget senare fanns, gällde det fortfarande.
En främling…
Under sin ungdom hade han älskat henne, Elsa. De hade träffats precis efter universitetet, båda fulla av drömmar. Framtiden låg öppen. De var varandras första, och han sa alltid: Du är som mitt barn. Hon skrattade åt det, lycklig.
En kväll såg de en film där kärleksparet skrev testamenten till varandra. Idén fängslade dem, så de skrattade och skrev ner sitt löfte: Allt mitt är ditt för evigt. Elsa sa att det var bäst att säkra upp det, så de gick till en jurist. Sedan drack de champagne och älskade hela natten.
Men livet kallade. Hans far blev sjuk och han följde honom och modern till Tyskland för vård.
Elsa träffade en annan några gånger. Hon blev gravid. Han friade. Modern sa: Gift dig var är den där killen du pratade om? Nu har du en trygg man. Den första hörde aldrig av sig igen.
Elsa gifte sig. Hennes make fick jobb i Malmö och de flyttade. En dotter, Lovisa, föddes. Men äktenskapet sprack, hon stod ensam kvar med barnet.
Hon tänkte ibland på det där testamentet men hade för länge sedan skrivit ett nytt där dottern varver varver, arvinge.
Hon blev överraskad när rekommenderat brev kom från advokaten. Hon trodde knappt att det var sant. Där stod hans namn. Allt kom tillbaka: så djupt hon hade älskat honom.
Han hade glömt testamentet, begravd som han hade varit av problem och sorg. Fadern dog, modern blev psykiskt sjuk. När han hörde att Elsa gift sig och lämnat staden, försökte han förtränga allt. Sen kom hans nya hustru in i livet. Det var ingen passion, men han uppskattade hennes stabilitet. Tillsammans fick de ett bra liv.
Vad skulle man göra nu? Tänkte kvinnan. Ta ifrån henne halva arvet?
Så bisarrt: att han ändå sparat på testamentet han måste ha älskat henne så.
Nu är hälften av allt ditt, sa Elsa högt i rummet.
Och det var en stor del: lägenheten på Södermalm, sommarstugan vid Mälaren, bilen, sparkontot med hundratusentals kronor.
Det kändes som om kvinnans hjärta stannade. Först makens död nu detta. Nästan som ett svek.
Så många år tillsammans, och aldrig hade han yppat något om Elsa.
Skulle hon nu verkligen ge bort all denna förmögenhet?
Hon försökte överklaga, men det förändrade ingenting. Det blev bara dyrare och mer smärtsamt.
Till slut kom pengarna Elsa till del.
Elsa köpte sig en ny lägenhet i Västerås och åkte på semester till Gotland med dottern Lovisa.
Tack, upprepade Elsa varje dag, medan Stockholmskvinnan satt kvar, tom och chockad.
