En dag innan semestern föreslog min man att vi skulle tillbringa sommaren på hans föräldrars sommarstuga utanför Uppsala. Vi har två barn i familjen, en pojke på nio år som har sommarlov och bara är ledig hela sommaren, och en bebis på sju månader som nog skulle må bättre ute på landet i frisk luft än inne i Stockholms trånga stadslägenhet. Min man försäkrade mig om att hans föräldrar inte skulle ha något emot det tvärtom, de skulle bli glada över att få så mycket tid med sina barnbarn. Dessutom vet de ju hur jobbigt det kan vara med småbarn och skulle inte förvänta sig att vi skulle hjälpa till med så mycket.
Jag tänkte att det kunde vara en fin chans för oss alla att få en avkopplande sommar och jag gick med på idén. Men som det visade sig, tog jag grundligt fel
Redan första veckan ville varken min man eller min svärfar stanna kvar på landet. Nästan omgående reste de tillbaka till staden för att jobba, och dök bara upp i stugan på helgerna. Då förväntade de sig att maten skulle vara färdig, att huset skulle vara städat, och att vi skulle skapa förutsättningar för att de skulle kunna vila upp sig efter arbetsveckan. Jag blev kvar på stugan under veckorna med barnen och min svärmor.
Det tog bara några minuter för vår nioåring att vända upp och ned på vårt lilla landställe, så jag var tvungen att hålla uppsikt över honom hela tiden. Min yngsta dotter är fortfarande spädbarn; förutom att ta hand om henne måste jag också få ordentlig mat och sömn för att kunna amma. Jag har aldrig känt mig så stressad inne i stan, så att njuta av livet på landet fanns inte på kartan, trots idyllen.
Arbetet hos svärmor delades snabbt upp hon pysslade i växthuset och med alla odlingar, och jag skötte hemmet och lagade mat. Vi turades om att se efter barnen. På grund av nattamningen gick jag och lade mig tidigt, runt nio om kvällarna, medan min svärmor fortsatte trädgårdsarbetet långt in på kvällen. Jag frågade henne dagligen, när barnen somnat, om hon behövde hjälp, men hon avböjde alltid.
Jag började uthärda alla hushållssysslor i tysthet och trodde att jag och min svärmor kom riktigt bra överens.
Men jag hade fel. Det blev uppenbart när min man, som kom ut till stugan på helgen, tog mig åt sidan och sa att hans mamma var besviken på mig. Det visade sig att svärmor var trött på allt trädgårdsarbete. Och att jag inte hjälpte henne alls jag bara sov hela tiden, sa hon. Min man berättade till och med att hans mamma hade sagt att en svärdotter borde gå upp minst två timmar tidigare och lägga sig två timmar senare än sin svärmor.
Dessutom hade hon blivit irriterad på mig för att jag inte bäddade barnens sängar efter deras sovstund på dagen, vilket tydligen stred mot hennes uppfattning om ordning och hygien.
Kanske är jag inte den perfekta värdinnan, men jag förstår verkligen inte varför jag måste slita i rabatterna enbart för att göra min svärmor nöjd.
