I mitt liv har jag alltid försökt hänga med i tiden och strävat efter att vara modern. Mitt jobb i Stockholm gav mig både anseende och möjligheten att klä mig snyggt varje dag cheferna uppskattade verkligen mitt arbete. Jag har två vuxna söner; den äldsta, Magnus, är trettioåtta och den yngsta, Erik, är trettio år. Dessutom har jag två svärdöttrar.
Jag brukar säga att mina svärdöttrar är precis lika olika som mina söner. Svärdottern till min äldste, Berit, är en lanttjej från småstaden Kopparberg. Jag har ingen förkärlek för att sätta landsbygd och stad i kontrast, men Berit lever upp till många av de klassiska fördomarna om landsbygdsbor.
Jag har aldrig blandat mig i mina söners familjeliv, så jag vet egentligen väldigt lite om hur de har det med sina fruar. Det jag vet om Magnus och Berits relation är att de gifte sig efter att Berit blev gravid, och deras första barn kom fem månader efter bröllopet. För Berit verkar Magnus mest vara en praktisk nödvändighet.
Berit är dessutom en svår person att ha att göra med. Hon hör bara av sig till mig när det är bekymmer i familjen klaga är det hon gillar bäst. Hon har svårt med vänskaper; det är faktiskt få som orkar med hennes temperament.
Min yngsta svärdotter, Linnéa, är raka motsatsen. Efter bröllopet blev vi goda vänner och Linnéa tycker om att prata med mig. Efter ett tag fixade jag ett jobb åt henne på mitt kontor, och det har varit uppskattat av kollegorna hon är både flitig och trevlig. Linnéa har bara några nära vänner, men dem träffar hon regelbundet.
En mulen morgon kom Berit stormande in på kontoret. Jag hade märkt att stämningen hemma hos Magnus varit spänd på sistone, men jag har alltid hållit mig utanför deras relationsproblem. Den här gången hade hon sällskap av sin syster.
“Nu är det nog, mamma. Jag har fått nog och tänker lämna Magnus. Jag vill hyra en lägenhet i stan och låta honom klara sig själv den där slöa grisen.”
“God morgon, Berit. Du vet att jag inte vill lägga mig i er relation. Säg bara var du ska bo och hur barnen kommer till skolan?”
“Jag tänker hyra något inne i city.”
“Men Berit, har du tänkt på vad hyran ligger på här i Stockholm? Hur ska du ha råd?”
“Just det det är därför jag är här! Du är ju mormor, så du har ett ansvar att hjälpa till. Du är skyldig mig!”
“Berit, jag har inte så mycket pengar liggande. Men om det är akut, kom tillbaka ikväll. Jag kan ta ut från mitt sparkonto och ge dig det du behöver. Jag trodde aldrig du skulle behöva så mycket pengar.”
“Berit, nu går vi”, sa hennes syster och drog henne i jackärmen, “du fattar väl att en mamma alltid väljer sin son före dig.”
Just som de skulle gå ut ur rummet, stack Linnéa försiktigt fram huvudet bakom dörren. Berit röt:
“Vad glor du på? Du kommer få samma kalla hand. Är du i knipa, kommer hon inte hjälpa dig heller!”
Linnéa hoppade förskräckt bakåt. Hon kastade en fråga med blicken mot mig och jag sade:
“Det är inget särskilt. Jag skickar pengarna till Berit ikväll, om hon nu behöver dem. Det är bara pengar och när det gäller barnen får de så klart hjälp. Man ska inte tro på allt hon säger”
Så är det ibland i en svensk familj olika personligheter men ändå står vi varandra nära, även när det blåser kallt.
