Karin Andersson minns tydligt dagen då hon stod inför att fatta ett avgörande beslut om ett barn som inte var hennes eget. Det är onsdag, hennes make kommer hem tidigare än vanligt, dyster och tystlåten. Utan ett ord räcker Erik henne ett brev.
Vad har hänt?
Elin finns inte längre. Utan min tillåtelse kan de inte skicka Emil till fosterhem.
Karin visste redan före giftermålet att Erik hade en son. Det var en ganska vanlig historia. Under lumpen blev Erik kär och efter tjänstgöringen tog han med sig flickvännen hem, de hyrde en liten lägenhet. Men ganska snart packade hon sina saker och återvände hem till Skåne.
Senare kom ett gratulationstelegram han hade blivit pappa. Vad som egentligen hände mellan dem berättade Erik aldrig, och Karin ställde inga frågor. Det var förflutet, inget att älta.
När Karin var gravid i fjärde månaden dök exet plötsligt upp med ettårige Emil. Hon ställde till med en scen och ville ha tillbaka sitt gamla liv. Erik sa nej och valde att stanna hos Karin. Inte heller då kunde hon klandra honom det hade hänt innan de möttes.
Elin ansökte om underhåll och Erik betalade punktligt. Därefter hörde exet inte av sig igen. Senare fick de veta att hon gift sig två gånger, men varken det andra äktenskapet eller skilsmässan klarade hon; hon tog sitt liv.
Vid det laget hade Karin och Erik redan två egna barn: sonen Hugo, lite yngre än Emil, och lilla Maja som just fyllt ett. Det var efter att de köpt sitt hus de bestämde sig för att skaffa barn nummer två.
Huset är enkelt, byggt i trä, utan moderna bekvämligheter, men med fyra rum, gård, vedbod och liten odlingslott. Efter att ha trängt ihop sig i en liten hyreslägenhet känns det som paradiset. Hugo springer som en virvelvind genom rummen och på tomten, glad och nyfiken.
Att bli mamma till ett barn hon inte fött har Karin aldrig föreställt sig. Hon såg Emil för bara sju år sedan och vet egentligen inget om honom. Vad har han gått igenom? Hur är han? Tankarna snurrar det är ju svårt nog med egen vilding, och nu, två pojkar med nästan samma ålder. Kommer de att komma överens? Erik jobbar långa dagar, så det är i stort sett hon som ansvarar för alla barnen.
Alla dessa tankar svischar förbi på bara några sekunder. Erik säger inget, han sitter kvar i hallen, helt tom i ansiktet.
Karin känner hjärtat snörpa sig hon tänker på hur det skulle kännas om hennes Hugo vore i samma sits. Vad skulle hon göra, om oturen var deras? Plötsligt är beslutet självklart:
Erik, självklart tar vi hem pojken. Han är ju din son och syskon till våra barn. Om vi nekar, hur ska vi kunna leva med oss själva? Klarar man två barn, så klarar man tre. Vi löser det!
En månad senare anländer Emil. Han är lugn, blyg och följsam raka motsatsen till Hugo, som är både vild och påhittig. Kanske är det just skillnaden som gör att allt ordnar sig: den nyanlände storebrodern har ingen önskan att leda, han följer gärna med, och pojkarna blir snabbt vänner. Dessutom sprider lilla Maja alltid glädje omkring sig charmig och sprallig som hon är.
På hösten börjar Emil i första klass. Han klarar skolarbetet fint, förmodligen tack vare att hans mamma förberett honom. Ekonomiskt blir det tufft, men Erik kämpar på och så småningom börjar även Karin jobba. Barnen växer, hjälper till hemma, och familjen håller alltid ihop ingen gör skillnad på “egna” och “andras” barn.
När Emil sedan börjar på universitetet drabbas Karin av en svår sjukdom. Hon blir inlagd länge, måste opereras. Det är skrämmande, men hon vägrar ge upp hon tänker på barnen, som ännu inte står på egna ben, och är övertygad om att hon måste klara sig för deras skull. Hon vill se sina barn mogna, se dem glada, och få barnbarn. Men för Erik blir allt för mycket, och han faller ner i alkoholens grepp.
Vid arton års ålder blir Emil familjens stomme han byter till distansstudier, tar ett jobb och stöttar sin mamma mest av alla: han besöker henne nästan varje dag, läser högt, frågar hur man lagar maten som Hugo och Maja gillar, och provsmakar tillsammans med henne. In i det sista döljer han också att Hugo råkat illa ut och hamnat hos polisen tack och lov blir det villkorligt och inget fängelse.
Till slut återhämtar sig Karin. Relationerna med maken går dock inte att rädda; hans svaghet och svek under hennes svåraste dagar kan hon inte förlåta. Lyckligtvis är huset stort och de lever mer som grannar. Erik försöker ta sig ur sitt beroende, men återfallen kommer.
För ett år sedan tog Emil med sig sin flickvän hem samma tjej han varit kär i sedan förskolan. Hon pluggar till psykolog och tar snabbt itu med att hjälpa sin svärfar med alkoholen. Livet fortsätter. Snart väntas barnbarn paret har precis fått veta att de väntar tvillingar.
Varje dag tackar Karin Gud för sin äldste son och är övertygad om att hon lever tack vare att hon en gång öppnade sitt hjärta för ett barn i nöd.
