– Ni borde ha renoverat mitt hem istället för att dra på semester! Min svärmor anklagar oss för att vi åkte på semester och inte betalade för hennes renovering. Lägenheten är fin och välskött – renoveringen är bara hennes nyck. Hon ser oss som sponsorer, fast hon själv har råd att betala. Jag och min man är väldigt sparsamma. Vi betalar av bolånet och uppfostrar två tonårsbarn. Alla år vi varit gifta har vi tillbringat semestern i svenska skogar eller vid en enkel sommarstuga vid sjön. Våra barn har knappt sett något av världen, så i år bestämde vi oss för att åka på en riktig resa – till Italien. Vi fick snåla, men det var värt det. Min svärmor sa redan efter bröllopet att hon aldrig skulle vara barnvakt. Jag accepterade det, och bad henne aldrig om hjälp. Alla helger och lov fick barnen vara hos mina föräldrar så att vi kunde jobba. Jag dömde henne inte – hon har gjort sitt, nu får hon njuta av pensionen. Hon har anmält sig till simhall, följer med på resor och utställningar – lever ett mycket aktivt liv. Problemet är ekonomin: alla hennes nöjen måste finansieras av oss barn, även om det går ut över våra egna familjer. Hon bryr sig inte om vårt bolån, om barnen – hennes behov kommer först. Dessutom fick min man varje helg nya uppgifter hemma hos henne. Och i år tappade hon helt känslan för vad som är rimligt – hon ville fräscha upp sin lägenhet. Visst vill vi alla göra något fint hemma ibland, men det måste finnas gränser – vi renoverade dessutom för bara fem år sen! Vi berättade inte ens för svärmor att vi skulle åka till Italien – vi ville bara låsa lägenheten och resa. Men under vår frånvaro dök hon upp hemma hos oss. När hon inte kom in ringde hon till min man och fick veta att vi var i Italien, och blev vansinnig. ”Ni kunde ha varnat mig. Och hur har ni råd? Ni borde ha fixat min renovering istället för att dra utomlands!” Min man brukar tiga inför sin mamma, men nu sa han ifrån – våra pengar är faktiskt våra. Sedan dess hör svärmor inte av sig, inte ens till barnbarnen. Andra släktingar ringer för att klaga på oss, men vi har inte dåligt samvete. Mina föräldrar stöttar oss– man måste resa medan man är ung, särskilt när svärmor bara behövde pengarna till ett infall, inte till något viktigt.

Ni borde ha hjälpt mig renovera, inte åkt på semester!

Min svärmor är irriterad på oss för att vi åkte på semester och inte betalade för hennes renovering. Hennes lägenhet är fin, i gott skick renoveringen är bara hennes påhitt. Hon tycker att vi ska stå för kostnaden, trots att hon mycket väl kan betala själv.

Jag och min fru är väldigt sparsamma. Vi betalar fortfarande på vårt bolån och har två tonåringar på gymnasiet. I alla år vi varit gifta, var det faktiskt första sommaren vi åkte bort på riktigt.

Tidigare brukade vi bara ha råd att tillbringa semestern i stugan i Dalarna, eller ute i skogen. Våra barn hade aldrig fått se något annat, så i år bestämde vi oss för att boka en resa till Italien. Det blev till att dra åt svångremmen, men det var värt det.

Redan direkt efter bröllopet förklarade min svärmor att hon aldrig skulle ställa upp som barnvakt. Det tog vi till oss och vi bad henne aldrig om hjälp. Så barnen fick alltid vara hos mina föräldrar när vi jobbade eller behövde åka bort på helger. Jag har aldrig dömt henne för det. Att uppfostra två barn är tufft nog, och min svärmor är pensionär och har rätt att vila.

Hon har anmält sig till vattengympa, följer med på pensionärsresor och älskar att gå på utställningar. Hon är fortfarande väldigt aktiv. Det är bara en sak som är problematisk ekonomin. Alla hennes nöjen har hon alltid velat att barnen ska betala, fast det går ut över våra egna familjer. Lån, bolån, barn inga av det spelar någon roll, det viktigaste var alltid mamma måste få hjälp.

Dessutom hade hon uppgifter varje helg till min fru: fixa, snickra, ordna saker. Men i år kändes det som hon tappade omdömet helt nu ville hon fräscha upp hela lägenheten. Visst vill vi väl alla ha något nytt ibland, men det går inte alltid, eller hur? Det var ju inte mer än fem år sedan vi rustade upp hela hennes hem allt såg fortfarande fräscht och fint ut.

Svärmor visste inte att vi skulle till Italien. Vi tänkte inte säga något, utan bara låsa igen lägenheten och åka. Så gjorde vi också.

Under tiden vi var borta, kom hon hem till oss. När hon mötte en låst dörr ringde hon min fru, som sa att vi var på resa i Italien. Svärmor la genast på. När vi kom hem väntade en storm.

Det minsta ni kunde gjort var att säga till, sa hon. Och, varifrån har ni fått pengar? Ni borde hjälpa mig med renoveringen, inte lägga allt på resor.

Min fru brukar hålla tyst inför sin mamma, men nu sa hon ifrån. Hon påminde henne om att svärmor inte haft något med våra pengar att göra.

Sedan dess vill svärmor inte prata med oss. Hon ringer inte ens till barnbarnen längre. Istället ringer andra släktingar och berättar vilka själviska personer vi är. Jag och min fru känner oss inte skyldiga. Mina föräldrar stöttar oss. Man måste passa på att resa medan man är ung. Speciellt när svärföräldrar behövde pengarna till något de bara ville ha, inte något de faktiskt behövde.

Min lärdom? Det är viktigt att sätta gränser, även mot de närmaste. Annars slutar det bara med att man glömmer bort sin egen familjs glädje.