Ni borde ha renoverat min lägenhet istället för att åka på semester! Min svärmor är upprörd för att vi åkte på semester och inte betalade för hennes renovering. Hennes lägenhet är fin och i bra skick – detta är bara hennes nyck. Hon ser oss som sponsorer, fast hon gott och väl kunde betalat själv. Jag och min man är väldigt sparsamma. Vi betalar av vårt bolån och har två tonårsbarn. För första gången under vårt långa äktenskap reste vi iväg denna sommar. Tidigare har vi bara haft råd att vara i sommarstugan vid sjön eller i skogen. Våra barn har inte sett något av världen, så vi beslutade oss äntligen för en resa till Italien. Vi fick vända på kronorna, men det var värt det. Min svärmor sa redan efter bröllopet att hon inte tänkte vara barnvakt. Jag respekterade det, bad aldrig om hjälp. Så alla lov och helger fick barnen bo hos mina föräldrar, eftersom vi båda jobbade. Jag har aldrig dömt henne – två barn kräver sitt. Svärmor är pensionär och har rätt att njuta av livet. Hon har börjat simma, åka på utflykter och gå på utställningar. Hon är pigg och aktiv. Men ett problem finns – ekonomin. Alla hennes nöjen och idéer vill hon att vi barn ska betala, trots att det går ut över våra egna familjer. Hon bryr sig inte om bolån, dyra tider eller barn – mamma ska få hjälp. Dessutom hittar hon alltid saker åt min man att fixa under helgerna. I år ville hon dessutom fräscha upp lägenheten. Alla vill vi något, men allt går inte att genomföra, eller hur? Det var bara fem år sedan vi renoverade hos henne – fortfarande fräscht och fint. Svärmor visste inte att vi skulle till Italien. Vi ville inte berätta, utan bara låsa lägenheten och åka. Så gjorde vi. Men under vår bortavaro försökte hon komma förbi – när hon såg att vi var borta ringde hon min man, som berättade att vi var i Italien. Hon blev sur, och när vi kom hem väntade ett känslomässigt jordskred. – Ni kunde åtminstone ha sagt till! Och varifrån fick ni pengar? Ni borde ha gjort min renovering istället för att åka på semester. Min man brukar aldrig säga emot sin mamma, men nu gjorde han det. Han sa ifrån, påpekade att hon inte har med våra pengar att göra. Sedan dess pratar svärmor inte med oss. Hon ringer inte till barnbarnen heller, däremot ringer andra släktingar och tycker vi är hemska. Men vi känner ingen skuld. Mina föräldrar stöttar oss. Man måste passa på medan man är ung, speciellt när svärmor bara ville ha renovering för sitt eget nöje, inte för att det behövdes.

Ni borde ha gjort renoveringen för mig istället för att åka på semester!

Min svärmor är irriterad på oss för att vi reste på semester och inte betalade för hennes renovering. Hennes lägenhet är fin och i gott skick renoveringen är bara ett av hennes infall. Men hon ser oss som sina sponsorer, trots att hon utan problem skulle kunna betala själv.

Jag och min fru är båda väldigt sparsamma. Vi betalar av vårt bolån själva och tar hand om våra två tonårsbarn. Under alla år som gifta har vi aldrig rest iväg förrän nu, den här sommaren.

Tidigare har vi bara semestrat i skogen eller i en liten stuga vid någon insjö. Våra barn fick aldrig se något annat, så vi bestämde oss för att unna oss en resa till Italien. Det betydde att vi fick dra åt svångremmen, men vi tyckte det var värt det.

Svärmor sa redan efter bröllopet att hon inte tänkte passa barnbarnen. Jag tog det för vad det var och har aldrig bett henne om hjälp. Alla lov och helger har därför barnen tillbringat hos mina föräldrar, eftersom både jag och min fru arbetar. Jag har aldrig dömt svärmor det är fullt förståeligt att ha nog efter att ha uppfostrat två egna barn. Hon är pensionär och har all rätt till att vila.

Hon har börjat simma, åker på resor och går på utställningar. Hon är hur aktiv som helst. Problemet är bara ekonomin. Alla hennes nöjen har varit bekostade av oss barn, vilket gått ut över vårt eget hushåll. Hon bryr sig inte om bolån, lån, eller barn hon tycker vi ska hjälpa henne ändå.

Dessutom delar hon ut arbetsuppgifter till min fru varje helg: hjälpa till, fixa saker. Och i år tappade hon helt fotfästet hon ville fräscha upp hela hemmet. Visst vill alla vi ha saker ibland, men allt går inte alltid. Eller hur? Dessutom gjorde vi en stor renovering för bara fem år sedan, och allt ser fortfarande fräscht ut.

Svärmor visste inte att vi skulle åka till Italien. Vi hade inte planerat att berätta för henne, utan bara låsa lägenheten och resa iväg, vilket vi också gjorde.

Medan vi var bortresta gick hon förbi vårt hem, upptäckte att det var låst och ringde min fru. Hon berättade då att vi var i Italien. Svärmor sa inget mer, men när vi kom hem möttes vi av rena stormen.

Ni kunde ju ha förvarnat mig! Och förresten, var fick ni pengar ifrån? Ni borde ha gjort renovering hos mig istället för att åka utomlands.

Min fru brukar tiga och hålla sig lugn när det gäller hennes mamma, men inte den här gången. Hon sa ifrån och påminde om att svärmor aldrig bidragit med pengar till oss.

Sedan dess har svärmor inte haft någon kontakt med oss. Hon hör inte ens av sig till barnbarnen. Däremot ringer andra släktingar och beklagar sig över hur själviska vi är. Jag och min fru känner oss inte det minsta skyldiga. Mina föräldrar stöttar oss dessutom helt och hållet. Vi måste passa på att resa medan vi fortfarande är unga, särskilt när svärmor bara vill ha pengar till sådant som inte är viktigt.