Gunhild Karlsson blev plötsligt sjuk. Ingen av hennes döttrar kom på besök medan hon låg dålig. Det var bara barnbarnet, Elin, som tog hand om henne. Döttrarna dök upp först när det närmade sig påsk, och som vanligt var det de lantliga delikatesserna mamma hade lagat som lockade! Gunhild stapplade ut till grinden för att möta sina döttrar.
Vad gör ni här? frågade hon kallt.
Äldsta dottern, Lena, stod häpet stilla.
Mamma, vad är det med dig? utbrast hon.
Inget alls! Nu är det så, mina kära! Jag har sålt allt i lantbruket
Vad? Och vi då? döttrarna kunde inte förstå vad som hände.
Livet i Nyäng var lugnt och händelsefattigt. Därför blev varje liten avvikelse från vardagen en stor händelse.
Men ankomsten av Elin, barnbarnet till den tidigare butiksföreståndaren, väckte uppståndelse i hela byn.
Det viskades att särskilt känsliga kvinnor drog efter andan när de såg henne.
Elin, ja! Hon har huvudet på skaft! Nu är det hennes tur att glänsa! Nu är det bara att gratulera.
De flesta i byns lilla elit betraktade Elin med avund, där hon körde runt på byvägarna i sin skinande fina Volvo SUV.
Alla i Nyäng stod samlade för att inte missa detta ögonblick.
Gamlingarna torkade till och med en tår med sina näsdukar.
Tänk, det är som Askungesagan!
Ja, det var nog meningen! Redan som barn kallades Elin för “Askungen” av hela byn.
Nu hade hon all rätt att se ner på dem som tidigare skrattat åt henne.
Från sin öppna bilruta vinkade hon glatt åt byns musiker, Per-Erik.
Per-Erik, vad roligt att se dig! Hur mår du?
Jo, det är bara bra! Elin, kom gärna förbi folkets hus på vår nästa repetition!
Det lovar jag!
Den glänsande Volvon svängde om hörnet och folket började sakta gå hem igen. Per-Erik pustade nöjt ut.
Vilken tjej! Hon har gjort det hon drömde om! Nu är det vårdcentralen kvar på tur.
Gammelgumma Signe frågade:
Vad har de med saken att göra?
Jo, Signe, idag kommer nog många att känna svartsjuka! Det är en vanlig åkomma här, vet du!
Signe viftade avfärdande med handen, slog ett par korstecken och skyndade sig hem.
Per-Erik blev inte upprörd, Signe menade aldrig något illa.
Han satte sig på bänken utanför folkets hus, tankfull. Elins återkomst väckte så många minnen…
I Elins liv hade byns musiker, Per-Erik, spelat en minst sagt avgörande roll.
Hon blev föräldralös tidigt, mamman gick bort och pappan var redan sedan länge borta ur bilden.
Ingen av de många släktingarna ville ta på sig ansvaret, så Elin fick tillbringa nästan två år på barnhem.
Men till slut veknade Gunhilds hjärta och hon hämtade hem sitt barnbarn.
Gunhild arbetade fortfarande kvar i lanthandeln, och hennes chef berättade glatt historien för alla anställda.
Om vi alla varit som Gunhild Karlsson!
Men det fanns de som misstänkte baktankar.
Staten ger ju ett rejält bidrag, hon vill bara få extra pengar nu!
Rykten florerade. Gamla butiksföreståndaren var inte känd för att vara särskilt rättvis mot sina kunder.
Hon brukade lura med växeln, men folk teg man ville inte skapa bråk.
Hon var också ökänd för ständiga gräl med grannarna.
Vänlig mot sina båda döttrar och sonen var hon däremot. Sonen var läkare i stan, döttrarna bodde i Stockholm.
Men de kom troget för att fylla på skafferiet.
Gunhild hade ordning på allt: massor av ankor och höns, och i stian grymtade små grisar medan de prövade att stjäla getternas mat.
Två hektar åkermark behövdes för att mätta all djur.
Ensam var det tungt nu när Gunhild började bli till åren, att anställa hjälp var för dyrt. Då mindes hon Elin.
Hon delade sin plan med vännen Ingrid under lunchrasten.
Jag tar hem Elin, det är bättre än att hon driver omkring på barnhem! Och folk talar illa om mig för det…
Ingrid, som jobbade som butiksbiträde, höll alltid med Gunhild.
Det gör du rätt i, Gunhild! Flickan är ju stor nu, hon kan hjälpa till.
Ja, visst kan hon! När jag är på jobbet passar hon djuren.
Men skolan då? Barn har så mycket att göra nu!
Jaja, hon behöver inga fritidsaktiviteter! Jag ger henne mat, det får räcka.
Den lilla Elin var oväntat lycklig. Hon gjorde som mormor sa, och snart kallade grannarna henne för Askungen.
De flesta blev upprörda över hur Gunhild utnyttjade flickan. Kvinnorna började prata öppet.
Gunhild! Ser du inte hur smal hon är? Det är synd om barnet!
Men Gunhild slog bort kritiken.
Bry er om era egna barn! Min Elin vill själv jobba. Hon ska läsa vidare till veterinär!
Hon hade redan planerat Elins liv tills ödet la sig i.
En dag fick folkets hus en ny föreståndare, Maj-Britt som precis flyttat ut efter examen från Göteborgs musikhögskola.
Hon bestämde sig för att samla ihop ett sånggäng och bad snabbt Per-Erik om hjälp.
Maj-Britt, ge mig bara ett nytt dragspel så ska du få mirakel!
Ta det du har och visa vad du kan!
Han satte igång och hennes hjärta smälte.
En efter en samlade de ihop sångare, men ingen solist fanns.
Kör utan solist är som ärtsoppa utan fläsk! Vem har vi? frågade Per-Erik.
Maj-Britt log.
Jag vet vem vi ska fråga! Ta dragspel och kom!
Till skolans audition stod barnen på rad med förväntan i blicken. Läraren övertygade Elin:
Elin, du sjunger så vackert skynda dig in nu!
Tårarna var inte långt borta:
Karin, jag måste hem! Mormor blir orolig!
Jag pratar med Gunhild! Tänk, detta kan vara din lottovinst i livet!
Elins blick var rädd men hoppfull.
Okej, men kan vi ta det fort?
Hon drog av hela sitt sångrepetoar, det folkviseklingande blandat med schlager.
Elin hade inga andra åhörare än grisar och getter, ibland kvittrande fåglar på ängen.
Maj-Britt Thomasdotter var förtjust:
En naturbegåvning! Oj, så rent hon sjunger!
Elin gjorde succe. Efter samtal med lärarna tvingades Gunhild dra ner på måstena för Elin.
Men Gunhild oroade sig för att flickan nu skulle sluta jobba, och berättade för Ingrid:
Ska jag nu bara mata henne för ingenting? Ska hon åka på konserter medan jag sliter på pensionen?
Men du får ju bidrag för Elin!
Vad är det, när man ska klä och ge skor också? Jag trodde hon skulle jobba ihop lite i sommar! Vad ger denna körsång?
Ingrid drömde:
Tänk, om Elin blir kändis om tio år på TV och i tidningen!
Vad har jag för glädje av det då? Jag har mina barn och lantbruk…
Ingrid såg på Gunhild med en blick som visade all besvikelse.
De säger att du är som styvmodern i Askungen, Gunhild! Titta på flickan hon är ständigt trött!
Efter det sprack vänskapen, Gunhild förlorade sin sista bundsförvant.
Elins genomslag med kören blev snabbt en lokal snackis. Hon nådde stor framgång och tävlade till och med på länstävlingar.
Trots uppmärksamheten förblev Elin ödmjuk, tog hand om mormor när hon blev sjuk.
Döttrarna syntes inte till, de dök först upp till påsken.
Gunhild stapplade ut till grinden.
Vad vill ni? sade hon kyligt.
Äldsta dottern Lena häpnade.
Mamma, vad är det med dig?
Ingenting, bara det att nu har jag sålt allt!
Men vi då? döttrarnas käkar föll.
Ni kan väl gå till affären själva och köpa det ni vill ha jag orkar inte längre!
Och Elin då?
Gunhild blev upprörd.
Elin är inte er piga! När jag var sjuk kom ingen av er! Ni dyker bara upp när ni vill ha något. Det är slut med det nu! Jag vill också få vila nu på gamla dar!
Och Elin Hon får plugga, kanske bli artist på riktigt!
Systrarna for hem tomhänta. Gunhild gick till Ingrid.
Tack vännen, du fick mig att se klart! Jag höll på att förstöra Elins liv. Nu får du hjälpa mig sälja köttet!
Vilket kött?
Allt, förutom geten. Geten behåller jag!
Helt rätt! Och flickorna då?
De får klara sig själva. De är vana att bara ta, någon hjälp finns inte att hoppas på längre.
Elin återvände inte till Nyäng på flera år, men hon ringde ofta och skickade pengar till Gunhild. Tiden gick åt till turnéer och jobb som sångpedagog, tills hon till slut kunde ta ledigt en vecka och besöka barndomens by.
I baksätet hördes plötsligt sonen, Oliver:
Mamma, är vi framme hos gammelmormor snart?
Ja, gubben, vi är här nu. Där är din gammelmormor!
Trots att Gunhild var till åren höll hon honom tätt i famnen och pussade honom.
Min lilla solstråle! Jag trodde aldrig jag skulle få se denna dag!
Elin fick en mer återhållen kram och Gunhild såg noga till att inte förstöra frisyren.
Jag såg konserten på TV. Du var den vackraste!
Nu överdriver du. Jag är ingen stjärna, jag sjunger bara lite.
Skäms inte, du är artist på riktigt!
Om det inte vore för dig och Per-Erik, hade jag blivit kvar som Askungen här hemma.
Men du, i sagan fick Askungen allt av en gudmoder, men du har byggt allt med egen kraft.
Elin gömde sina slitna händer, men den gamla mormodern såg gesten.
Hon tryckte sig mot barnbarnets axel, bad tyst om förlåtelse för allt, men Elin hade för länge sedan släppt gamla sår.
Det enda som betydde något var att de hade varandra och att omtanke och kärlek är värd mer än både arv och lantbruk. Ibland är det först när man vågar släppa taget, och låta andra följa sina egna drömmar, som man verkligen ser vad familj betyder.
