Skickad till äldreboendet
Sluta nu, Märta, inte ens prata om det där! Gudrun Andersson knuffade ifrån sig tallriken med havregrynsgröten så att skeden ramlade ner på bordet. Tänker du lämna mig på hemmet?
För att de ska sticka mig med vad som helst och kväva mig med kudden om jag skulle skrika?
Inte en chans!
Jag tog ett djupt andetag och försökte att undvika att titta på farmors skakande händer.
Farmor, det är inget hem. Det är ett privat äldreboende. Det ligger alldeles vid skogen och det finns sjuksköterskor dygnet runt.
Du får sällskap där, ett stort tv-rum.
Här är du ensam hela dagarna när pappa jobbar.
Sällskap jag känner till det där sällskapet, mumlade hon surt och lade sig till rätta bland kuddarna. De rånar en på allt, tar lägenheten och kastar ut mig i nån skogsdunge.
Säg till Erik att hans mamma aldrig lämnar sitt hem levande. Han får själv ta hand om mig. Eller är han bara min son på pappret?
Jag har tagit hand om honom, satt uppe när han hade mässling. Nu är det hans tur!
Pappa sliter med två jobb för att ha råd med dina mediciner! Han är femtiotre, blodtrycket skjuter i höjden och han har inte varit på bio en enda gång på tre år, än mindre haft semester!
Det får gå ändå, svarade Gudrun snabbt och pressade ihop läpparna. Han är ju ung, han orkar.
Och du, lilla stumpan, försök inte lära hönan värpa ägg. Gå nu och torka upp gröten. Här ser ut som fan!
Jag gick ut i hallen och drog djupt efter andan. Hur skulle man prata med henne?
Pappa kom hem sju på kvällen. Han tog inte ens av sig skorna utan slog sig ner stilla på pallen i hallen och satt tyst ett par minuter, stirrandes rakt framför sig.
Hur är det, pappa? Jag gick fram och tog den tunga matkassen.
Jo, det är okej Märta. Det är kaos på lagret och snart ska årsredovisningen in. Hur mår farmor?
Som vanligt. Nytt bråk om äldreboendet. Hon tror vi vill bli av med henne.
Pappa, det går ju inte längre. Jag kollade räkningarna för den här månaden vi har bara kvar tre tusen kronor till mat.
Och jag måste betala för korridorsrummet och köpa kursböcker.
Vi löser det, suckade pappa och drog av sig skorna långsamt. Jag har tagit ett extrajobb. Nattpass på vaktbolaget, varannan dag.
Har du blivit tokig? När ska du hinna sova? Du stupar ju snart!
Pappa svarade inte. Han gick ut i köket, tappade upp vatten i kastrullen och satte på spisen.
Har hon ätit?
Hälften hamnade i sängen, jag fick byta lakan.
Okej. Gå och plugga du, du måste läsa inför tentan. Jag fixar henne och tvättar henne.
Jag såg hur han, haltandes, gick in till farmors rum.
Jag tyckte så fruktansvärt synd om honom. Förr var han stark och skämtsam, nu var han bara en skugga.
Alla skämt försvann, livsglädjen hade tynat bort.
***
En vecka senare blev det ännu värre pappa kom hem ännu senare. Han vinglade kraftigt i hallen. Jag blev direkt orolig.
Pappa? Mår du okej?
Ingen fara, Märta. Blev lite yr i tunnelbanan, så instängt och varmt.
Sätt dig. Vi kollar ditt blodtryck.
180 över 110 visade mätaren. Jag gav honom tyst medicinen.
I morgon stannar du hemma. Jag ringer vårdcentralen.
Det går inte, pappa grimaserade. Revision i morgon, kommer jag inte så får jag ingen bonus. Och så fick vi fastighetsskatten på mammas lägenhet höjd.
Sälj den, pappa! Jag viskade så farmor inte skulle höra. Sälj ettan i Södermanland.
Sexhundratusen kronor det skulle lösa allt. Vi betalar av skulder, hyr ordentlig hemtjänst till henne.
Pappa suckade:
Hon vägrar skriva på
Hon har inte varit där på fem år! Varför ska hon ha lägenheten när hon ligger här?
Han hann inte ens svara innan vi hörde kraftiga slag inifrån rummet.
Gudrun bankade muggen i sängbordet och krävde uppmärksamhet.
Erik! Erik, kom hit! Vem viskar du med? Sitter ni där och pratar skit om mig? hördes hennes skrovliga röst.
Pappa svalde tabletten, reste sig och gick dit.
***
För sex år sedan hade pappa en kvinna. Karin hette hon, fin och lugn. Hon brukade hälsa på oss, baka bullar, och hon och pappa pratade om att åka ut till landet över någon helg.
Allt tog slut när farmor blev sängliggande. Karin försökte hjälpa till, men Gudrun gjorde livet till ett helvete för henne.
Jaha, så nu tror hon att hon ska ta över allt! Tänker ta min son ifrån mig! skrek farmor så att det ekade i lägenheten. Varenda gång pappa skulle träffa Karin så låtsades Gudrun få hjärtattack. Kör ut henne! Ut härifrån!
Till sist orkade Karin inte mer. Hon försvann, pappa försökte inte ens få tillbaka henne.
En kväll när jag satt och pluggade ringde det på hemtelefonen. Pappa hade inte kommit hem.
Hallå?
Är det Erik Andersson? frågade en mansröst.
Nej, det är hans dotter. Vad har hänt?
Från personalen på jobbet. Din pappa svimmade på mötet. Ambulansen tog honom till Söder sjukhus. Skriv ner adressen.
Jag skrev febrilt adressen i marginalen på anteckningarna. Innan jag ens hann lägga på började farmor ropa på mig.
Märta! Vem var det? Var är Erik? Hämta hit honom, jag vill ha te!
Jag gick in i hennes rum. Farmor halvliggandes bland kuddarna, rynkade missnöjt på näsan.
Pappa är på sjukhus, sa jag kort.
På sjukhus? Gudrun blev orolig, men sneglade snabbt bort: Så nu har ni stressat ihjäl honom! Han skrek åt mig igår, och nu har Gud straffat honom.
Bryr sig inte om mig! Vem ska mata mig nu? Sätt på vattenkokaren.
Jag sa inget och gick ut.
***
Tre dygn sprang jag mellan hemmet och sjukhuset.
Pappa hade fått hypertonikris på grund av utbrändhet och stress.
Han fick strängt order om vila och fick inte ens resa sig ur sängen.
Märta, hur är det med mamma? var det första han frågade när jag kom till hans rum.
Det är lugnt, pappa. Grannen hjälper till lite. Du måste tänka på dig själv nu. Vila minst två veckor.
Två veckor Då åker jag ut från jobbet Pengarna bara försvinner
Sov, sa jag och drog upp täcket om honom. Jag ordnar allt. Jag lovar.
Fjärde dagen när jag kom hem mötte farmor mig med raseri.
Var har du varit? Jag ligger här smutsig, Erik latar sig och jag ruttnar här!
Jag knöt nävarna i fickorna och sa så lugnt jag kunde.
Nu är det så här, farmor. Lyssna noga. Pappa är riktigt dålig, han kan få en stroke om han fortsätter så här.
Sluta med tramset! snäste Gudrun. Han är stark, ärvt från sin far. Kom nu och vänd mig, jag har ont i sidan.
Nej, sa jag, satte mig bredvid henne. Jag vänder dig inte. Och jag matar dig inte heller.
Farmor spärrade upp ögonen.
Vad är det du säger? Är du galen, flicka?
Nej. Vi har inga pengar kvar. Pappa jobbar inte, ingen bonus. Din pension räcker inte ens till blöjor och blodtrycksmedicin.
Det kan inte stämma! Erik måste ha sparpengar!
Han hade, men allt gick till dina prover förra månaden. Så nu är valet detta: antingen skriver du på för försäljning av din lägenhet på landet, eller så ringer jag socialen imorgon och då får du plats på kommunalt äldreboende. Helt gratis.
Det vågar du inte! vrålade Gudrun. Jag är hans mor! Jag bestämmer här!
Vad bestämmer du? Du håller på att ta död på din egen son. Struntar i att han kanske inte ens kommer hem från sjukhuset. Du tänker bara på dig själv.
Jag ringde till boendet vi pratade om. Det finns plats nu. Pengarna från försäljningen täcker allting. Vården där är fantastisk.
Jag tänker inte åka! hostade Gudrun ilsket.
Då får du svälta. Jag har inga pengar till mat åt dig. Jag börjar extrajobba imorgon, kommer hem sent. Du har vatten på nattduksbordet. Tänkt igenom det.
Jag gick ut och stängde dörren. Händerna skakade och jag visste att jag aldrig varit så hård förut. Men om jag inte tog kampen nu skulle pappa gå under.
Och farmor farmor skulle överleva oss allihop om hon fick fortsätta.
Natten var tyst. Jag gick inte in till henne, även när jag hörde hur hon ropade, grät, svor. Jag gick in vid sju på morgonen.
Ge mig lite vatten… väste hon.
Jag höll muggen mot hennes läppar.
Nå? Skriver vi på idag? Notarien kommer klockan tolv.
Era… djävlar… mumlade farmor, men nu utan ilska. Ni vill ta allt Nåja. Hämta papprena.
Men säg till Erik… han får inte glömma mig.
Han kommer och hälsar på. När han kan gå igen. Jag också. Jag lovar.
***
Pappa satt på en bänk i äldreboendets park. Han såg friskare ut nu lite färg i ansiktet, några kilo plus.
Bredvid satt hans mamma i rullstol ren, inlindad i ny sjal, hon tuggade äppelklyftor.
Erik? Du, Erik, kallade hon plötsligt.
Ja, mamma?
Har du ringt till Karin? Blev det bra igen?
Pappa såg förvånad ut.
Ja, vi pratade. Hon kommer och hälsar på lördag.
Jaha, farmor vände sig mot rabatten. Det kan hon göra. De har en så burdus sköterska här, Lena, hon klagar bara. Det ska Karin få se!
Du Erik, du ska vara snäll mot henne! Det är inte okej att göra kvinnor ledsna.
Din far… ja…
Pappa log och höll hennes hand. Då kom jag springande genom alléen, vinkade glatt.
Pappa! Farmor! ropade jag redan på håll. Jag har fått stipendium! Och jobbet har gett mig fast tjänst!
Pappa reste sig, öppnade armarna. Farmor kisade misstänksamt, men sa inget.
När vårdbiträdet föreslog massage nickade farmor bara stelt.
Vi går, lilla vän. Men du säger till din kollega att ta det försiktigt. Den där massören klämde nästan sönder benet sist…
Du får säga till honom. Som en oxe, verkligen
När färdtjänsten rullade iväg höll jag om pappa och vi såg länge upp på de höga tallarna.
För första gången på många år var vi alla verkligen lyckliga.
***
Gudrun hann uppleva sitt första barnbarnsbarn jag blev klar med studierna, gifte mig med en fin svensk man och fick en son.
Pappa gifte sig med Karin; farmor tog emot svärdottern, förlät gamla oförrätter, och de kom att få ett varmt och respektfullt förhållande. Karin glömde med tiden all gammal bitterhet.
Farmor somnade in stilla en natt, med hjärtat lugnt, utan agg till oss.
