Jag minns fortfarande tydligt hur det var när min mor fick veta att jag hade gift mig, fått ett bra arbete och köpt min egen lägenhet i Stockholm. Hon kom genast rusande för att be om ekonomisk hjälp.
Min mor var alltid mycket sträng mot mig. Min far var ofta på affärsresor och mor tog hand om mig själv. Far älskade mig på sitt sätt, men när han kom hem medförde det alltid högar av gåvor. Mamma visade sällan sådan ömhet. En dag åkte min far i väg på en resa och kom aldrig tillbaka.
På skolan hade jag aldrig några riktiga vänner. Jag gick i trasiga kläder, en urblekt skoluniform som mor plockat upp vid en soptunna vid Hötorget. Hon brukade säga: Ta vad du har. Jag måste få ordning på mitt eget liv och det finns inga pengar över. Så jag bar tålmodigt dessa fula kläder genom hela femman.
Senare fick jag en begagnad skoluniform av grannen Kerstin, vars dotter just lämnat lågstadiet. Jag bar den tills jag tog studenten. Vad gällde skorna tog jag vad jag hittade de höll i flera år tills de blev för små för mig. Trots allt lyckades jag ta studenten med fina betyg och valde sedan att läsa vidare på universitetet. Jag valde ekonomi som inriktning. På campusen fortsatte jag bära vänners avlagda kläder, sådant de själva tröttnat på.
En dag träffade jag Håkan, som tagit examen ett par år före mig. Vi började umgås, och till slut blev jag inbjuden hem till hans föräldrar. Jag kände mig skamsen över mina gamla, slitna skor de släppte in vatten och fötterna var alltid kalla. Håkans mor låtsades som ingenting och bjöd in mig nästa dag igen. Då gav hon mig ett par helt nya skor som gåva.
Jag var rädd att Håkans föräldrar inte skulle tycka om mig, men ganska snabbt började de behandla mig som en i familjen. Jag förstod inte då vad jag hade gjort för att förtjäna deras värme. Som bröllopsgåva fick vi ett hus utanför staden, och efter att jag tagit examen erbjöd min svärmor mig arbete på hennes företag. Jag fick min första riktiga lön och kunde börja köpa det jag behövde. Jag kommer för alltid vara tacksam mot Gud som hjälpte mig igenom livet.
När min mor fick veta att jag nu hade familj och ett gott yrke, tog det inte lång tid innan hon kom och bad om pengar. Vår diskussion hördes av min styvmor, som genast kallade hem min man och vår son. Till slut talade min man allvar med min mor och sa att hon inte längre kunde förvänta sig något av mig. Han tackade henne för att hon givit honom en hustru men förklarade lugnt att hon inte längre var välkommen hos oss. Sedan dess har mor inte längre hört av sig, och nu väntar jag istället med glädje på mitt barns ankomst.
