Micke var redan på väg ut genom dörren när det plötsligt började ringa från telefonen inne i vardagsrummet, så där envist och gällt som bara en hemtelefon från 90-talet kan låta. Vem ringer nu? Han hade ju redan släppt bollen, och grabbgänget väntade ju ivrigt på honom ute vid porten. Det var snart dags för den där ödesdigra fotbollsmatchen bakom huset självklart den viktigaste i mannaminne, åtminstone den här veckan.
Han stod kvar i dörröppningen och hoppades att den okända uppringaren skulle ge upp, men nä, signalerna envisades med att skära genom lägenheten likt en brandsiren.
Men åh, vem vill något nu då? muttrade han, slängde av sig ryggsäcken och travade in mot telefonen fortfarande med skorna på, såklart.
Han tog luren och väntade sig redan det klassiska förhöret om läxor och tvättade händer du vet, från mamma eller kanske farmor: “Har du ätit efter skolan?” “Har du borstat tänderna?” Frågor som vuxna alltid tycker är så vansinnigt viktiga, men som för Micke var hopplöst onödiga.
Ja, hallå? svarade han, redan lite less.
Hej! Är det Micke? hördes en okänd mansröst.
Morsan och farsan är inte hemma, svarade Micke snabbt, redo att lägga på. Han gissade att det var någon som ville prata med föräldrarna vem annars?
Men rösten avbröt honom:
Micke, vänta! Lägg inte på! Det är otroligt viktigt. Jag ber dig ta fram en penna och papper och skriv ner allt jag säger. Jag har knappt någon tid på mig. Okej, nu kommer det här låta sjukt men… Jag är du, men från framtiden. Jag fattar att du inte tror mig, men gör som jag säger. Det är jätteviktigt. Har du tagit fram papper och penna?
Av ren artighet la Micke inte på direkt. Farmor hade alltid sagt att man aldrig skulle argumentera med dårar lyssna artigt, gör sen som du vill. Och om det var något Micke var säker på var det att den här gubben antingen var galen eller höll på med ett practical joke. Han och polarna brukade ibland själva ringa folk på måfå och säga typ: “Finns det vatten hemma hos er? Fyll då badkaret, vi kommer snart förbi med en älg.” Så, ett hyfsat harmlöst skämt, tänkte han.
Jadå, svarade han och höll inne ett fniss. Har jag en egen Mielafon i framtiden, eller?
Miela..va? Nej, men lyssna nu! Om du följer råden får du både iPhone och allt du någonsin kan önska dig, försökte rösten övertyga.
Jaja, jag antecknar, sa Micke och petade sig i näsan, samtidigt som han sneglade ut genom fönstret. Snart skulle ju matchen dra igång.
Rösten började rabbla årtal och datum, tipsade honom om att ge sig sjutton på att undvika en viss Lisa i parallellklassen, och höll någon halvluddig rant om att aldrig röra varken automatspel eller pyramidspel. Han nämnde svart tisdag, bitcoin, bostadspriser, och massa andra vuxengrejer.
Är du färdig? frågade rösten till slut.
Japp, allt nedskrivet, log Micke.
Bra! Spara den där lappen som om det vore en skattkarta. Visa den inte för någon, och tappa den inte! hördes det innan samtalet brutalt bröts.
Micke la tillbaka luren, ryckte på axlarna och pilade ut till polarna och det väntande grusplanen. På kvällen, när mamma och pappa kommit hem, råkade han nämna det bisarra samtalet.
Prata aldrig med främlingar i telefonen, sa pappa och såg allvarlig ut. Speciellt inte med såna som vill att du ska investera i euro och bitcoin. Hotas de, hota med att ringa polisen direkt.
Helt rätt, instämde mamma och skakade på huvudet. Dessutom, vad ska man med såna där dollars till ändå? Vad har man dem för, typ?
***
Åren gick, och Micke tänkte knappt på framtidssamtalet, annat än ibland som en rätt konstig anekdot. Skolgång och små problem drog snabbt undan tankarna på bitcoin och pyramidspel; livet gick vidare. I åttan dök det upp en ny tjej, Linnea, och jodå, fastän hon gick i parallellklassen blev Micke snart småkär. Små lappar i skolsalar och trevande promenader hem växte sakta men säkert till något större.
Efter lumpen gifte sig Micke och Linnea, precis när 90-talets glada dagar kantades av kris, snudd på ekonomisk baksmälla. De trasslade sig från kris till kris: det som nyss var euforiskt blev plötsligt ruskigt snävt. Han ville ju köpa schyssta boots till Linnea slutade med att han knappt hade råd med ett par trätofflor. Ettan på Ringvägen höll på att kväva dem, både bildligt och bokstavligt, och lånebeloppen på banken gnagde ständigt i bakhuvudet.
***
En kylig höstdag satte sig Micke på en parkbänk nere vid Mariatorget med en halvfull folköl i påse och en ask billiga cigaretter. Han spanade slött på förbipasserande utan att fästa blicken på någon. Plötsligt slog en äldre herre med glasögon och en läderportfölj sig ner bredvid.
Får man slå sig ner? frågade mannen artigt.
Absolut, mumlade Micke och tog en sipp av ölen.
Grått idag, va, sa mannen ut i tomma luften.
Japp, hela livet är väl lite så, svarade Micke torrt.
Märkligt ändå, svarade mannen och vred sig mot honom. Blir allt bara gråare med åren? Som barn minns man solen, vårbäckar och doften av nyklippt gräs. Hösten sprakade av färg, vintern knastrade fint under skorna. Inget grått där.
Man hade ju inga vuxenbekymmer då, förklarade Micke. Det är dom som färgar dagarna gråa. Inte trodde man väl att livet skulle bli så här?
På något märkligt vis tömde Micke sitt hjärta för den gamle. Om besvikelsen. Om alla dåliga ekonomiska beslut pyramidspel hit och förlorade slantar dit. Casinon och automater på vartenda hörn. Lycka utlovades, men blev till skuld och ångest. Hur Linnea stack med någon Johnny från Göteborg, och nu hankade sig Micke fram på ströjobb och snåla arbetsdagar.
Men nu, vet du, de finns snabba lösningar, skämtade Micke och drog in röken djupt. Läste om någon onlinekurs, Tänk som en miljonär. Krypto! Femhundra procent vinst i veckan. Seriös, nu kommer det vända.
Ung man, vad jobbar du med? undrade den äldre herren och höjde på ögonbrynen.
Jobba? Hallå, det är för losers pengar ska man ju göra, inte tröska ihop, skrattade Micke. Tänk om man bara kunde få veta i förväg vad man skulle satsa på
De satt tysta ett tag. Micke fantiserade om skatteparadis, medan gubben verkade fundera på skogens mysterier.
Så, menar du att om du bara visste saker på förhand, hade livet blivit bra då? frågade mannen.
Skojar du? Självklart, log Micke.
Då är du intressant för mig, sa gubben, drog upp portföljen och fiskade fram ett bedagad gammaldags telefon med fingerskiva.
Ser du, vissa tror att tiden varken är linjär eller cirkulär, fortsatte han, utan allt sker samtidigt. Din barndom, nutid och ålderdom pågår parallellt just nu, fast på olika plan.
Jag fattar ingenting, sa Micke.
Spelar ingen roll, sa gubben och drog telefonen närmre. Den här kan ringa exakt fyrtio år tillbaka i tiden jag har testat. Det gick, även om jag blev sjukt förvånad där i mitt gamla barndomsrum när någon ringde och frågade vilket år det var.
Micke tänkte att mannen kanske var minst sagt egen. Men varför inte? Det finns ju influencers som får det att låta logiskt och tjänar storkovan. De säger saker ingen begriper. Varför skulle det inte vara sant?
Kör! Jag minns vårt gamla hemnummer, sa Micke. Fyrtio år sen då borde jag vara hemma efter skolan.
Han tog emot den tunga luren, andades djupt och slog in numret. Signaler. Otroligt nog klickade det till, och en butter barnröst hördes.
Hallå?
Tjena! Micke? frågade Micke nervöst och blev plötsligt svettig om händerna.
Mamma och pappa är inte hemma, svarade den unga Micke, och nutida Micke insåg att han hade bråttom, annars skulle lillen nog lägga på.
Vänta, det är jätteviktigt! Jag är du, fast vuxen visst, flippat, men snälla, lyssna på mig. Ta papper och penna och skriv ner allt jag säger. Det är superviktigt!
Okej då, har blocket framme, replikerade barndomsjaget.
Har jag egen Miellafon i framtiden?
Såna finns inte, men sköter du dig får du både iPhone och hur många Miellafoner du vill! svarade Micke, nu nästan förbannad över sin egen barnslighet, men snabbt tillbaka på banan.
Han berättade allt han hann: Om armén -93, första schyssta jobbet, men hur han och Linnea så fort lönen kom firade upp allt. Hur han var tvungen att hålla sig borta från Lisa i parallellklassen. Köp euro på hela lönen! Svart tisdag -94, när han borde sälja. Spelhålor var jäkligt farliga. Undvik pyramidspel. Köp lägenhet billigt det lönar sig. Och så, i augusti -98, växla allt till euro igen. Och 2009, bitcoingrejen gör det! Allt han mindes på de futtiga minuterna malde han ur sig.
Allt antecknat? flåsade han till slut.
Japp!
Lyssna nu, Micke göm den där lappen som om det vore kartan till Skattkammarön. Slarva inte bort den! försökte han hinna säga innan linjen dog.
***
Sanningen? Barndoms-Micke hade inte antecknat ett smack. Han väntade bara på att gubben skulle snacka klart sitt svammel, slängde på luren och kutade ut där solen strålade över den dammiga fotbollsplanen.
“Nä, men jag får väl dra den där storyn för päronen ikväll ändå”, tänkte Micke utan att falla för mycket i filosofiska tankegångar bollen, solen och polarna vann alltid mot både galningar och framtidstips.
