Linnea, min allra bästa vän, och jag har varit oskiljaktiga sedan barndomen. Tillsammans gick vi på förskola och skola, och vi hamnade till och med på samma universitet i Uppsala. Där träffade jag en ung, charmig och stilig man. Jag blev förälskad i honom, men ödet ville annorlunda. Av en slump lade han märke till Linnea, som inte bara var vacker utan också hade en helt speciell utstrålning. Han blev förtjust i henne.
En dag kom min väninna till mig och frågade om hon fick flirta med honom, för även hennes hjärta slog lite extra för honom. Jag tvekade, och sa att det inte gjorde mig något, men erkände att jag älskade honom. På sätt och vis gav jag min livs kärlek till min vän. Livet gick vidare, vi gifte oss och fick barn, både Linnea och jag. Med tiden tonade mina känslor för honom bort, och jag fokuserade helt på min familj.
En eftermiddag bad Linnea mig täcka upp för henne, eftersom hon hade en hemlig dejt. Jag undrade varför hennes man inte skulle få veta något. Hon erkände att hon blivit förälskad i en annan man och att hon inte kunde vara utan honom. Hon hade dock inga planer på att skilja sig, eftersom hennes man var en bra försörjare, älskade barnen djupt och behandlade henne väl.
Jag kunde inte förstå hennes val. Hennes man var en kärleksfull, framgångsrik pappa och en fantastisk person. Jag förstod verkligen inte varför hon skulle svika honom. Om han varit avvisande eller inte uppskattat henne, hade jag kunnat förstå hennes tankegång. Men med tanke på all den kärlek och omtanke han gav henne, hade jag svårt att förstå varför hon sökte nya och osäkra känslor istället för att vårda dem hon redan hade.
