Astrid, min allra bästa vän sedan barndomen, och jag var oskiljaktiga. Vi lekte i sandlådan på förskolan i Uppsala, höll hand genom hela grundskolan och hamnade till slut på samma universitet i Stockholm. Där, bland dimmiga korridorer och höga träd, mötte jag en märkligt fängslande och stilig ung man. Jag svävade på rosa moln av förälskelse, men ödet tog en vändning som bjöd på drömmens obegripliga logik.
Han råkade lägga märke till Astrid, som hade ett sken omkring sig likt vintermorgonsol över en frusen sjö. Hon var inte bara vacker det var som om hon lockade stjärnor att dansa omkring henne. Han blev blixtförälskad i henne. En dag strosade jag genom Vasaparken med Astrid, och hon viskade, som om vinden förde med sig orden: Får jag flirta med honom? Jag känner något, det är som om hjärtat vill hoppa ur bröstet. Jag tvekade, tunga steg genom dimman, och svarade att det gick bra även om jag älskade honom som man älskar det sjungande regnet mot taket i november. Så överlämnade jag min kärlek, som ett smycke av glas, till min vän.
Åren gled förbi; Astrid och jag byggde bo under nordliga himlar, fick barn och fyllde våra kök med doften av kanelbullar. Mina känslor för honom förvandlades till svaga ekon. Jag vände mig mot min egen familj, där skrattet ekade och vardagens magi sken.
Men så, en dag när snön tycktes falla inomhus och gardinerna blåste som segel, bad Astrid mig att täcka upp för henne hon skulle på en hemlig träff. Jag undrade varför hennes man inte fick veta det. Hon viskade, med rösten som rispade isen, att hon älskade en annan. Hon kunde inte andas utan honom, sa hon, men tänkte ändå inte skilja sig. Hennes man var en god försörjare, älskade barnen som om de vore älvor i semesterhusets trädgård, och behandlade henne som den första tussilagon på våren.
Jag stod där i drömmen, vilsen bland granar och höstlöv, och kunde inte förstå. Hennes man var varm, framgångsrik och trygg som ett svenskt smörgåsbord. Om han varit kall eller avvisande, kanske kunde jag förstå. Men kärleken och omsorgen han gav henne var som en ständig midsommarsol, och ändå sökte hon stormar och osäkra känslor, samtidigt som den trygga värmen låg bredvid henne i sängen av rutig bomull. Denna gåta löstes aldrig, och jag svävade vidare, förvirrad, i det drömlika skymningslandskapet.
