När jag var liten hade jag en stor, lysande dröm som tog upp hela mina tankar. Jag drömde om att bli mamma. När jag väl var gravid längtade jag så efter stunden då jag äntligen skulle få hålla mitt barn i famnen. Värkarna började (aldrig på en rimlig tidpunkt, så klart) och jag blev körd till sjukhuset i Stockholm. Jag födde en pojke. Min glädje var, som man säger, inte direkt blygsam.
Senare på eftermiddagen kom barnmorskan in och lämnade över mitt barn. Han var så liten, en pytteliten näsa och grå ögon som att han redan funderade över prognosen för vädret. Vi blev ensamma. Jag tittade på honom. Att linda in honom i blöjan tog säkert tio minuter. Jag hade ju aldrig hållit i en bebis förut och var livrädd att han skulle gå sönder, ungefär som ett Ikeaglas.
Jag pillade försiktigt i sidorna på blöjan. Där låg de de små fötterna. På något vis hade jag föreställt mig något helt annat. Han sov så gott. Jag klappade honom över de små benen, de pyttesmå armarna, den runda lilla magen. Jag slöt ögonen och höll honom så nära jag kunde, andades in doften. Något alldeles speciellt doften av min son. Men plötsligt slog en märklig känsla till och all min inre harmoni var som bortblåst. Konstiga tankar började snurra. Jag tvivlade. Han luktade inte alls så som jag hade förväntat mig. Det kändes nästan som att jag höll någon annans barn.
Jag ville bara lägga ifrån mig den lilla och lämna rummet för alltid. Men hur skulle jag kunna överge en hjälplös bebis, han behövde ju min kärlek och någon måste ju byta de där blöjorna! I två år hade jag längtat efter att få hålla mitt barn, och nu stod jag här och visste varken ut eller in.
Avdelningen kändes kall och rätt trist, som svenska väntrum gör ibland. Jag tryckte på knappen för att kalla på en undersköterska, försökte byta blöja igen men det gick sådär. Matdags? Men hur då? Han ville inte alls amma. Plötsligt öppnade han ögonen och tittade på mig, sådär lite suddigt som bara en nyföding kan, och jag fick för mig att han försökte känna igen sin mamma. När jag höll om hans kropp, gled hans lilla hand över min axel. Den var varm och mjuk mot huden. Då försvann allt tvivel. Min son, min pojke, sov gott i min famn. Min dröm hade blivit sann jag hade blivit mamma.
