När jag sist klev in i mosters lägenhet för att lämna några viktiga papper, var luften tung av spänning. Vi brukade bara ses under jul och midsommar, men nu krävde nöden sitt. Moster lever inte så bra inte ekonomiskt sett, men det handlar inte om pengar egentligen. Det handlar om ordning och reda. Jag är inte snål, men jag anser att renlighet är fundamentalt. Man kan ha det enkelt men ändå hålla sitt hem snyggt.
På väggarna trängdes dammsamlande prydnader. Trästatyer, slitna kaffekoppar i porslin, gamla sillburkar som var staplade i längder, allt lyste av år av oförändring. I badrummet stod kattlådan den tömdes kanske bara en gång i veckan. Det låg sopor och skräp överallt på golvet. Hela lägenheten doftade av avlopp och gammal mat.
Moster, med sitt mjuka leende, bjöd mig vänligt på något att äta och började duka fram. När hon satte fram porslinet såg jag direkt att det var smutsigt. När hon öste upp grytan åt oss gick jag tyst och diskret ner i min väska, drog upp mina antibakteriella våtservetter och började torka av gafflarna så noga jag bara kunde.
Då såg hon vad jag höll på med. Jag kände hennes blick, tung och sårad, bränna över bordet. När jag sedan petade misstänksamt i maten och försökte se neutral ut, sa hon med en röst som darrade lite:
Älskling, är du inte hungrig, eller smakar det inte bra?
Vad kunde jag säga? Kände ni också någon gång att ni inte riktigt hörde hemma där mitt i någon annans värld av damm och hemligheter?
