Erik var en enkel och hederlig ung man utan dåliga vanor. När han fyllde 25 år fick han hjälp av sina föräldrar att ordna pengar till kontantinsatsen för en bostadsrätt i Stockholm. Så småningom började han bo ensam. Erik arbetade som programmerare och trivdes bäst med ett lugnt liv utan mycket kontakt med andra människor.
För att inte känna sig alltför ensam, bestämde han sig för att skaffa en katt. Katten hade ett fel på sina framtassar. De som ägde kattens mamma ville avliva den, men Erik tyckte synd om katten och tog hand om den. Han gav den namnet Sötis. Erik och Sötis fick snabbt ett fint liv tillsammans. Varje dag skyndade Erik hem från jobbet för att träffa Sötis, och Sötis väntade alltid på honom vid hallmattan.
Efter ett tag började Erik träffa en kollega från jobbet en tjej med det typiskt svenska namnet Svea. Svea visade sig vara bestämd och höll sig inte tillbaka, så efter mindre än en månad flyttade hon in hos Erik.
Svea tog omedelbart illa vid sig av Sötis och bad Erik göra sig av med katten. Erik vägrade och förklarade att Sötis betydde mycket för honom. Men Svea gav sig inte, och bad honom flera gånger att göra sig av med katten. Till slut sa Erik ifrån och meddelade att katten skulle stanna. Svea svarade att katten förstörde deras image, för varje gång de hade gäster blev folk äcklade av kattens tassar. Erik kände sig splittrad mellan Svea och Sötis, eftersom han tyckte om båda.
Eriks föräldrar var heller inte nöjda med hans val av partner. De tyckte Svea var respektlös och oartig. De rådde sin son att inte ha bråttom med att flytta ihop eller gifta sig, utan att ge sig tid att se hennes sanna sida.
När Sveas föräldrar kom på besök till deras hem, insåg Erik till slut att han inte ville binda sitt liv till henne. Sveas pappa skrattade så fort han såg Sötis och kallade katten underlig. Erik tog direkt Sötis i försvar.
Men under hela kvällen hånade Svea och hennes pappa kattens utseende och föreslog flera kreativa sätt att bli av med den. Sveas mamma stämde in i deras skämt. Nästa dag, när Erik kom hem från jobbet, var Sötis borta. När han frågade Svea om katten, berättade hon att hon lämnat den på ett djursjukhus.
Erik gav sig genast ut för att leta efter Sötis. Efter fem timmars sökande hittade han sin katt. Sötis spann nöjt i Eriks armar när han blev återfunnen. Väl hemma bad Erik Svea packa sina saker och flytta ut. Han ville inte träffa henne igen hennes beteende hade blivit motbjudande för honom.
Nästa morgon packade Svea ihop sina saker och gick tyst och resignerad. Hon hade aldrig trott att katten skulle vara viktigare än hon själv.
Idag lever Erik och Sötis tillsammans, och katten är alltid glad när Erik kommer hem från jobbet. Ibland krävs det mod att stå upp för det man älskar, även om det innebär att man måste välja bort människor som inte kan visa ömhet och respekt. Det är först när man står upp för det mjuka och sårbara som man verkligen visar vem man är.
