När min fru såg vad jag hade tagit hem den här gången skrattade hon så högt att de tre kattungarna, som skyndade fram för att se vad som hände, snabbt gömde sig bakom hennes ben. Katthonan, när hon fick syn på sina ungar, slet sig från mina händer och började genast slicka dem…
Jag kör en liten lastbil och levererar allt möjligt runtomkring Stockholm. Varje morgon får jag en lista med adresser som ska besökas och uppdrag som ska utföras. Utanför stan ligger en liten depå med många likadana bilar: där finns parkering, ett rum för fika och ett system som håller koll på när vi kommer och går.
Jag hoppade in bakom ratten, startade motorn; den gamla lastbilen mullrade, vibrerade och hostade som vanligt. Under lunchpausen stängde jag av motorn och var på väg mot fikaborden när jag plötsligt hörde ett konstigt ljud från motorrummet. Det lät som om en rem gnisslade eller något hade fastnat i fläkten fast bilen var ju avstängd. Jag kastade en blick på de andra chaufförerna som redan satt och mumsade på sitt kaffe och bullar, men gick ändå tillbaka för att titta.
När jag lyfte på huven blev jag nästan stum. Där, precis vid kylfläkten, satt en liten svart kattunge, täckt av motorolja, och pep ynkligt. Knäna blev svaga, och jag föreställde mig i ett ögonblick vad som kunde ha hänt om den lilla krabaten fastnat bland de rörliga delarna. Jag plockade försiktigt upp kattungen, slog igen huven och lade den i passagerarsätet.
När jag kom hem blev det liv i luckan.
Din slarver! Hur kan du inte kontrollera bilen innan du kör? Tänk om du hade kört ihjäl den där stackaren! Om det händer igen får du sova på soffan, fattar du?
Jag försökte försvara mig, men kattungen spann nöjt i min frus händer, och snart försvann den bestämt till badrummet. Där inne hördes genast en massa gullande, viskande och pussande.
Jag suckade tungt. Jag försökte minnas när jag själv sist fått höra sådana ömhetsbetygelser. Hjärtat minns dåligt, så jag gick och återvände till jobbet.
Nästa dag, med gårdagens erfarenhet färskt i minnet, öppnade jag huven rent och fint. Jag satte mig på huk och kikade under bilen. Och där satt en ny kattunge rödvit dessutom! När jag lutade mig fram pep den och skuttade direkt mot mig. Förvirrad plockade jag upp den och funderade på var den kunde ha kommit ifrån och vad jag nu skulle göra. Jag mindes min frus stränge ord och styrde bilen hemåt.
Den här gången fick jag ingen utskällning. Tvärtom, min fru såg på mig med respekt och konstaterade:
Efter tjugo år är det här nog det första riktigt kloka du gjort.
Bra jobbat! sa hon och bar iväg den nya kattungen till badrummet, där den första redan väntade.
Allt flöt på. Mitt humör ovanligt gott, jag kände mig nöjd och självsäker. På kvällen åt familjen middag nu i fyrklöver två kattungar som genast valde min fru, klättrade upp i hennes famn och busade, medan hon skrattade så öppet och lyckligt som hon brukade göra förr. Det var för det där skrattet jag en gång blev kär.
Nästa morgon böjde jag mig åter försiktigt ner för att titta under bilen.
Herregud! viskade jag.
Där satt en tredje kattunge grå med vita tecken. Jag tog även denna lilla ut i solen.
På kvällen tog min fru med mig till en kvinna i Vällingby som kallades kloka gumman lite trollkäring och medium. Hon undersökte mig noggrant och sade: två kärleksritualer, tre förbannelser och öga avund. Allt det skulle kosta en månads arbete och fem tusen kronor.
Nästa morgon stod jag och rökte länge innan jag vågade närma mig bilen igen. Till slut tittade jag under, och där möttes jag av en vuxen grå kattmamma, med slokande juver uppenbart är det modern till de tre ungarna.
Vad gör jag nu? frågade jag uppgivet.
Jag öppnade dörren till kupén. Katthonan jamade och klättrade lugnt in.
När jag kom hem med den vuxna mamman hade min fru galet kul, och dansade runt så att kattungarna, lockade av hennes skratt, blev rädda och gömde sig bakom hennes ben. Katthonan såg dem, slapp ner från mina armar och började genast slicka sina ungar.
Jag stod bara och tittade, förvånad som om jag aldrig sett något liknande.
Vad håller hon på med egentligen? undrade jag.
Men min kära, har du fortfarande inte förstått? Hon ordnade bo för sina ungar … och samtidigt fixade hon sitt eget! skrattade min fru.
Hon böjde sig ner, klappade kattmamman och skakade på huvudet.
Under hela livet har jag aldrig sett någon katt tänka på det här viset. Det krävs särskild kattlogik!
Mot veckoslutet meddelade min fru att jag skulle åka till landet och fiska. Jag blev så förvånad att min haka hängde, och ögonen blev gigantiska.
Åk bara, sa hon. Jag bjuder hem mina väninnor. Håll dig borta från köket så slipper du vara i vägen. Okej?
Jaha… muttrade jag, osäker på om jag skulle glädjas eller vara bekymrad. Fast det spelade ändå ingen roll vad jag tyckte.
Innan jag gick ut kom hon fram och pussade mig.
Jag har alltid vetat, sa hon, att du är fantastisk.
Jag steg ut på trappan och såg mig omkring.
Herregud, vad det är vackert här! viskade jag. Hur har jag kunnat missa det?
Fåglarna sjöng. Inte bara på grenarna det kändes som om de kvittrade inom mig också.
Under tiden började väninnorna dyka upp, varje med egen flaska vin och smått och gott från delikatessdisken. När alla satt kring bordet gjorde kattmamman sig till i mitten. Kvinnorna hällde upp bubbel, höjde glasen:
Skål för den kloka kattmamman som lyckades ordna både bo för sina barn och sitt eget liv!
Sen minns ingen vad de skålade för nästa gång. Katthonan sträckte ut sig på duken och kisade nöjd mot gästerna. Hon kände här är hennes hem, här är hon älskad.
På soffan sov hennes tre ungar, ihopträngda och snusande tyst.
Därför vill jag avsluta med en enkel skål:
Må visa kvinnor och deras lyckligt lottade män få hälsan behållen. Och det önskar jag även er allihop.
