Det är ju lite läskigt att resa ensam med min dotter du förstår, två kvinnor, vi kan inte språket, tänk om något händer svärmor viftar med handen. Men tillsammans med er två känns det redan mycket tryggare.
Vi finns nära om något skulle ske.
Lisa hade ingen aning om hur “nära” de faktiskt skulle hamna.
Så himla synd, suckar Lisa.
De hade planerat semestern tillsammans, Lisa och Max, Vickan och Kalle, i mer än ett halvår.
Max bror och hans fru var verkligen den perfekta resegruppen för henne man kunde lita på att allt blev roligt oavsett semesterform, för smaken var lik på nästan allt.
Förra året hade de semestrat ihop två gånger båda gångerna hade varit riktiga fullträffar.
Men nu
Så klart skulle Lisa aldrig drömma om att klandra Vickan för att hon blev sjuk på så olämpligt vis.
Men visst fick Lisa vara besviken över att planerna sprack?
Vad ska man göra Ni får vandra bland gamla ruiner själva den här gången, säger Kalle.
Kalle var också ledsen över den inställda resan, men det fanns inte en chans att lämna sin sjuka fru bakom sig det gick bara inte.
Och ingen skulle begära det heller.
Tråkigt med pengarna också, det var sent att få tillbaka hela resan, men mest var det känslan av förlorade planer som sved.
Max, Lisa, jag har faktiskt en underbar idé samma kväll kom Max och Kalles mamma över.
Hon brukade hälsa på ofta, Max och hans mamma hade alltid haft en nära relation.
Marianne var egentligen en ganska snäll person.
Visst kunde hon ha sina egenheter som många “traditionella” mammor gillade hon att försöka lära Lisa allt om hushållsbestyr, men också på ett rätt milt sätt jämfört med väninnornas svärmödrar.
Ärligt talat var Lisa rätt nöjd med att ha fått just Marianne.
Jo, Marianne dök upp hemma hos dem åtminstone fyra gånger i veckan.
Men bara varannan vecka fick hon ett ryck och började dela ut goda råd om städning och matlagning.
Flera råd hade faktiskt visat sig vettiga så nej, Lisa såg inte henne som någon riktig plåga.
Därför var hon rätt kluven men positiv när Marianne förslog att de skulle resa tillsammans.
Marianne erbjöd sig att ta med sin yngsta dotter, Matilda, köpa Kalle och Vickans biljetter och helt enkelt följa med Max, Lisa och Matilda till Thailand för att värma sina gamla leder och uppleva något nytt.
Tänk, det är lite otryggt att åka själv med bara dottern ändå, två kvinnor, utan språkkunskaper och allt sade hon igen. Men med er två känns det så mycket lugnare.
Och vi håller ihop, om något skulle hända.
Lisa visste inte då hur bokstavligt det skulle bli fråga om “hålla ihop”.
Hade hon vetat hade hon nog aldrig tackat ja till semester med blivande svärmor och svägerska.
Fast på ett sätt var det kanske bra att få se sin blivande familj på nära håll innan man stod där, gift och insnärjd i papper och byråkrati för att gå isär.
Man kan säga att det blev en billig läxa för Lisa, ändå.
Alla kompisarna undrade vad hon höll på med när hon berättade om planerna.
Vem reser med svärmor, och då dessutom som ogift? Det där med avkoppling kunde hon ju glömma Marianne skulle säkert styra och ställa, och göra henne till hushållerska åt sig och Max.
Och så skulle hon nog se till att Lisa eller Max underhöll Matilda hela dagarna också.
Men Lisa invände: Matilda är redan vuxen, nitton år, och brukar klara sig själv hon har aldrig haft något större behov av sällskap, knappt ens hemma. Det blev mest ett hej vid ytterdörren eller fråga om man kunde skicka över saltet vid middagsbordet.
Så Lisa tvivlade starkt på att Matilda skulle sätta igång med umgänge under resan.
Och Marianne… ja, man får väl anpassa semesterns fart och aktiviteter lite, men två veckor går fort ändå.
Och om det verkligen blev katastrof kunde man ju i fortsättningen alltid ha en rimlig ursäkt till att inte semestra tillsammans igen.
Man måste ju åtminstone pröva innan man säger nej, försökte Lisa intala sig själv så hade hennes mamma alltid sagt.
Kompisarna kände ju inte Marianne de dömde efter sina egna tuffa svärmödrar, som ofta var både grälsjuka och elaka.
Samma tjejer som annars påpekat att Lisa faktiskt varit lyckligt lottad med både Max mamma och hela hans familj.
Ändå vände vinden nu och de försökte övertala henne att ställa in, så snart som möjligt.
Men hur skulle Lisa kunna dra sig ur, när båda Marianne och Max var så förväntansfulla? Max var bara glad över att kunna ta med sin mamma till Thailand.
Det första varningsskottet kom redan på planet.
Matilda fick sitta vid fönstret, det ville ingen bråka om.
Lisa flög ofta i tjänsten och brydde sig föga om utsikten.
Max var bara intresserad av flygplanets filmutbud.
Själv ville Lisa helst ha passagen hon gillade att kunna röra sig fritt utan att behöva väcka någon.
Mittemot satt Marianne, lätt nervös, och när planet flög in i turbulens var hon nära tårarna.
Så, när Marianne bad Lisa byta plats för att få sitta nära sin son, kunde Lisa inte säga nej.
Konstigt nog, när planet planade ut och turbulensen försvann var det ingen som tänkte på att Lisa kunde få tillbaka sin plats.
Tvärtom Marianne började titta nyfiket på samma film som Max och somnade sedan mot sonens axel.
“Du behöver ju inte irritera dig nu”, intalade Lisa sig själv. “Skulle du själv blivit så rädd och upprörd skulle du inte heller orka tänka på vett och etikett direkt.”
Inte heller var det artigt att väcka någon som precis lyckats somna.
Fast någonstans anade Lisa ändå att det var litet väl märkligt att Marianne precis vaknade när maten började delas ut.
Och egentligen kunde väl Marianne byta plats med Matilda i stället för Lisa Matilda hade sedan länge dragit för fönstret och såg också på film.
Ju längre Lisa såg på sin “nya familj” desto mer irriterad blev hon.
Det blev ännu värre på flygplatsen.
Max brydde sig knappt om Lisa först utan rusade genast till sin mamma, hjälpte henne med väskor, letade vattenautomat.
Det kändes nästan som om Lisa var onödig någon man kunde förbise.
Sötnos, varför tar du åt dig? Ingen tycker du är oviktig.
Mamma är bara ovan vid nya länder, och du såg själv hur hon blev under flygresan
“Varför skulle din mamma ens följa med oss då?” tänker Lisa, men säger inget.
Den där rösten inom henne, du-vet-hon-som-fick-lära-sig-att-man-ska-ge-plats-åt-äldre-och-alltid-vara-snäll, viskar också att Lisa är stark och självständig nog, det är okej att Max bryr sig lite extra om sin mamma just nu.
Men Lisa vet ännu inte att detta bara är början.
Redan nästa kväll, efter officiell fanfar och flyttkartonger, flyttar Max mamma in i deras hotellrum.
