Barnbarnet är inte önskat
Mamma tycker att Anneli är svag, sa min man Johan till slut, märkbart obekväm. Att hon behöver mer hjälp, för hon har ju ingen man.
Och vi har det liksom stabilt.
Stabilt? sa Elin och vände sig om. Johan, jag har gått upp femton kilo sen förlossningen.
Min rygg värker konstant och mina knän låter för varje steg.
Läkaren sa att om jag inte börjar ta hand om min hälsa nu, så kommer jag om ett år inte ens kunna lyfta Simon i famnen.
Jag måste till gymmet. Två gånger i veckan, en och en halv timme åt gången.
Du jobbar jämt, och ibland kvällar och helger. Vem ska jag be sitta med vår son?
Din mamma verkar inte bry sig om sitt barnbarn, hon har ju redan ett barnbarn Saga!
Johan svarade inte.
Ja, vem?
Elin lutade pannan mot den svala rutan och såg hur svärmodern Ingeborgs gamla Volvo långsamt backade ut från innergården.
De röda bakljusen blinkade ett ögonblick och försvann bakom hörnet.
Klockan i köket slog precis sju på kvällen.
Ingeborg Johansson hade stannat hos dem exakt fyrtiofem minuter.
I vardagsrummet försökte Johan roa ettåriga Simon.
Lille Simon snurrade fascinerat på plastlastbilens hjul, ibland kastade han en blick mot dörren där mormor just försvunnit.
Har hon åkt? Johan stack in huvudet i köket och masserade nacken.
Flugit sin väg, svarade Elin utan att vända sig. Hon sa att Simon redan var så grinig av trötthet, och ville inte störa hans rutiner.
Ja, han pep till när hon bar honom, försökte Johan le, men han visste att det var en ursäkt.
Han pep för att han knappt känner igen henne. Vi har inte sett henne på tre veckor. Tre!
Elin vände sig irriterat från fönstret och började samla de smutsiga kopparna i diskhon.
Låt det vara, Elin Johan närmade sig bakifrån, försökte omfamna hennes midja, men hon undvek och sträckte sig efter disktrasan. Mamma är bara hon är van vid Saga. Hon är större nu, fyra år snart, och det är ju enklare
Det är inte enklare, Johan. Det är mer intressant för henne.
Saga är Annelis dotter. Och Anneli är hennes favori.tdotter.
Och vi vi är bara extra. Som en eftersläntrare.
Förra fredagen var det likadant.
Ingeborg tittade in en kort sväng, lämnade en billig plastskallra till Simon och hade redan blicken på dörren.
Johan hann bara nämna att han behövde åka ut på jobb på lördagen, och att det skulle vara toppen om mamma kunde passa Simon ett par timmar så att Elin hann gå till apoteket och handla.
Åh, Johan, det går verkligen inte! utbrast Ingeborg. Saga och jag ska på dockteater, och sen ska jag ta hand om henne hela helgen – Anneli jobbar så hårt och behöver ju tid för sig själv!
Johan min syster uppfostrade Saga på egen hand, men det var högst relativt.
Medan Anneli sökte sig själv och bytte pojkvänner, bodde Saga i veckor hos mormor.
Mormor hämtade henne från förskolan, gick på danslektioner, köpte dyra jackor och visste namnen på varenda docka i barnrummet.
Har du sett hennes status? Elin nickade mot mobilen på bordet. Se vad din mamma lagt upp.
Johan tog motvilligt mobilen och scrollade.
Där dök bilder upp: Saga som äter glass, Saga med mormor i gungan, Saga och Ingeborg som pysslar tillsammans en lördagkväll.
Text: Min största lycka, min glädje.
De tillbringade hela helgen ihop, Elin bet sig i läppen för att hålla tillbaka tårarna. Och hos oss stannar hon tio minuter! Och där idyll.
Johan, Simon är bara ett år. Han är hennes barnbarn. Din son. Varför behandlar hon honom så här?
Johan var tyst han hade inget svar.
Han mindes plötsligt när hans mamma ringt mitt i natten för att kranen läckte i köket, och han åkt tvärsöver Uppsala för att laga det.
Mindes hur han betalade av hennes snabblån, lån hon tagit för att köpa Anneli en ny mobil till födelsedagen.
Mindes hur han tillbringat varje helg i maj på landet och grävt i trädgården, medan systern och Saga solade på altanen.
Vi kan väl be mamma igen, försökte Johan. Jag ska förklara att det handlar om hälsa, inte om lyx.
Elin sa ingenting. Hon visste redan att det inte skulle leda någon vart.
***
Samtalet blev på tisdagskvällen.
Johan satte mobilen på högtalare, så Elin hörde allt.
Hej mamma. Jo, det är så att
Elin behöver gå på gymmet av hälsoskäl. Ryggen är riktigt dålig
Åh, Johan, vilket gym? Ingeborgs röst ekade glatt, i bakgrunden hördes Sagas fnitter. Hon får göra lite gymnastik hemma, det är billigare.
Om man inte äter så mycket bullar så gör inte ryggen ont heller.
Mamma, det är inget att diskutera. Läkaren har ordinerat henne träning och massage.
Kan du sitta barnvakt åt Simon på tisdag och torsdag mellan sex och åtta? Jag kan hämta dig och köra hem.
Det blev tyst en stund.
Johan, du vet ju mitt schema. Jag hämtar Saga klockan fem, sen har vi aktiviteter, och så är vi ute och leker i stadsparken.
Anneli jobbar till sent, hon litar på mig.
Jag kan inte bara lämna Saga för att din Elin ska springa på gym!
Mamma, Simon är också ditt barnbarn. Han behöver också tid med dig. Du ser honom bara en gång i månaden!
Börja inte nu. Saga är flicka, hon dras till mig, hon älskar mig.
Och Simon är så liten, han förstår inget. När han blir äldre ska vi umgås.
Nu har jag inte tid, vi ska måla.
Hej då.
Johan lade långsamt bort mobilen på bordet.
Hör du? Så vår son måste förtjäna hennes uppmärksamhet?
Bli tillräckligt stor innan mormor vill bry sig om honom?
Johan, jag visste att hon skulle säga så här, Elins röst brast. Jag visste det sen den dagen vi åkte hem från BB och hon kom två timmar för sent. Saga måste ju ha nya strumpbyxor.
Johan, det gör mig inget om hon tycker jag är tjock eller lat.
Det gör ont för Simons skull. Han kommer fråga: Mamma, varför är mormor Ingeborg alltid med Saga och aldrig med mig?
Vad ska jag säga? Att hans faster är älsklingsdottern och hans pappa bara är en plånbok och gratis reparatör åt sin mamma?
Johan steg upp och började gå fram och tillbaka på köksgolvet. Han höll på i en kvart, sedan stannade han tvärt och sa:
Kommer du ihåg vi pratade om att renovera hennes kök?
Elin nickade.
De hade sparat i ett halvår för att kunna överraska Ingeborg med ett nytt kök till hennes födelsedag.
Johan hade redan valt ut luckor, hittat en hantverkarfirma, prutat till sig rabatt.
Det skulle bli rätt mycket pengar, lika mycket som en årsprenumeration på det bästa gymmet med pool och personlig tränare för Elin skulle kosta.
Det blir ingen renovering, sa Johan bestämt. Jag ringer möbelaffären imorgon och avbeställer.
Men är du allvarlig? Elin såg på honom med stora ögon.
Helt och hållet. Om mamma bara har tid och ork för ett barnbarn, får hon också klara sina problem själv.
Eller så får hon be Anneli om hjälp. Anneli kan hämta potatis från landet, laga blandare, betala räkningar.
Vi anställer en barnvakt till tiderna då du går till gymmet.
***
Nästa morgon ringde Ingeborg själv.
Johan, jag tänkte Skulle du inte komma och titta på fläkten i köket den här veckan?
Den krånglar så, hela lägenheten fylls av matos. Saga saknar dig hon frågar jämt: Var är min morbror Johan?
Johan satt på kontoret och slöt ögonen.
Tidigare hade han redan börjat tänka på att handla reservdelar och svänga förbi.
Men nu
Jag kommer inte, mamma, svarade han lugnt.
Vadå, kommer inte? mammans röst blev direkt sårad. Men fläkten! Jag kommer ju kvävas!
Be Anneli om hjälp. Eller hennes nya kille.
Jag har fullt upp nu, vi har bestämt oss för att ta tag i Elins hälsa, så all min lediga tid är redan uppbokad.
Jag ska vara med Simon.
På grund av sånt här trams? snäste mamman. Du sviker din mamma för din frus nycker?
Jag sviker ingen. Jag prioriterar bara, precis som du.
Du prioriterar Anneli och Saga. Jag prioriterar Elin och Simon.
Det är bara rättvist.
Kallar du mig för dålig mor?! skrek mamman. Jag har gjort allt för dig! Uppfostrat dig och tagit hand om dig!
Och så tackar du mig så här?!
Vad är allt, mamma? Johan höll rösten lugn. Hjälpa Anneli med mina pengar?
Låta henne vila när jag jobbade på landet åt dig?
Vet du, vi har bestämt oss köket du skulle få i present jag har redan avbokat det.
Pengarna går till barnvakt, nu när Simons mormor inte har tid för sitt barnbarn.
Tre sekunder senare exploderade telefonen av hans mammas röst:
Hur vågar du! Jag är din mor! Jag gav dig allt! Den där Elin har fört dig bakom ljuset!
Och Saga då? Hon har ingen pappa hon behöver någon som bryr sig!
Simon har det hur bra som helst!
Varför tror du jag MÅSTE älska honom?
Mitt hjärta tillhör Saga, hon är min ögonsten!
Otacksam! Hör inte av dig mer! Kom inte ens innanför min dörr!
Johan slog tyst av samtalet.
Han darrade lite på händerna, men kände sig ändå märkligt lättad. Han visste att detta bara var början på rätt mycket bråk.
Hans mamma skulle ringa Anneli, som i sin tur skulle börja bomba med arga meddelanden kalla dem snåla och känslokalla.
Det blev precis så.
På kvällen när han kom hem möttes han av Elin i hallen. Hon hade redan lyssnat på ett fem minuters ilsket röstmeddelande från svärmor, där giftorm var det mildaste ordet.
Är du säker på att vi gör rätt? frågade hon tyst när Simon lagt sig och de åt kvällsmat. Hon är ju ändå din mamma.
En riktig mamma älskar alla sina barn och barnbarn, Elin. Inte bara en, och utnyttjar de andra.
Jag har blundat länge. Tänkt att sån är hon bara.
Men när hon sa att ditt och Simons välmående inte spelar nån roll för henne då var det nog.
**
Grälet höll i sig länge.
Både Anneli och Ingeborg, nu utan sina vanliga bidrag, ringde och skrev, bad, hotade och försökte spela på Johans dåliga samvete.
Vi stod emot tillsammans, lät bli att svara.
Två veckor senare stod Anneli utanför dörren.
Hon började med att skälla ut Johan, kallade honom hunsad och otacksam, krävde att han skulle betala mammas räkningar och ge pengar till mat och medicin.
Johan stängde bara dörren framför henne.
Han hade fått nog av att vara den duktiga sonen.
