En dag kom maken hem från sin mamma, suckade och föreslog ett faderskapstest för deras tvååriga dotter: »Inte för mig, för mamma«
»I sex månader innan vårt bröllop upprepade hon till sin son: Gift dig inte med henne, hon passar inte dig!« berättar Moa, trettio år, med en röst darrande av ilska. »För söt, hon kommer att vara otrogen! Vi skrattade åt det, skämtade om att Emil borde ha valt en krokodil istället för att undvika bedrägeri. Men nu skrattar vi inte längre. Inte alls.«
Moa anser sig inte vara en bländande skönhet. En vanlig ung kvinna från förorten till Göteborg, välvårdad som de flesta. Smal, välkammad, klädd enkelt, hon har alltid varit kräsen i kärlek och respekterat sig själv. Varför hennes svärmor, Margareta, bestämt sig för att Moa är lättsinnig och otrogen förblir ett mysterium. Men denna kvinna har förvandlat hennes liv till ett helvete.
De har varit gifta i fyra år och har en dotter. Moa är föräldraledig, hennes dagar består av matlagning, städning och blöjbyten. De enda hon träffar? De andra mammorna i parken. Men Margareta ger sig inte. Hon misstänker Moa för otrohet och spionerar på henne som en billig deckar-TV-detektiv.
»Hon har alltid hållit koll på mig!« suckar Moa med ögonen blanka av tårar. »Hon ringde för att kontrollera, dök upp utan förvarning, försökte styra varje steg. Först försökte jag skratta åt det. Jag berättade för Emil, vi skrattade. Men det är utmattande! Jag har exploderat flera gånger, vi har grälat. Hon lugnade sig en tid för att sedan starta om igen.«
Den första skandalen kom några månader efter bröllopet. Margareta dök oväntat upp på Moas arbete. Ingen förvarning, ingen anledning. Bara för att kolla: »Jobbar hon verkligen här? Eller ljuger hon för sin man för att springa till älskare?«
»Jag vet inte ens hur hon lyckades komma in!« säger Moa upprört. »Vi har säkerhet, besökare måste registrera sig. Jag trodde jag skulle svimma när receptionisten visade henne fram: Någon som söker dig. Jag frågade: Margareta, vad gör du här? Och hon svarade: Jag ville se var du jobbar. Medan hon spanade in rummet! Vårt kontor är öppet, alla sitter vid sina skärmar. Jag vågar inte tänka på om jag hade haft ett stängt kontor«
Receptionisten, Linnea, berättade senare för Moa att denna konstiga kvinna ställt massor av frågor. »Sen när hon jobbat här? Kommer hon i tid? Pratar hon med någon? Har hon någon här? Jag sa att du var gift!« tillade Linnea förvirrad. Moa var rasande. Hemma exploderade hon inför Emil: »Din mamma har gått för långt! Prata med henne, det här är ju galet! Hon såg nästan under mitt skrivbord efter en älskare. Fast vem vet«
Emil verkade ha ett allvarligt samtal med sin mor. En relativ lugn period följde. Margareta ringde på kvällen, frågade efter nyheter, skickade kladdkaka. Moa hoppades att stormen var över. Fel.
Nästa incident hände under hennes graviditet. Sjukskriven sov hon hemma, telefonen avstängd, när ett oväsen väckte henne: dunsar i dörren och en ihållande ringklocka. »Jag ryckte till, trodde det var en brand!« berättar hon. »Jag kikade genom titthålet Margareta! Ansiktet förvridet, bankade på dörren och ringde som en galning. Jag vågade inte öppna. Jag ringde Emil: Kom genast, jag fattar inget! Han kom på tjugo minuter. Under tiden stod hon kvar vid dörren«
De skrek på Margareta. Moa hotade med att ringa polisen eller en psykiatrisk klinik om det hände igen. »Håll henne borta från mig!« krävde hon. Lugnet återvände tillfälligt.
Moa födde en dotter, men hennes svärmor vägrade ens träffa henne. Anledningen? I Emils familj hade det bara funnits pojkar. En flicka, enligt Margareta, var bevis på otrohet. »Jag lyssnade inte ens på det där struntpratet,« säger Moa. »Jag pratar inte med henne längre. Emil träffar henne en gång i månaden, utan oss. Så mycket bättre. Jag skulle aldrig lämna min dotter i hennes vård.«
Det värsta kom senare. En kväll kom Emil hem från sin mor, mörk i blicken, och föreslog ett faderskapstest. »Inte för mig, Moa, för guds skull!« stammade han. »Det är för mamma. Så att hon slutar en gång för alla! Hon blir galen, och jag får ta allt det här«
Moa brast ut i ett bittert skratt. »För din mamma?« Hennes röst darrade av ilska. »Säg som det är, att du tror på hennes vanföreställningar! Hon kommer aldrig sluta. Även med tre tester skulle hon påstå att vi fifflat med resultaten! Jag tänker inte leka med henne, punkt slut.«
»Det är bara ett test« envisades Emil.
»Varför då?« Moa stirrade på honom, höll tillbaka tårarna. »Jag vet vem som är min dotters far. Och du? Om du behöver det, visst. Men först skiljer vi oss. Jag stannar inte hos en man som inte litar på mig!«
Hennes ord föll som en dom. Förtroendet mellan dem sprack, förgiftat av hans mor. Moa kände att hon var på randen till avgrunden, utan att veta hur hon skulle rädda sitt äktenskap från detta vanvett.
Livets läxa? Gift dig inte för kärlekens skull om du inte är beredd att kämpa mot en svärmors misstro för ibland är det inte kärleken som prövas, utan din egen styrka.
