“Drömmar som går i uppfyllelse”
– Unge man, du skrapade min bil! stod en slank kvinna insvept i en vit päls på trottoaren.
– Parkera ordentligt nästa gång, muttrade Viktor. – Först köper ni körkort, sen skapar ni kaos på vägarna. Kvinnor borde inte ens få köra bil!
– Ser du inte snödrivorna överallt? Vart skulle jag parkera enligt dig? Där borta i drivan? pekade hon med sina smala fingrar. – Jag ringer polisen!
Viktors ilska sjönk genast. Han hade redan fått en bot för fortkörande den här månaden. Nu detta också.
– Jag körde också in i en snödriva. Du måste förstå, det var inte meningen.
– Och vad föreslår du? frågade hon iskallt.
– Att vi löser det här på plats.
– Nej. Det är en principfråga. Jag står inte för sexism.
– För vad?
– För att du ogillar kvinnor!
– Okej, jag erkänner att jag hade fel, morrade Viktor mellan tänderna. – Jag betalar för din… lilla repa. Plus extra för kränkningen. Hur mycket vill du ha?
Efter långa förhandlingar gav hon slutligen med sig. Viktor fick till och med en känsla av att hon drog ut på tiden för att få mer pengar av honom. Han betalade en rejäl summa bara för att slippa mer besvär.
Viktor suckade tungt. Nu var han ännu mer i minus. Dessutom var det Emelias födelsedag, han hade inte ens hunnit köpa en present.
Han öppnade bankappen för att dubbelkolla: bara tre tusen kvar på kontot. Lönedagen var en vecka bort. Inget val – han skulle bli tvungen att låna. Han ringde sin bästa vän.
– Kompis, jag är själv pank just nu, sa Markus. – Varför gav du henne så mycket? Hon verkade ju knappast fattig. Såna som hon ska man bara hantera via polisen. Eller gör en EU-anmälan för att slippa tjafsa med försäkringsbolag. Du stannade ju kvar, ingen hit-and-run här.
– Fan, jag tänkte sälja bilen. Om polisen registrerar repan blir det en olycka i registret. Försök förklara för köpare att bilen inte varit med i en krock. Du råkar inte känna någon som kan låna mig pengar? Bara en vecka. Det är Emelias födelsedag. Man kan inte komma tomhänt, fattar du väl.
– Nej, såna som Emilia gillar inte bara en kort, skrattade Markus. – Men jag har inga försök, ärligt. Ledsen, grabben.
Viktor stoppade telefonen i hållaren, vevade ner rutan och tänkte. En timme hade passerat sedan kvinnan i vit päls försvunnit runt hörnet, men han satt fortfarande kvar på den förbannade parkeringen. Han hade verkligen försökt vara försiktig, men hjulet gled på isklumpen, bilen ryckte åt sidan, och pang – det blev en skärning i grannbilen.
Då slog det honom – han hade en kreditkart förlängd någonstans. Han kunde inte tro att han glömt! Lösningen kom som en blixt, och han kände sig genast uppnupHan skyndade sig till juveleraren, för nu skulle Emelias dröm äntligen gå i uppfyllelse.
