När ska middagen vara klar?
När du lagar den, då blir den klar. Svärmor kröp fram med sina glasögon. Mikael, vad vill din fru att jag ska stå vid spisen? Ska hon ligga kvar? Alva, utan att lyssna, tog några saker och gick ut i korridoren. Svärmor följde efter. Vad håller på att hända? Vart är du på väg? På semester! Hej då!
Alva ställde de tunga väskorna på golvet med ett suck av lättnad.
Jag är hemma!
Från rummet hördes ett mumlande, och sedan dök mannen som mumlade upp. En man i fyrtioårsåldern, kanske lite yngre eller äldre, i träningskläder och tofflor.
Alva, vad är det för vana att skrika? Du är ju inte på din gård. Bete dig fint.
Jo, du kunde väl ha mött mig, du vet att lönen kom, vi måste handla mat.
Mannen suckade högt:
Herregud! Vilken mat men?
Han vände sig och gick in i rummet. Alva pustade tungt. Allt hade blivit för mycket!
Hon jobbade på två heltidstjänster för att hålla hemmet i ordning, medan hennes man, med stöd av sin mor, hade i över ett år skrivit på en mytomspunnen roman den andra. Den första hade ingen uppskattning fått, för ingen förstod konst.
Alva klädde av sig, bar väskorna in i köket. Från och med i morgon hade hon semester och skulle städa hela lägenheten, tvätta, sträcka och lägga tillbaka alla saker under svärmors vakande öga. Hon var så trött.
Sigrid, svärmor, kikade in i köket.
Alva, varför sitter du här? Ska du laga åt mannen? Han har jobbat hela dagen och väntar nu på dig!
Tjatat du mycket?
Alva förstod inte hur hon hade hamnat i den situationen. En gång hade hon beundrat författaren som drömde om att bli berömd, men nu darrade hon för varje blick från svärmor och försökte göra allt rätt. Hon höll tyst av skuldkänsla, för medan hon var hemma med barnvakt hade svärmor hållit familjen flytande.
Sigrid var på väg ut när hon plötsligt vände sig:
Vad sa du?
Jag frågade om du hade tjänat mycket. Vanligtvis tar folk med lönen hem till huset.
Hur vågar du? Mikael har hela dagen funderat på nästa kapitel! Vad tror du att du vet om att arbeta med huvudet!
Kvinnan snörvlade och gick därav, och Alva tänkte:
Vad gör jag här? Sonen leker på föräldrarnas gård, han bråkar och skäller, och det stör Mikael när han försöker skriva sitt nästa tråkiga verk.
Alva samlade ihop matvarorna ur kylskåpet och la dem i en stor påse. Hon hade fått lönen och semesterdagarna i kronor, och skulle köpa något gott åt sonen på vägen hem.
Hon gick ut i korridoren, lade på påsen och gick för att hämta något. Mikael, utan att titta från TV:n, frågade:
När blir middagen klar?
När du lagar den, då blir den klar.
Svärmor släppte sina glasögon.
Mikael, vill din fru att jag ska stå vid spisen? Ska hon ligga kvar?
Alva, utan att lyssna, tog några saker och gick mot korridoren. Svärmor följde efter.
Vad händer? Vart är du på väg?
På semester! Hej då!
Hon väntade inte på vad som skulle komma härnäst. Hon greppade den tunga väskan och sprang nerför trapporna för att ropa på en taxi. Sjuttio kilometer, vad spelar det för roll? En gång får man göra så!
Erik, sonen, låg redan i sängen när Alva kom in i föräldrarnas hus. Han vaknade, sprang till sin mamma och kramade henne hårt. Hon höll om honom. Hur mycket hon saknat honom
Moren tittade noggrant på Alva:
Hände något? Varför lämnade du Mikael? Vem ska titta på honom?
Mamman hade alltid haft en tydlig hållning till sonsvärden. Efter bröllopet hade de ibland besökt sina föräldrar på helgerna, men svärmor hade snabbt satt gränser när hon såg hur Mikael slösade sina dagar.
Efter några besök vaknade Mikael klockan sex på morgonen och fick jobba på gården och i trädgården, så drömmen om vila i naturen försvann snabbt.
Tillräckligt, mamma! Jag har fått nog. Jag tar semester i en hel månad!
Mamman log brett:
Tacka Gud för att du får vila och vara med din son.
Alva låg med sonen och kunde inte somna direkt, men såg hur han växte i månskenet innan hon till sist föll i sömnen. På morgonen vaknade hon av en ovanlig doft av nybakade bullar. Erik var redan vid hennes sida.
Mormor har bakat så många bullar! En hel tallrik!
Efter frukost frågade Alva sin mamma:
Så, vad ska jag göra nu?
Du har redan vilat?
Jag har bara lite glädje, men det finns en annan uppgift.
Gå ut i trädgården. Kålen har vuxit, gurkorna måste rensas, jag hinner inte med nåt.
På den tredje raden i grönsakslandet kände Alva hur trädgårdsarbetet faktiskt gav henne nöje. Hon såg på de rena raderna och log.
Så vackert, säger jag.
Jag har aldrig sett någon rensa rader med så glatt ansikte!
Hon möttefter såg på sin granne Ebbe, som kom in i trädgården från gården.
Varför är du här?
Ebbe var hennes barndomskärlek. När hon var tio hade hon förälskat sig i honom, men han var då femton år och nästan vuxen. Han delade godis med henne och tog hand om henne. Sen gick han i värnplikt, kom tillbaka när hon var ung, men hon kände sig blyg. De gifte sig, flyttade till staden och såg varandra sällan i tio år.
Alva frågade:
Varför är du här?
Du tror inte, men jag kom till min mamma. Skilde mig för en månad sedan.
Verkligen? Men Det är inte min sak.
På kvällen bjöd Ebbe och hans mamma in alla på grillning. De stekte korvar, pratade om allt. Alva kände sig så glad att hon nästan inte kunde beskriva det. Ingen bör hålla tillbaka sina känslor, ingen bör lyssna på onödig kritik. Allt är bara att leva.
Två veckor senare satt mamman på golvet framför henne.
Alva, min dotter, vad tänker du? Ska du återvända?
Jag vet inte, mamma. Hur ska jag leva? Jag har jobb men inget hem.
Kanske hyra något? Eller stanna här. Vi kan hitta dig ett arbete. Och vad sägs om Ebbe Har du sett hur han ser på dig?
Mamma, vad menar du? Det är bara ett minne från barndomen.
Jag vet inte Ebbe är pålitlig, har bra jobb i stan.
Alva stirrade förvånat på sin mamma.
Mamma, försöker du sätta mig i en knipa?
Mamman rodde sig.
Vad är fel med det? Jag ser bara att ni två skulle passa ihop.
Alva skrattade. Så är mamman ibland.
Ebbe reste iväg i en vecka för arbete. Alva saknade honom så mycket att hon till och med muttrade åt sig själv, som ett barn i förskolan. Mikael ringde och sms:ade. Först anklagade han henne för att vara otacksam, för att han hade du dragit henne från byn och hon ändå gjorde så här. Sen hotade han att skriva ut henne och sonen ur lägenheten. Alva skrattade åt hans hot.
Det var märkligt att efter alla år hade han aldrig skrivit en korrekt adress för utflyttning. Svärmor ringde och sa att hon hade press på grund av otacksamma Alva, och om hon inte kom hem omedelbart skulle allting falla på svärdottern.
De sista dagarna tystnade allt. Det var lugnt, om än märkligt. På kvällen kom Ebbe med en stor bil för Erik. Han bjöd in dem på middag igen. Mamman tittade på Alva med ett menande leende, och Alva kände hur glad hon var att se Ebbe att hon nästan ville hoppa.
När grillen sprakade stod en bil framför huset. En ung kvinna sprang ut och gick mot Ebbe.
Älskling, hur länge ska du gömma dig för mig? Det räcker. Vi åker till stan.
Oksana, varför är du här?
Alva förstod genast. Det var Ebbes extjej, ingen betydelse nu men hon var bara i vägen. Hon tog Erik i handen och de gick tyst mot huset, men ett taxi rullade fram.
Mikael och hans mor steg ur taxin.
Titta på henne! Hon bara vandrar här, och hennes man är ändå ointresserad.
Varför kom ni?
Alva pressade ihop läpparna. Hon kände nu hur obehagliga dessa människor var.
Har du vilat? Gå hem snabbt! Mannen måste jobba, hon bara slösar!
Vad, har mannen fått jobb?
Svärmor blev upprörd, men Mikael började tala.
Du vet att jag skriver en bok! Det är inte som att stå på en fabrik.
Mikael Jag har länge velat säga att du är en useless man. Vad har du gjort för din familj? Har du gett pengar? Lärt sonen nåt? Nej, du sitter bara med din mor på min axel. Jag kommer inte tillbaka förrän jag har mina saker. Jag tar allt jag köpte de senaste tio åren!
Alva gick till dörren och såg Ebbe stå där med ett leende.
Åh, kvällen är här. Bra jobbat, svara som du ska.
De såg hur Mikael och hans mor pratade med Oksana och gestikulerade vilt.
Alva stannade kvar i byn. Efter att ha gjort upp med Ebbe flyttade hon och Erik till stan, till en ny man som ville att hon skulle byta jobb, för en kvinna bör inte arbeta på fabrik. Nu satt hon på ett kontor och sorterade papper. Lönen var liten, men Ebbe blev förvånad.
Din lön är din lön. På spikar och knappar. Mannen ska försörja familjen.
Mikael gifte sig också med Oksana. Nu hade hans mor två beroende på sina axlar. Alva hörde att hon snabbt övertygade sonen att glömma boken och börja på fabrik.
Allt som görs, blir till det bättre. En sak brast, en annan kom.
Ge en tumme upp och lämna dina tankar i kommentarsfältet.
