Jag vet inte om min dotters bröllop ens blir av. Alla har blivit ovänner. Och min blivande svärson är som tokig. Det är två veckor kvar till bröllopet, och han bara stressar upp sig. Jag förstår inte hur det ska sluta, jag tycker så synd om min dotter, suckar Birgitta.
Varför bråkar ni då?
Du kommer inte tro det, men det är på grund av lägenheten. Vi ville överraska de unga och samlade ihop alla våra besparingar för att köpa en lägenhet som bröllopspresent. Vi var till och med tvungna att sälja vårt sommarställe i Dalarna och garaget för att få råd med allt. Lägenheten skrevs så klart på min dotters namn. Men de ska ju gifta sig, så vad gör det för skillnad vems namn det står på?
Precis…
Både jag och min man tänkte så. Men lägenheten står bokstavligen tom. Den behöver totalrenoveras och möbleras innan någon kan bo där, och vi har inga pengar kvar. Min man sa till svärsonen att vi kunde hjälpas åt att fixa till den, så de kan flytta in snart. Men han vill inte renovera alls!
Varför inte?
För han menar att det är någon annans bostad. Han vill inte lägga pengar på något han inte äger. Han tycker vi får fixa det själva. Han kan köpa smågrejer, men vill inte lägga ut några större summor.
Men då kanske de får bo där som det är utan renovering?
Omöjligt. Det finns ju ingenting där, säger Birgitta uppgivet. Vatten och el måste bytas ut, golv och väggar är sneda. Fönstren är så gamla att de snart faller isär. Man måste åtminstone göra en enkel standard så det går att bo.
Jag har själv inga höga krav, men i såna här förfall kan ingen bo, särskilt inte unga som ska starta sitt liv tillsammans. Det är ju pinsamt. Min blivande svärson jobbar på ett stort företag i Stockholm, har bra lön men vill ändå inte använda en krona på lägenheten. Han vill spara till en egen bostad så han inte står utan trygghet, det är som om han tänker på skilsmässa redan innan bröllopet.
I princip vill han leva på vår bekostnad! Han kräver att vi renoverar helt på egen hand. Då sa jag rent ut att om han nu tycker det här är någon annans lägenhet, då får han betala hyra. Han log bara och sa Okej, säger Birgitta och suckar djupt.
Vad säger din dotter då?
Hon är helt förtvivlad och gråter mest hela tiden. Hon älskar honom verkligen, men vi kan inte sätta hans namn på lägenheten också. Nu säger hon att de varken behöver lägenhet eller renovering. Men jag gillar inte den här inställningen att han inte vill investera något alls i deras gemensamma framtid. Hur ska det bli? De är inte ens gifta än och tänker redan på bodelning om det skulle spricka, säger Birgitta.
Tycker du att min blivande svärson borde satsa på lägenheten? Han vill ju ändå bo där, skaffa barn och slå sig till ro. Spelar det någon roll vem som står som ägare? Eller är det han som tänker klokt? Vad hade du gjort?









