– Nadja, jag är hemma – möt mig vid dörren! – L-Lennart?! Varför är du redan hemma? Du skulle ju inte komma förrän om tre dagar… En kvinna i trettioårsåldern klev snabbt ut i hallen, insvept i en silkesmorgonrock, och såg förvirrat på mannen som stod i dörren. – Ville överraska dig, Nadja. Lyckades jag? Eller är du inte glad? – Den reslige, bredaxlade mannen log stort och nöjt. – Jag är jätteglad! Gå in i köket så värmer jag lite mat till dig. Nöjd nickade Lennart åt sin fru och gick mot köket. Där väntade ett dignande bord på honom: jordgubbar, choklad och en middag direkt från ugnen – precis som om den gjorts speciellt för honom. – Jaha Nadja, du har verkligen lagt manken till! Hur visste du att jag skulle komma? Du är då förutseende! Lennart tog för sig rejält av maten och började äta. Nadja dök aldrig upp, men han antog att hon bytte om till en vacker klänning för sin älskade make… – Lennart, jag… Vi… – Nadja, vilken god gryta du gjort! Och salladen, och pannkakorna, det är ju rena festmåltiden… Andreas?! När Lennart vände sig om såg han hustru Nadja komma arm i arm med hans egen bror, Andreas. Nadja tittade skuldmedvetet ner i golvet, medan Andreas i shorts och linne gnuggade sig i pannan som om han precis vaknat. – Ja, Lennart, det är jag. Hej brorsan… – Jaha. Kan någon förklara vad som pågår här – eller är det onödigt? – Lennart, jag… Jag har velat berätta länge. Jag är kär i din bror Andreas. Jag vill vara med honom. Förlåt. Lennart tappade tallriken. Porslin och mat for över golvet. – Så ni hade… just nu…? – Ja. Det stämmer. – Fantastiskt, Nadja! Och Andreas – du också! Nu förstår jag varför det var sån god middag – och vem den egentligen var till för! Nadja vågade inte möta hans blick. Den minsta ögonkontakt och allt mod skulle försvinna… – Och Irma? Vad ska vi göra med vår dotter? Vet hon? – Nej… Nej, hon vet inte. – Och var är hon nu? – Hos grannen, ser på barnprogram. – Brukar du lämna henne där ofta? – Ja… i ett halvt år nu. Lennarts frågor tog slut. Likaså hans känslor. Han var utmattad av resan och såg ingen mening i att starta ett gräl. Han har alltid varit lugn av naturen. Men om någon pressar för hårt… Ja, då får man se upp, som man säger. Detta var dock sällsynta undantag. Situationen med två av hans närmaste människor överrumplade Lennart, men inte för länge. – Du har tio minuter på dig att försvinna härifrån. Din tid börjar nu, sade Lennart och tog en klunk te. Han tittade inte ens på sin bror. – Vad är det Nadja ser hos honom egentligen? Vi ser likadana ut, till och med födelsemärket är på samma ställe… Han har aldrig jobbat, har inga vettiga idéer… Hon kommer bara att förlora på det. Men det är hennes val! tänkte Lennart och drack sitt te i stillhet. – Jag går ingenstans förrän jag får ditt godkännande, sa Andreas plötsligt. – Och vad för godkännande vill du ha? – Skilsmässa… Släpp Nadja, hon älskar ju dig inte! – Det är ganska tydligt vem min fru älskar… Skilsmässa? Det fixar vi, men ni får ta det i rätten! Jag ser fram emot att se hur ni kastar era pengar på advokatkostnader. – Lennart… – Nadja la handen på hans handled. – Snälla, låt oss sköta det här fredligt. Du är ju snäll. Du är inte sådan här, det vet jag… Han skakade på huvudet. – Okej, låt gå så då. Men du är inte min bror längre, Andreas Valentinsson! – Vi… vi vill be om något till… – Vadå? – Låt mig få lägenheten efter skilsmässan, Lennart! – Nadja log sitt soligaste leende och fortsatte smeka hans handled. – Irma har så många vänner i skolan och har fäst sig vid stället… Om vi delar på lägenheten har vi inte råd med en ny. Då måste vi flytta till landet… Lennart la hakan på händerna och tänkte. Nadja såg hans tvekan och försökte igen: – Lennart, rara du… Gör något fint för din dotter. Du är så duktig och kommer tjäna massor av pengar igen! Snälla, för hennes skull… Hon är ju din enda dotter! – Ta det lugnt, Nadja. Jag har ett bättre förslag. – Och vad är det? Tror du att vi får bilen också? Det skulle glädja Irma… – Irma ska bo med mig. – Va?! Har du fått teet på hjärnan? Du kan ju inte ens ta hand om barn! Du jobbar borta hela tiden. Hon minns knappt ens vad du heter! – Vi får väl se, – sa han och gick mot dörren. Strax var han tillbaka med dottern i handen – en tioårig flicka, nyligen blivit fjärdeklassare. Hon höll hårt i hans hand och log lyckligt. – Varför tog du hit henne? Ska hon bli indragen i vår konflikt också?! fnyser Nadja. Men han svarade ingenting utan satte sig i köket, satte Irma i knät och började prata: – Irma, får jag ställa ett par frågor till dig, älskling? – Javisst! – log hon, glad över att få pappas uppmärksamhet. – Men lova att du svarar ärligt – jag kommer prata med dig som med en vuxen. – Som du gör med farbröderna på kontoret? – Just så. Flickan nickade ivrigt. – Säg, har mamma varit elak mot dig? Har hon slagit dig den senaste veckan? Flickan rodnade och såg bort, pillade nervöst på klänningen. – Vad håller du på med?! Friade Nadja. Låt barnet vara! – Var tyst, Nadja. Jag pratar med min dotter, sa Lennart och strök henne över huvudet. – Var inte rädd, Irma! Lovade du inte att svara ärligt? Flickan nickade, tårarna glittrade i ögonen. Hon slängde armarna om honom och viskade: – Ja, hon har slagit mig tre gånger! För dåliga betyg, för att jag spillde mjölk och för att jag skrek på farbror Andreas. Hon kysste honom medan du var borta i jobbet. – Gråt inte nu, lilla vän! klappade han henne på huvudet. – Jag är här, och nu kommer mamma aldrig att skada dig igen. – Hon ljuger! Jag har aldrig rört henne! protesterade Nadja. – Så du vill ha lägenhet och bil för dotterns skull? frågade Lennart med ett leende. – Irma, kan du svara på en sista fråga? – Okej… – Om du fick välja – med vem vill du bo, mamma eller mig? Flickan tystnade, växlande med blicken mellan föräldrarna. Nadja försökte förgäves locka dottern till sig. – Men du lovar att du inte åker bort så ofta? – Jag lovar! svarade Lennart utan att tveka. – Då vill jag bo med dig, pappa. – Jaså! skrek Nadja och höjde handen, men Lennart höll dottern tätt intill sig. Andreas som stått bredvid ingrep inte. – Så var det, Nadja. Du får inte se henne mer, sade han lugnt och gick till barnrummet med Irma. Han hjälpte dottern att packa, som tur var var hans egen väska redan klar. De åkte direkt till ett hotell på andra sidan stan som Lennart brukade boka för jobbet. … Några månader senare hölls rättegång. Med tanke på att Nadja och hennes nya man saknade stadig inkomst, bostad, och föräldraförmåga, beslöt domaren att Irma ska bo hos sin pappa – och flickan själv ville inte ha det på annat sätt. Lennart delade och sålde lägenheten som planerat, mamman fick umgås med Irma på helgerna, men flickan bodde nu med pappa i deras nya hem. Lennart ändrade sin vardag helt för dotterns skull – de långa tjänsteresorna försvann ur kalendern. Och Irma log allt oftare – vilket var värt mer än alla pengar och jobb i världen… Vad tycker du om detta? Skriv gärna en kommentar och gilla inlägget!

Linnea, jag är hemma, ta emot mig!

L-Lars?! Vad gör du här så tidigt? Du skulle ju inte komma hem förrän om tre dagar

En kvinna i trettioårsåldern kom ut i hallen, insvept i en sidenmorgonrock och såg förvånat på mannen i dörröppningen.

Ville överraska dig, Linnea. Ser ut som jag lyckades! Eller är du inte glad? Den långe, bredaxlade mannen log brett, nöjd över reaktionen.

Jag är jätteglad! Gå in i köket så värmer jag maten.

Lars nickade belåtet och gick mot köket. Där väntade redan ett dukat bord: jordgubbar, choklad, middag direkt ur ugnen som om det var för honom.

Linnea, du har stått i köket alltså! Hur visste du att jag skulle komma hem? Du är då förutseende!

Han tog stora portioner och åt med god aptit. Hustrun syntes inte till, men Lars tänkte att hon nog klär sig i någon vacker klänning för hans skull, och väntade tålmodigt.

Lars, jag Vi

Din stek smakar fantastiskt! Och salladen, och pannkakorna inte klokt vad gott Andréas?!

Han vände sig om och fick se sin hustru Linnea gå in med händerna i armkrok med hans egen bror, Andréas. Linnea såg skuldmedvetet ner i golvet; Andréas, klädd i shorts och linne, gnuggade trött näsryggen, som om han blivit väckt.

Ja, Lars. Det är jag. Hej brorsan

Goddag. Kan någon nu förklara vad som pågår här? Fast, det är nog ganska uppenbart.

Lars, jag jag har velat säga detta länge. Jag är förälskad i din bror Andréas, och vill bara vara med honom. Förlåt. Linnea sa det hastigt och med blicken spänd på ex-maken.

Det klirrade om tallriken när Lars släppte den på golvet, maten spreds på stenplattorna.

Så ni precis nu

Ja. Vi var nyss tillsammans.

Helt otroligt, Linnea! Och du då, Andréas! Mina kära nu förstår jag varför du ordnade sådan festmiddag Och framför allt: vem den var till för!

Linnea vågade knappt se honom i ögonen; hon kände hur all hennes mod skulle tyna bort om hon gjorde det.

Och Elsa då? Vad gör vi med dottern? Vet hon?

Nej, hon hon vet ingenting.

Var är hon nu?

Hos grannen, tittar på tecknat.

Brukar du ofta lämna henne där?

I snart ett halvår nu

Frågorna tog slut för Lars. Likaså känslorna. Han var alldeles för trött efter resan för att bråka och såg ingen mening i det. Han var född lugn och hade aldrig varit långsint.

Men om någon tog det för långt, då var det bäst att akta sig, som man säger. Fast det hörde till undantagen.

Den här situationen, med två honom så närstående, förvånade honom. Han tvivlade en stund, men bara för ett ögonblick.

Om tio minuter vill jag att ni är härifrån. Tiden börjar nu, sade Lars och tog en klunk te. Han såg inte åt sin bror.

Och vad är det som Linnea sett hos honom? De ser ju likadana ut Han klarar inte av ett jobb, särskilt smart är han inte Det här kommer hon bara att förlora på. Men, hennes val! tänkte Lars tyst och fortsatte dricka sitt te.

Jag tänker inte gå förrän du samtycker, sade Andréas plötsligt.

Och till vad skulle jag samtycka då?

Till skilsmässa släpp Linnea fri, hon älskar dig inte!

Det står ganska klart vem min fru älskar Lars log snett. Vill ni ha skilsmässa? Det ska ni få men bara i tingsrätten! Jag ska njuta av att se hur ni slösar bort era pengar på advokater.

Lars försökte Linnea blidka honom, lade handen på hans handled. Lars, låt oss gå skilda vägar utan strid. Jag vet att du är bättre än så, du är en god människa

Lars skakade på huvudet.

Okej, så får det bli. Men någon bror är du inte längre för mig, Andréas Vilhelmsson!

Vi Vi har en sak till att be om.

Nå? Vad?

Låt mig få lägenheten efter skilsmässan, Lars! Linnea log näpet och smekte hans handled.

Elsa har blivit så fäst vid det här området, hon har många vänner i skolan Om vi ska dela bostaden får vi inte råd med en ny; vi får flytta tillbaks till landet

Lars la hakan på de sammanslagna händerna och funderade. Linnea såg sin chans och sjöng än mer vädjande:

Lars, min sol Gör det som en gåva till er dotter. Du är så duktig som tjänar så bra! Snälla, Elsa är ditt enda barn! Jag vill bara hennes bästa

Ta det lugnt, Linnea, avbröt Lars. Jag har en bättre idé.

Och vilken då? Linnea blinkade hoppfullt. Tänker du lämna bilen till oss också? Elsa hade blivit överlycklig

Elsa ska bo hos mig.

Vad?! Linnea stirrade oförstående. Är du inte klok? Du kan ju inte ta hand om barn! Du jobbar ju jämt och reser bort Hon minns knappt vad du heter!

Det ska vi se nu, sade Lars och gick ut i hallen.

Några minuter senare kom han tillbaks med dottern vid handen en flicka på tio år, nyss börjat fyran som log och höll hårt i hans hand.

Varför har du tagit hit henne? Ska hon dras in i detta bråk också?! Linnea lät irriterad.

Lars brydde sig inte. Han satte sig och satte Elsa i knät och började prata:

Elsa, mitt hjärta, får jag ställa dig några frågor?

Självklart! sa flickan förtjust, glad över pappas uppmärksamhet.

Men lova att svara ärligt! Jag kommer prata med dig som med en vuxen.

Som du gör på kontoret när du pratar med de andra gubbarna?

Just så.

Flickan nickade, förväntansfull.

Har mamma varit elak mot dig? Har hon slagit dig den senaste veckan?

Elsa blev förlägen, tittade bort, började pilla med klänningen.

Vad håller du på med?! skrek Linnea. Lämna henne ifred!

Tyst, Linnea, snäste Lars och strök dottern över håret. Var inte rädd, Elsa! Du lovade ju svara ärligt?

Hon nickade, med tårar i ögonen. Hon omfamnade Lars och viskade:

Ja, hon slog mig tre gånger! För att jag fick dåligt betyg, för att jag spillde mjölk, och för att jag skrek åt farbror Andréas. Hon kysste honom när du var borta.

Gråt inte, lilla vän, gråt inte! Lars smekte hennes huvud. Jag är här nu, nu får hon dig inte mer.

Hon ljuger! protesterade Linnea. Jag har aldrig rört henne!

Så du vill ha lägenheten och bilen för dotterns skull? Lars log slugt. Elsa, får jag fråga dig en sak till?

Ja

Om du själv fick välja, skulle du bo hos mig eller mamma?

Flickan tvekade, tittade växelvis på pappa och mamma. Linnea sträckte ut armarna, försökte få henne över på sin sida.

Lovar du att inte åka bort på länge?

Jag lovar! svarade Lars utan att tveka.

Då vill jag bo med dig, pappa.

Din odåga! utbrast Linnea och höjde handen mot henne, men Lars höll Elsa närmare och skyddade henne med sin rygg. Andréas, som hela tiden stått tyst, sa ingenting.

Så, Linnea, då var det klart. Du får inte träffa henne mer, sade Lars lugnt och gick in på Elses rum med dottern.

Efter några minuter hjälpte han henne packa. Hans egen lilla väska stod redan klar. Han och Elsa tog in på ett hotell han ofta använt i jobbsammanhang i andra änden av staden.

Några månader senare hölls rättegången. Eftersom Linnea och Andréas saknade fast jobb, bostad och möjlighet att ta hand om Elsa, beslutade domaren att Elsa skulle vara hos sin pappa.

Flickan ville dessutom själv bo med honom. Lars delade lägenheten och sålde sin del. Elsa fick träffa sin mor på helgerna men bodde annars med Lars i en ny lägenhet.

Lars lade om hela sitt schema för hennes skull. Inga fler långresor ut i Europa med jobbet. Och Elsa började le mera. Och det, ja, det var värt mer än några pengar eller karriär i världen

Vad tänker ni om detta? Skriv era tankar i kommentarerna och ge gärna en tumme upp.

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
– Nadja, jag är hemma – möt mig vid dörren! – L-Lennart?! Varför är du redan hemma? Du skulle ju inte komma förrän om tre dagar… En kvinna i trettioårsåldern klev snabbt ut i hallen, insvept i en silkesmorgonrock, och såg förvirrat på mannen som stod i dörren. – Ville överraska dig, Nadja. Lyckades jag? Eller är du inte glad? – Den reslige, bredaxlade mannen log stort och nöjt. – Jag är jätteglad! Gå in i köket så värmer jag lite mat till dig. Nöjd nickade Lennart åt sin fru och gick mot köket. Där väntade ett dignande bord på honom: jordgubbar, choklad och en middag direkt från ugnen – precis som om den gjorts speciellt för honom. – Jaha Nadja, du har verkligen lagt manken till! Hur visste du att jag skulle komma? Du är då förutseende! Lennart tog för sig rejält av maten och började äta. Nadja dök aldrig upp, men han antog att hon bytte om till en vacker klänning för sin älskade make… – Lennart, jag… Vi… – Nadja, vilken god gryta du gjort! Och salladen, och pannkakorna, det är ju rena festmåltiden… Andreas?! När Lennart vände sig om såg han hustru Nadja komma arm i arm med hans egen bror, Andreas. Nadja tittade skuldmedvetet ner i golvet, medan Andreas i shorts och linne gnuggade sig i pannan som om han precis vaknat. – Ja, Lennart, det är jag. Hej brorsan… – Jaha. Kan någon förklara vad som pågår här – eller är det onödigt? – Lennart, jag… Jag har velat berätta länge. Jag är kär i din bror Andreas. Jag vill vara med honom. Förlåt. Lennart tappade tallriken. Porslin och mat for över golvet. – Så ni hade… just nu…? – Ja. Det stämmer. – Fantastiskt, Nadja! Och Andreas – du också! Nu förstår jag varför det var sån god middag – och vem den egentligen var till för! Nadja vågade inte möta hans blick. Den minsta ögonkontakt och allt mod skulle försvinna… – Och Irma? Vad ska vi göra med vår dotter? Vet hon? – Nej… Nej, hon vet inte. – Och var är hon nu? – Hos grannen, ser på barnprogram. – Brukar du lämna henne där ofta? – Ja… i ett halvt år nu. Lennarts frågor tog slut. Likaså hans känslor. Han var utmattad av resan och såg ingen mening i att starta ett gräl. Han har alltid varit lugn av naturen. Men om någon pressar för hårt… Ja, då får man se upp, som man säger. Detta var dock sällsynta undantag. Situationen med två av hans närmaste människor överrumplade Lennart, men inte för länge. – Du har tio minuter på dig att försvinna härifrån. Din tid börjar nu, sade Lennart och tog en klunk te. Han tittade inte ens på sin bror. – Vad är det Nadja ser hos honom egentligen? Vi ser likadana ut, till och med födelsemärket är på samma ställe… Han har aldrig jobbat, har inga vettiga idéer… Hon kommer bara att förlora på det. Men det är hennes val! tänkte Lennart och drack sitt te i stillhet. – Jag går ingenstans förrän jag får ditt godkännande, sa Andreas plötsligt. – Och vad för godkännande vill du ha? – Skilsmässa… Släpp Nadja, hon älskar ju dig inte! – Det är ganska tydligt vem min fru älskar… Skilsmässa? Det fixar vi, men ni får ta det i rätten! Jag ser fram emot att se hur ni kastar era pengar på advokatkostnader. – Lennart… – Nadja la handen på hans handled. – Snälla, låt oss sköta det här fredligt. Du är ju snäll. Du är inte sådan här, det vet jag… Han skakade på huvudet. – Okej, låt gå så då. Men du är inte min bror längre, Andreas Valentinsson! – Vi… vi vill be om något till… – Vadå? – Låt mig få lägenheten efter skilsmässan, Lennart! – Nadja log sitt soligaste leende och fortsatte smeka hans handled. – Irma har så många vänner i skolan och har fäst sig vid stället… Om vi delar på lägenheten har vi inte råd med en ny. Då måste vi flytta till landet… Lennart la hakan på händerna och tänkte. Nadja såg hans tvekan och försökte igen: – Lennart, rara du… Gör något fint för din dotter. Du är så duktig och kommer tjäna massor av pengar igen! Snälla, för hennes skull… Hon är ju din enda dotter! – Ta det lugnt, Nadja. Jag har ett bättre förslag. – Och vad är det? Tror du att vi får bilen också? Det skulle glädja Irma… – Irma ska bo med mig. – Va?! Har du fått teet på hjärnan? Du kan ju inte ens ta hand om barn! Du jobbar borta hela tiden. Hon minns knappt ens vad du heter! – Vi får väl se, – sa han och gick mot dörren. Strax var han tillbaka med dottern i handen – en tioårig flicka, nyligen blivit fjärdeklassare. Hon höll hårt i hans hand och log lyckligt. – Varför tog du hit henne? Ska hon bli indragen i vår konflikt också?! fnyser Nadja. Men han svarade ingenting utan satte sig i köket, satte Irma i knät och började prata: – Irma, får jag ställa ett par frågor till dig, älskling? – Javisst! – log hon, glad över att få pappas uppmärksamhet. – Men lova att du svarar ärligt – jag kommer prata med dig som med en vuxen. – Som du gör med farbröderna på kontoret? – Just så. Flickan nickade ivrigt. – Säg, har mamma varit elak mot dig? Har hon slagit dig den senaste veckan? Flickan rodnade och såg bort, pillade nervöst på klänningen. – Vad håller du på med?! Friade Nadja. Låt barnet vara! – Var tyst, Nadja. Jag pratar med min dotter, sa Lennart och strök henne över huvudet. – Var inte rädd, Irma! Lovade du inte att svara ärligt? Flickan nickade, tårarna glittrade i ögonen. Hon slängde armarna om honom och viskade: – Ja, hon har slagit mig tre gånger! För dåliga betyg, för att jag spillde mjölk och för att jag skrek på farbror Andreas. Hon kysste honom medan du var borta i jobbet. – Gråt inte nu, lilla vän! klappade han henne på huvudet. – Jag är här, och nu kommer mamma aldrig att skada dig igen. – Hon ljuger! Jag har aldrig rört henne! protesterade Nadja. – Så du vill ha lägenhet och bil för dotterns skull? frågade Lennart med ett leende. – Irma, kan du svara på en sista fråga? – Okej… – Om du fick välja – med vem vill du bo, mamma eller mig? Flickan tystnade, växlande med blicken mellan föräldrarna. Nadja försökte förgäves locka dottern till sig. – Men du lovar att du inte åker bort så ofta? – Jag lovar! svarade Lennart utan att tveka. – Då vill jag bo med dig, pappa. – Jaså! skrek Nadja och höjde handen, men Lennart höll dottern tätt intill sig. Andreas som stått bredvid ingrep inte. – Så var det, Nadja. Du får inte se henne mer, sade han lugnt och gick till barnrummet med Irma. Han hjälpte dottern att packa, som tur var var hans egen väska redan klar. De åkte direkt till ett hotell på andra sidan stan som Lennart brukade boka för jobbet. … Några månader senare hölls rättegång. Med tanke på att Nadja och hennes nya man saknade stadig inkomst, bostad, och föräldraförmåga, beslöt domaren att Irma ska bo hos sin pappa – och flickan själv ville inte ha det på annat sätt. Lennart delade och sålde lägenheten som planerat, mamman fick umgås med Irma på helgerna, men flickan bodde nu med pappa i deras nya hem. Lennart ändrade sin vardag helt för dotterns skull – de långa tjänsteresorna försvann ur kalendern. Och Irma log allt oftare – vilket var värt mer än alla pengar och jobb i världen… Vad tycker du om detta? Skriv gärna en kommentar och gilla inlägget!