Det bittra spelet
Maja tänkte för första gången på skilsmässa ett halvår efter bröllopet. Men ett positivt graviditetstest fick tanken att försvinna i morgonens illamående.
Hon såg Erik för första gången på en bar, dit hennes gamla danskompisar hade dragit med henne – “för att äntligen ha lite kul”. En självsäker man med dyra klockor satt vid disken och bläddrade i papper, och hon kände att han tillhörde en annan värld.
“Du är för vacker för att se ledsen ut,” sa han när hon satt ensam kvar – vännerna hade sprungit för att pudra näsan.
Han sa något mer, men Maja minns inte vad. Endast hans röst, som en välskött whisky – varm och mjuk.
Erik var åtta år äldre och delägare i familjens kemikalieföretag. Maja fångade hans uppmärksamhet för att hon såg så fel ut på den här baren, som om hon aldrig varit på en sådan plats förut.
Bräcklig, vacker och, som han märkte när de pratade, anspråkslös. Hon hade växt upp fattig, slitit hårt för en dröm om balett, tills en skada tvingade henne att bli tränare istället.
Kort sagt, ung, fattig och naiv. Perfekt hustrumaterial. Samma kväll de träffades sa han till sin mor:
“Jag tror jag hittat den som kan ge dig efterlängtade barnbarn.”
När Erik friade efter tre månader grät Majas mamma av lycka:
“Äntligen blir du väl omhändertagen!”
Blivande svärmor, Birgitta, granskade henne från alla håll, som en avelshäst:
“Fin flicka. Vi tar henne.”
Bröllopsplaneringen sköttes helt av Eriks familj.
“Du har väl inget emot en blå tårta?” frågade svärmodern. “Blått är vår firmafärg.”
Maja log:
“Självklart, som ni vill.”
På smekmånaden flög de till Medelhavet. Redan på planet varnade Erik henne:
“Mamma blir orolig om hon inte hör av mig. Vi ringer två gånger om dagen – morgon och kväll. Skriv ner dina intryck eller ta bilder, hon älskar detaljer.”
När de kom hem började Majas nya liv i familjen.
“Mamma bad mig ge dig det här,” sa Erik och lade en skinnklädd anteckningsbok framför henne. “En lista över våra familjetraditioner.”
Maja bläddrade:
5 januari – moster Annas dag. Blommor: vita krysantemer.
6 juni – nationaldagsfirande på landet.
Varje söndag – familjelunch. Klädkod: klassisk stil.
Schemat var tight och hårt.
“Hur ska jag hinna med mina egna grejer?” frågade hon försiktigt.
Erik skrattade och strök henne över håret:
“Dina grejer är våra grejer, gumman.”
Först en vecka senare insåg hon allvaret.
“Var ska du?” Erik blockerade dörren.
“Till massagekursen… Vi sa ju det.”
“Nej. Mamma behöver hjälp i butiken idag.”
“Men jag…”
“Maja.” Han lyfte hennes haka. “Vi är en familj. Vi har ett familjeföretag. Vill du vara en del av det?”
På söndagens familjelunch sa svärmor:
“Du måste sluta på gymmet. Du klarade dig bra igår, och vi behöver en ny kassörska.”
“Men jag…”
“Du vill väl vara till nytta?” höjde Birgitta ögonbrynet och såg på Erik: “Eller?”
Han nickade tyst och återgick till sin biff. Diskussion var som vanligt utesluten. Rollerna var utdelade.
Den natten tänkte Maja för första gången på att fly. I badkaret, medan vattnet droppade, föreställde hon sig hur hon skulle berätta för sina föräldrar att hon gjort ett misstag och inte ville vara en docka utan röst.
“Är du galen? Vill du tillbaka till fattigdomen? Han försörjer dig ju!” hörde hon sin mammas röst innan hon ens öppnat munnen.
Sedan kom de två strecken, och Maja stannade.
Vad annars kunde hon göra?
***
När det andra barnet kom hade Maja lärt sig att laga köttbullar precis som svärmor ville, att inte rycka till när Erik blev sen från “möten”, att bära ett strålande leende och svara “allt bra” på frågor.
Endast barndomsvännen Lisa visste sanningen.
Hon visste att Maja köpte två set skincare – ett för redovisning till svärmor, ett till sig själv. Att hon träffade Lisa i smyg när hon hittade ett vattentätt alibi. Att hon inte ens fick åka till föräldrarna utan tillstånd. Att “den lyckliga hustrun och mamman” var en mask som krävde all hennes själsstyrka.
“Du kvävs där! Du hatar ditt jobb! Du har ju berättat att svärmor kontrollerar kassan efter dig!” sa Lisa.
“Det är normalt,” ryckte Maja på axlarna.
“Och dina kroppsliga terapier? Du skulle gå massagekurser, jobba med människor!”
“Det var längesedan.”
“Erik är otrogen höger och vänster!”
Det var sant. Först misstänkte Maja bara, men på svärmors jubileum såg hon Eriks blick fäst vid en gäst – kanske en affärspartners fru. I förrådet fixade han slipsen medan hon skrattade och rättade till håret.
“Det betyder inget,” sa Erik senare och gav henne diamantroger. “Du är en smart flicka.”
Naturligtvis berättade hon för Lisa. Den enda som kände henne på riktigt.
Maja suckade och vred på kaffekoppen:
“Jag har inget val, Lisa. Det är för sent. Barnen…”
“Barnen ser allt! Tror du de inte märker att du är olycklig? Livet är för kort för att leva i en bur.”
“Kanske har de rätt? Kanske bara jag är kräsen? Allt är ju bra på pappret. Hus, pengar, barn…”
“Bra?!” Lisa flyttade sig närmare. “Du vågar inte öppna munnen på tio år! Grät du inte i telefonen när han åkte på din femte födelsedag i rad?”
Maja skrattade hysteriskt:
“Men svärmor gav mig en spabehandling. Sa att jag behövde skärpa till mig.”
Lisa tog hennes hand:
“Jag har ett gästrum. Kom nu.”
“Nej.” Maja reste sig så häftigt att stolen välte. “Bara… nej.”
På kvällen hittade hon en lapp från Lisa i väskan: “När du tröttnar på att vara bekväm – ring. Alltid.”
***
Fem år senare stirrade Maja på en ny rynka i spegeln. Barnen skrek, svärmor ringde, hunden skällde.
Plötsligt insåg hon: Hon fanns inte längre. Bara den perfekta hustrun, svärdottern, mamman. Den Maja som drömde om scenen, var rädd för höjder, älskade jordgubbar med grädde och kunde inspirera alla till träning – hon var borta.
Kvällen innan hade dottern ritat “Min familj”.
“Här är farmor (störst), pappa (med klocka), jag och bror… Och här är du,Och i det ögonblicket, när dottern frågade “Mamma, varför ser du så ledsen ut?”, bröt något inom henne, och hon visste att hon till slut måste välja sig själv.
