Åh, mamma, steker du fisk igen? sa Linnea när hon kikade in i köket.
Ja, men jag har öppnat fönstren och fläkten är igång, svarade Ingrid.
De senaste fyra månaderna, sen dottern flyttat in hos henne, hörde Ingrid liknande kommentarer flera gånger om dagen.
Middagen är lite för salt, eller du har lagt kläderna på fel plats. Eller så har du tv:n för högt i ditt rum.
Ingrid märkte inte riktigt när hon började smyga runt hemma, för att störa dottern och svärsonen så lite som möjligt. Hon försökte göra allt tyst och varsamt.
Till en början verkade allting rätt så bra
Efter bröllopet hade Linnea och hennes man bestämt sig för att bo själva och började hyra en lägenhet. De brukade hälsa på mamma på helgerna. Det var förståeligt; de hade båda mycket att göra med jobb och sitt företagande.
En dag mådde Ingrid dåligt. Grannarna ringde efter ambulans. Bara några minuter senare dök hennes dotter också upp. När hon blev utskriven från sjukhuset sa dottern de här orden:
Vi har förberett en överraskning åt dig. Jag tror att du kommer gilla den. Du får se den hemma.
När Ingrid kom tillbaka till lägenheten såg hon direkt några väskor i hallen.
Vi har pratat ihop oss och bestämt att bo hos dig från och med nu. Vi ska ta hand om dig.
Ingrid blev förvånad över barnens initiativ.
Från början tog Linnea verkligen hand om sin mamma. Hon städade, lagade mat och strök kläder. Men efter två månader med mamma började skälet till flytten falla i glömska.
Ingrid mådde bättre. Snart gjorde hon allt på egen hand igen. När dottern och svärsonen var på jobbet lagade Ingrid mat och städade.
Dottern bad flera gånger sin mamma ta det lugnt, men Ingrid försäkrade henne om att hon mådde bra.
Linnea och hennes man insåg snabbt fördelarna med att bo hos mamma. Ingen hyra att betala, allt är rent, och man behöver sällan laga mat.
Mamma, det kommer några vänner hit ikväll. Kan du kanske gå till vår granne och dricka te? Det skulle vara trevligt för dig och vi slipper känna oss trängda sa Linnea vid ett tillfälle.
Ingrid ville inte gå ut på kvällen. Särskilt inte då grannfrun brukade lägga sig tidigt. Vädret var varmt, så Ingrid tog istället en promenad runt huset och satte sig på bänken utanför. Tiden gick, gästerna stannade länge. Ingrid ville gärna lägga sig, men satt tålmodigt kvar och väntade på att dottern skulle ringa och hälsa henne tillbaka in.
En granne, Erik, var ute med sin hund och när han kom tillbaka en halvtimme senare satt Ingrid fortfarande kvar.
Ursäkta, är allt okej? frågade Erik.
Ja, det är lugnt. Mina barn har gäster och jag vill inte störa.
Du känner väl igen mig, jag bor på första våningen.
Ja, det minns jag.
De hade setts flera gånger, men det brukade inte bli mycket mer än hälsningar. Eriks fru hade nyligen gått bort. Hans barn bodde på andra orter.
Följ med mig hem och ta en kopp te, det börjar bli kallt ute. Ring din dotter och säg att du stannar hos mig en stund.
Ingrid slog Linneas nummer men ingen svarade. Det verkade som dottern inte var speciellt intresserad av sällskapet just då.
Vi går väl då, svarade Ingrid.
De drack te och samtalade länge. Plötsligt ringde Linnea:
Mamma, var är du? Gästerna har gått för länge sen. Vi ska sova, men du är inte hemma än.
I dotterns röst hördes åter missnöjet. Ingrid förstod inte vad hon nu hade gjort för fel. Hon gjorde sig redo att gå tillbaka hem. Erik följde henne till dörren.
Jag har ju bara två trappor upp, sa Ingrid.
Jag följer dig, det känns bättre i magen, log Erik.
Efter den kvällen började Ingrid ofta hälsa på hos Erik. De drack te eller lagade mat tillsammans. Ibland lagade Erik något eget från sina gamla recept. Den kvällen var Ingrid återigen hos honom svärsonen fyllde år och lägenheten var full med folk.
Här är så lugnt och fridfullt hos dig, sa Ingrid en gång.
Du får gärna bo här jämt om du vill, föreslog Erik.
Han såg på henne på ett sätt så att Ingrid direkt förstod att han menade allvar.
Jag ska tänka på det, log Ingrid.
Fast innerst inne visste hon redan att hon skulle tacka ja.
