Märta hade bestämt sig för att lämna sitt lilla hem i Ronneby och styra kosan mot Stockholm, långt bort från sina föräldrar. Där pluggade hon för att skaffa sig en utbildning. Efter examen råkade hon snubbla över en kille, Henrik, och snart gifte de sig. Lillasyster Britta däremot, ja hon blev kvar hos mamma och pappa i Ronneby. Och där gick det undan, för Britta hann både gifta och skilja sig två gånger innan någon hann säga fika! Två söner blev kvar i kölvattnet.
Märta och Henrik flyttade in i en lägenhet som Henrik ärvt från sin farmor och låt oss säga att det inte var Östermalm för att uttrycka sig milt. Pengarna sträckte sig ungefär lika långt som en varmkorv i Kungsträdgården, särskilt som de hade en liten dotter också. Men så småningom blev det lättare. De lyckades spara ihop några tusenlappar och köpte en tvåa. Efter en omgång med tapetklister och billiga plattor från IKEA, hyrde de ut den och såg framtiden an med en viss optimism.
Tiden gick och deras dotter, Ingrid, växte upp och sökte in på Karolinska institutet. Märta och Henrik hade redan börjat planera: så fort Ingrid skulle gifta sig, skulle hon få den där uthyrda lägenheten i bröllopspresent.
Samtidigt hade Brittas dotter, Agnes, kämpat sig in på universitetet. Och plötsligt började Britta och föräldrarna ringa till Märta: “Du Märta, kan inte Agnes bo där i er extralägenhet ett tag? Märta kunde såklart inte säga nej svensk konflikträdsla, ni vet.
Agnes gick på föreläsningar om dagarna och jobbade extra på Espresso House om kvällarna. Inte nog med det: efter sex månader träffade hon Olof, som friade på en kvart i väntan på pendeltåget. Och Agnes var tydligen också gravid. Märta kände att det var dags att ta ett snack med Britta: om Agnes skulle starta familj, var det dags att hitta egen bostad. “Jadå,” lovade Agnes och Olof, “vi ska leta!”
Men en månad gick. Plötsligt ringer Agnes och ber om nådatid: bara tills efter bröllopet, snälla. Ingrid, Märta och Henriks egen dotter, hade också hittat kärleken men ingen vågade ju fösa ut höggravida Agnes i midvinterkylan. Allt skulle ju ordnas “snart”.
De hade bröllop, och Agnes blev mamma. Märta upprepade: “Nu är det snart dags att flytta, ni vet att Ingrid behöver lägenheten.” Men nu ökade bortförklaringarna: “Det finns inga lediga lägenheter alls, barnet har öroninflammation,” och så vidare. Till slut bytte Agnes nummer, svarade inte när det plingade på dörren, och hela situationen blev pinsammare än kö till systemet en fredag eftermiddag.
När Henrik gick förbi för att prata blev det stor dramatik. Britta påstod till och med att bara av att höra Henrik i tamburen hade Agnes förlorat mjölken! Till slut fick Märta och Henrik nog och bad dem flytta ut vilket resulterade i ett familjebråk utan dess like. I två år pratade ingen med Märta, och fortfarande mumlas det på släktmiddagarna om hur hjärtlös hon var som kunde sparka ut sin systerdotter och en liten bebis på gatan. Ja, att vara släkt i Sverige är ingen lätt match.
