Monika hade tagit sitt pick och pack och flyttat långt bort från sina föräldrar, hela vägen till Göteborg. Där pluggade hon stenhårt för att få en utbildning som räckte till mer än bara ett extraknäck på ICA. Efter examen sprang hon på en kille vid namn Karllåter bekant, va?och ja, det blev bröllop med prinsesstårta och hela köret. Hennes syster, Linnéa, stannade kvar hemma i Umeå med mor och far. Linnéa hade redan hunnit gifta sig två gånger och skilt sig lika många. Kvar efter kalaset var två söner, fulla av energi och söndertuggade leksaksbilar.
Monika och Karl bodde först i en tvårummare i Majorna, som han hade fått av sin farmor (den klassiska farmorarvet det går alltid till killen, eller hur?). Första åren var det gnidigt, lingonsylt på nudlar-nivå. Ibland hade de inte ens råd med SL-kort. Och så var de föräldrar mitt i allting! Men tiden gick, och plötsligt hade de lyckats spara ihop tillräckligt med kronor för att köpa en rymligare trea. De fixade till den, kaklade badrummet själva (nåja), och hyrde sedan ut lägenheten till någon stackars student.
Åren tuffade vidare. Dottern Matilda växte upp och började på vårdhögskolan i Lund. Monika och Karl såg framför sig hur de skulle ge hyreslägenheten i present när Matilda gick upp för altargången en klassisk svensk morot för att bli vuxen, så att säga.
Samtidigt kom Linnéas dotter, Freja, in på universitet. Linnéa och föräldrarna började spamma Monika: “Du, kan inte Freja bo i er andrahandslya ett tag, bara tills hon har kommit in i studentlivet?” Vad säger man när lillsyrran ber så snällt? Klart Freja fick bo där.
Freja pluggade, började jobba helger på ett café, och snart träffade hon Hampus killen som friade efter sex månader och två chailattes. Surprise! Freja var redan gravid. Nu tyckte Monika att det var dags för ett litet snack: “Hej Linnéa, alltså om Freja nu tänker starta kärnfamilj kanske de får titta efter en egen lägenhet?” Freja och Hampus lovade dyrt och heligt. Men ni vet hur det är med löften och flyttkartonger.
En månad senare ringer Freja och ber om mer tid, “Vi flyttar efter bröllopet, jag lovar!” Under tiden hade Matilda också fått pojkvän, men att vräka sin gravida kusin kändes tja, lite väl kallt, till och med med svenska mått mätt.
Bröllop blev det och snart även ett barn till skaran. Då sa Monika vänligt men bestämt: “Nu söker ni annat boende, för Matilda och hennes kille ska flytta in.” Freja kom med fler bortförklaringar än en försäkringskassa: dyra hyresrätter, sjukt barn, för lite dagsljus, och till sist försvann hon från Messenger och slutade öppna när det knackade. Till och med Karl fick ta en vända dit, och efteråt hävdade Linnéa att barnbarnet fått mjölkstockning bara av att ha sett honom.
Till slut brast tålamodet. Monika och Karl ställde in svensk lagom och satte punkt: familjen fick packa väskorna och det med björnar och bråk. Efter det pratade ingen med Monika på två år, och ryktet gick att hon var så hjärtlös att hon kunde slänga ut ett spädbarn i Stockholmsvintern och ändå sova gott om nätterna.
