**En Minnesvärd Födelsedagsmiddag**
Jag och min fru Elin kom hem från restaurangen där vi firat min födelsedag. Det var en underbar kväll. Många var där: släktingar, kollegor. För Elin var det första gången hon träffade flera av dem, men om jag valt att bjuda dem, så var de viktiga.
Elin var inte den som ifrågasatte mina besluthon ogillade bråk och konflikter. För henne var det enklare att hålla med än att bevisa att hon hade rätt.
*”Elin, har du nycklarna till lägenheten? Kan du ta fram dem?”*
Hon öppnade väskan och letade. Plötslig ryckte hon till och tappade väskan i golvet.
*”Varför skrek du?”*
*”Något stack mig.”*
*”Med alla saker du har i den väskan förvånar det mig inte.”*
Elin sa inget mer, plockade upp väskan och fiskade fram nycklarna. Inne i lägenheten glömde hon snart incidenten. Benen värkte av trötthet; hon ville bara duscha och sova. När hon vaknade nästa morgon kände hon en skarp smärta i handenfingret var rött och svullet. Då kom hon ihåg kvällen innan och gick igenom väskan. Längst ner hittade hon en rostig nål.
*”Vad är detta?”*
Hon förstod inte hur den hamnat där. Hon slängde den i soporna och hämtade första hjälpen-kit för att förbinda såret. Trots smärtan gick hon till jobbet, men till lunch var febern där.
Hon ringde mig:
*”Jag vet inte vad som händer. Jag tror jag har fått en infektion. Feber, huvudvärk, allt gör ont. Jag hittade en rostig nål i min väskaden stack mig.”*
*”Du borde gå till läkaren. Det kan vara stelkramp eller något allvarligt.”*
*”Överdriv inte. Jag rengjorde såret, det ordnar sig.”*
Men till kvällen blev hon sämre. Knappt orkade hon ta sig hem innan hon föll ihop på soffan och somnade.
Hon drömde om mormor Margareta, som dog när Elin var liten. Hon visste inte hur, men hon kände igen henne. Fast mormorn kanske såg skrämmande ut, kände Elin att hon var där för att hjälpa.
Mormor ledde Elin över en äng, visade vilka örter hon skulle plocka och förklarade att en tebrygd skulle rena kroppen. *”Någon önskar dig illa,”* sa mormor. *”Men för att bekämpa det måste du överleva. Din tid rinner ut.”*
Elin vaknade kallsvettig. Hon trodde hon sovit timmar, men klockan visade bara några minuter. Dörren öppnadesjag kom hem. När jag såg henne i hallen ryckte jag till:
*”Vad har hänt? Titta på dig!”*
Spegeln visade inte den glada, vackra kvinnan från dagen före. Håret var rufsigt, ansiktet askgrått, ögonen tomma.
*”Vad är det som händer?”*
Då mindes Elin drömmen. *”Jag såg mormor. Hon sa vad jag måste göra…”*
*”Elin, klä på dig, vi åker till sjukhuset.”*
*”Nej. Mormor sa att läkarna inte kan hjälpa.”*
Vi bråkade som aldrig förr. Jag kallade henne galen, trodde hon yrade av feber. Till slut drog jag i henne för att få ut henne.
*”Om du inte går frivilligt, bär jag dig.”*
Men hon stretade emot, tappade balansen och föll. Jag blev argare, tog hennes väska, smällde dörren och gick. Elin skickade ett sms till chefenhon var sjuk och skulle stanna hemma.
Jag kom hem vid midnatt och bad om ursäkt. Men Elin sa bara:
*”Kör mig till byn där mormor bodde.”*
På morgonen såg hon ut som ett vandrande lik. Jag bönföll:
*”Elin, var inte dum, vi åker till sjukhuset. Jag vill inte förlora dig.”*
Men vi åkte. Elin sov hela vägen. När vi närmade oss byn vaknade hon och pekade:
*”Ditåt.”*
Hon klev ur bilen och föll i gräset av utmattning. Men hon visste att det var rätt ställedär mormor visat henne i drömmen. Hon hittade örterna och vi åkte hem. Jag gjorde teet enligt hennes anvisningar. Små klunkar gjorde henne lite bättre.
Senare, på toaletten, såg hon att hennes urin var svart. Men hon blev inte rädd. *”Det onda lämnar mig,”* viskade hon.
Den natten drömde hon om mormor igen. Den här gången log hon.
*”Du blev förbannad genom den rostiga nålen. Tet hjälper, men inte länge. Vi måste veta vem som gjorde det och skicka tillbaka ondskan. Det har med din man att göra. Om du inte slängt nålen kunde jag sagt mer. Men…”*
Mormor gav instruktioner: Köp en ny nål, viska en besvärjelse, och lägg den i min väska. Den som förbannat Elin skulle stickas och avslöjas.
Nästa dag stannade jag hemma för att ta hand om Elin. Men hon insisterade på att gå till affären ensam.
*”Jag lagar soppa åt dig,”* sa jag, men hon var envis.
Hon gjorde som mormor sagt. På kvällen låg den besvärjelseklädda nålen i min väska. Innan vi somnade frågade jag:
*”Är du säker på att du klarar dig? Jag kan stanna.”*
*”Jag klarar mig.”*
Elin blev bättre, men kände att ondska fortfarande fanns kvar. När jag kom hem från jobbet frågade hon:
*”Hur var din dag?”*
*”Bra, men varför undrar du?”*
Jag tänkte inte på det förrän jag tillade:
*”Kan du tänka digSandra på kontoret stack sig på en nål i min väska när hon skulle hjälpa mig. Hon såg ut att vilja döda mig med blicken.”*
*”Har du något med henne?”*
*”Elin, snälla. Jag älskar bara dig.”*
*”Var hon på min födelsedag?”*
*”Ja, som kollega, inget mer.”*
Då förstod Elin. Nu visste hon hur den rostiga nålen hamnat i hennes väska.
Jag åt middag medan Elin somnade och drömde igen. Mormor förklarade hur hon skulle skicka tillbaka ondskan till Sandra, som försökte ta min plats med magi.
Elin följde instruktionerna. Snart berättade jag att Sandra var sjukskrivenläkarna förstod inte vad som var fel.
En helg åkte vi till mormors by och kyrkogård. Elin köpte blommor och rensade graven. När hon hittade mormor Margaretas sten och såg fotot, satte hon sig på bänken och viskade:
*”Förlåt att jag inte kom förr. Jag trodde föräldrarnas årliga besök räckte. Men nu kommer jag också. Utan dig hade jag kanske inte varit här.”*
Då kände hon som om mormor lade händerna på
