Jag har vänner som jag brukar kalla sparsamma. De snålar in på nästan alltmat, kläder, ja, det mesta. Men de är inte fattiga, utan snarare rätt välbeställda. Det finns alltid pengar. Därför har de råd med mycket om de bara vill.
Jag besöker dem bara vid speciella tillfällen. Annars hörs vi mest på telefon. För en månad sedan bjöd de in mig till min namnsdag. Jag gick dit, och jag minns fortfarande hur hungrig jag var när jag kom hem den kvällen.
Den morgonen stoppade jag ner presenten jag köpt till värdparet i väskan innan jag gick till jobbet. Jag visste att jag skulle vidare till fest på eftermiddagen, så vid lunchtid nöjde jag mig med kaffe och två småkakor. Jag åt inte ordentligt innan, eftersom jag var inbjuden till kalas.
Jag kom dit lite före utsatt tid. Räckte över min present och önskade dem lycka och hälsa. Sa skämtsamt att jag var hungrig som en varg, att jag kommit dit med flit på tom mage. Min vän svarade, lika skämtsamt, att allt var förberett.
Vi var sex gäster, plus värdparet. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ingen matta dukadbara en liten soffa och inga stolar. Jag förstod att de kört på någon slags snitt-buffé. Visst, det kan väl vara trevligt, men efter en arbetsdag hade det varit ännu trevligare med ett riktigt bord och stolar, istället för att vi alla åtta skulle klämma ihop oss i soffan. Ja, ja, en buffé blev det.
En av dem ställde fram ett litet runt bord med förtäring. Nu ångrade jag verkligen att jag bara tagit två småkakor till lunch. På bordet fanns flera små fat, och jag minns att jag faktiskt räknade skivornadet skäms jag inte ens över. Åtta skivor var av rökt korv (som jag älskar!), åtta skivor rökt kött, åtta skivor ost. Likadant med tomat och gurka, precis åtta skivor av varje. Allt så tunt skivat att man nästan kunde titta igenom detmen visst, det såg prydligt ut. Det fanns även två små skålar med potatissallad. Frukten var också strikt uppdelad, en bit för varje person. Hela det generösa” bordet komplett med en flaska vin. Varsågoda och njut, kära gäster.
Jag satt där med min lilla korv- och ostbit och kände mig nästan hungrigare än innan. Jag ville knappt ta för mig av vinet, för utan mat kändes det direkt riskabelt. Min vän sa: Jag ska hämta något varmt. Då tänkte jag: Äntligen, nu kan jag äta mig mätt! Värdinnan kom ut med varm mat.
På varje assiett låg några friterade potatisbitar och en friterad kycklingklubba. Exakt en av varje! Man fick nästan hålla sig för skratt. Tårtan efteråt, det ska ändå sägas, var i normalt format. Trevligt hade vi faktiskt, men efter en och en halv timme gick jag hem, fortfarande hungrig.
På vägen hem svängde jag in på ICA och köpte med mig lite mat. Väl hemma åt jag kvällsmat ordentligt. Och så, sparade mina vänner ännu en gång pengar på sina gäster.
Man undrarvarför ens bjuda in folk till fest om man ändå inte vill bjuda dem ordentligt?
