Jag har vänner som jag brukar kalla sparsamma. De snålar in på nästan allt mat, kläder, allt möjligt. De är inte fattiga, utan rätt välbärgade faktiskt. Det finns alltid pengar på kontot, så de skulle kunna unna sig både det ena och det andra.
Jag hälsar egentligen bara på när något särskilt händer. Annars ringer vi bara varandra. För en månad sedan bjöd de in mig eftersom jag fyllde år. Jag gick dit och kom hem hungrig.
På morgonen la jag ner presenten som jag hade köpt tidigare i väskan och åkte till jobbet. Klockan fyra på eftermiddagen bjöd mina vänner in mig till ett födelsedagsfirande. Så till lunch blev det bara en kopp kaffe och två bullar. Jag åt alltså inte innan, eftersom jag var bjuden på kalas.
Jag anländer till mina vänners lägenhet innan utsatt tid. Räcker över presenten, önskar dem lycka och hälsa, och skojar om att jag är vrålhungrig eftersom jag med flit låtit bli att äta på dagen. Min vän svarar med ett leende att “allt är redan klart!
Vi var sex gäster, plus värdparet. När vi kom in i vardagsrummet såg jag inget matbord och förstod snabbt att de skulle bjuda på någon slags stående buffé. Det fanns inga stolar, och bara en liten soffa. Det hade varit skönt att äta ordentligt efter jobbet vid ett riktigt bord, istället för att trycka ihop oss åtta på soffan. Men buffé är buffé. Vi hjälptes åt att ställa fram ett litet runt bord med maten. Där och då ångrade jag att jag bara tagit två bullar till lunch.
På bordet stod flera små fat (jag räknade t o m skivorna, och skäms inte ens för det…). Åtta skivor var det åtta skivor rökt korv (min favorit!), åtta skivor skinka, åtta små ostbitar. Tomat och gurka, också åtta skivor vardera. Allt uppskuret extremt tunt, men snyggt upplagt. Det fanns även två små skålar med sallad, minimala. Frukten var också precis utportionerad, en till varje och hela det så kallade fyllda bordet kronades av en flaska vin. Ja, det var bara att ta för sig, gäster.
Jag satt där och tuggade på en liten bit korv med ost och var ändå hungrig! Jag ville knappt dricka, eftersom det inte fanns någon mat att ta en klunk till. Min vän säger: “Nu ska jag gå och ta fram något varmt.” Jag tänkte: “Ja, nu kanske det ändå blir lite mat på riktigt.”
Värdinnan kom ut med varma rätter på ett litet fat låg några pommes och knaprig kycklingklubba. En portion per person! Vi skrattade åt det. Tårtan var i alla fall normalstor. I stort sett hade vi rätt trevligt ändå. Jag gick hem efter en och en halv timme dödligt hungrig.
På vägen hem gick jag in på ICA, köpte med mig lite mat och lagade ordentlig middag hemma. På så sätt sparade mina vänner in några hundralappar på gästerna den kvällen.
Jag förstår verkligen inte varför bjuda hem folk på födelsedagskalas om man ändå inte vill eller kan bjuda dem ordentligt?
