Mina mamma och pappa
Mamma var verkligen vacker. Jag säger “var”, eftersom hon gick bort för ett halvår sedan, två veckor efter att pappa dog. Trots att de båda var över åttio känns det ändå som att deras liv blev alldeles för kort. För det var ju m i n mamma och m i n pappa.
Så här var det Mamma var en riktig skönhet. Det såg jag själv, även om jag var hennes son man är ju också man. Pappa påminde mig ofta om just det, genom hela livet. Och även när mamma var arg på mig för dåliga betyg eller något annat, brukade pappa komma in till mitt rum, sätta sig tyst bredvid mig, sucka djupt och hålla händerna mellan knäna precis som jag, innan han bröt tystnaden:
Jaha, pojk, bli inte arg på din mamma bara… Ja, hon skällde ut dig, men vi är ju inte helt lätta vi heller, och hon är faktiskt en flicka. Vi behöver henne båda två, hon är oumbärlig för oss. Kan du inte gå och be om förlåtelse?
Och jag då, jag fylldes av luft och ville protestera, blixtrade med ögonen mot pappa. Han såg det komma, sträckte ut sin hand mot mig, handflatan upp som för att stoppa mina ord, och sade bestämt men kärleksfullt:
Säg inte ett ont ord om min fru till mig!
Och då tystnade jag och vågade inte säga nåt mer. Jag älskade ju pappa mycket. Och mamma, förstås. Också väldigt mycket.
Det var för att jag visste hur de blev man och hustru. Pappa berättade alltid för mig i hemlighet för mamma. Och mamma råkade också avslöja sin version av historien i största hemlighet för pappa.
Mamma läste på Uppsala universitet, första året, och var förlovad med någon Micke. En dag hade Micke med sig sin vän Anders till deras träff, för att Anders just flyttat till Stockholm och inte hade nåt att göra ensam i storstan. Alltså bjöd Micke med honom på dejt det vill säga, tillsammans med Mickes tjej min blivande mamma.
Micke presenterade Anders för min framtida mamma. Och som ni kanske redan gissat, så var Anders min blivande pappa.
De tre promenerade hela kvällen i Slottskogen, såg någon tokrolig film från toppen av ett litet skjul bakom utomhusbiografen för att slippa köpa biljetter. Det där med skjulet var pappas idé (Micke hade aldrig kommit på det själv!). Och det var pappa som fick upp mamma dit, redan då stark och bredaxlad. Micke som jag aldrig har träffat men som jag på något sätt alltid tänkt mig som klen underhöll hela kvällen, läste dikter och pratade om hur det skulle bli när de var gifta och klara med universitetet. Men pappa, han var tyst och lyssnade bara (så brukade mamma säga). När de skulle skiljas åt, höll pappa mammas lilla hand i sina stora varma, och sa:
Ebba! Du behöver inte honom. Gift dig med mig i stället.
Mamma blev livrädd och utbrast förbryllat:
När då?
Pappa, lugn och bestämd:
I morgon…
Och för att verkligen överraska mamma (och Micke!), lade han till:
Vi ska få en son. Vi kommer älska honom jättemycket, och genom det kommer vi älska varandra ännu mer. Vi döper honom till Oskar.
Okej, svarade mamma direkt, och så gifte de sig.
Micke fick vara bestman på bröllopet. Sen tog mamma och pappa examen och flyttade tillsammans till Kiruna, för båda hade fått “geolog-geodet” som titel på sina examensbevis. Där, bland fjällen, fick de sin första lägenhet. Chefen för gruvan beordrade att förrådet vid folkets hus skulle rensas så att de unga, efterlängtade specialisterna från söder kunde få sitt första riktiga hem.
Efter den väntade tiden kom sedan Oskar till världen. Det var ju jag. Och de älskade mig “jättemycket”, som pappa lovat mamma.
Pappa fick låna gamla stoet Fredrika från ridskolan för att hämta oss från BB.
När vi tre rullade fram till vår lilla förrådslägenhet (det berättade pappa för mig), såg vi Micke stå där på trappan vid folkets hus, med en galvaniserad balja för babyns bad. Han hade fixat den genom goda kontakter. Baljan blev min första badbalja och, enligt mamma, även min första vagga. Mamma bäddade en stor dun-kudde, ett arv från hennes egen mamma, i baljan, la över ett lakan, så att jag kunde vila mjukt. När det var bad-dags flyttades kudden till föräldrarnas säng, så att jag kunde bada. Pappa rusade hem från gruvan för att inte missa badandet av sonen. Han höll mitt huvud varsamt (det sa mamma), medan hon skötte tvagningen av “prinskroppen”.
Någon prins blev aldrig av mig, men liksom mamma och pappa blev jag en hygglig geolog.
Det lustigaste är att min fru också blev geolog. Vi träffades på jobbet, efter universitetet. Mamma tyckte genast om min Karin. Och pappa också. När de kom till oss, eller vi till dem, och pappa och jag stod på balkongen med varsin cigarett brukade han säga:
Ja du Jag tror jag fick tur två gånger i mitt liv. Först när jag träffade din mamma, och sen när du gifte dig med Karin. Ta hand om henne, hon är också, precis som din mamma, en riktig flicka
Pappa dog hastigt en natt. Mamma märkte genast att han var borta
Efter hans död blev mamma snabbt gammal och glömsk. Hon kom till och med att glömma att pappa inte längre fanns kvar. När vi tog hem henne satt hon ofta vid fönstret och väntade på att pappa skulle komma hem från arbetet. Till sista dagen lagade hon sina underbara pannbiffar, “så som Anders tycker om dem”…
