Mina föräldrar har alltid bott långt bort, vilket gjorde att jag som barn fick växa upp hos mina morföräldrar på landet utanför Umeå, eftersom deras arbeten krävde mycket tid. Trots att de aldrig hade det knapert ekonomiskt, valde de ofta karriären framför att tillbringa tid med mig. Det gjorde att jag knöt starkare band till mina morföräldrar, som alltid fanns där med stöd och uppmuntran under hela min uppväxt.
När jag fyllde arton år ärvde jag två lägenheter, vilket blev min chans att visa för mina föräldrar att jag klarade mig själv. Jag sålde lägenheterna och använde pengarna, omkring tre miljoner kronor, till att köpa ett litet hus i Uppsala där jag började studera. Under universitetstiden höll mina föräldrar sig på avstånd, och jag vande mig vid deras frånvaro.
Tyvärr gick mina morföräldrar bort medan jag fortfarande pluggade på universitetet. Deras bortgång gjorde min relation till mina föräldrar ännu mer avlägsen. Det kändes som att de inte bidragit särskilt mycket till min uppfostran eller mitt liv i stort. Av den anledningen kändes det svårt att nu hitta tid för dem, på samma vis som de inte gjort det för mig när jag var barn.
När de senare uttryckte besvikelse över att inte ha fått del av pengarna från försäljningen av lägenheterna, kände jag ingen skyldighet att ge dem något. De hade inte funnits där när det verkligen gällde, och nu satte jag mina egna behov först, något jag lärt mig av dem. Jag ignorerade deras klagomål om att jag inte hade tid för dem, eftersom jag förstått vikten av att prioritera eget välmående och arbete, precis som de hade gjort.
Mitt svar på deras upprepade samtal var enkelt: Jag hinner inte, jag jobbar. Om någon borde förstå hur viktiga arbetslivets krav kan vara, så var det just dem det var ju ett val de själva gjort en gång i tiden. Mitt beslut att fokusera på mig själv och min egen lycka blev mitt sätt att hantera deras frånvaro, och gjorde att jag satte mitt eget liv och min glädje först.
Det jag har förstått är att relationer behöver både tid och närvaro för att växa sig starka. Att vara närvarande i varandras liv är viktigare än pengar eller framgånginre rikedom kan aldrig köpas för kronor.
